Sången går bra. Louise behöver inte pallen som hon har med sig upp på scenen varken under den första eller andra genomsjungningen. Men är det inte lite märkligt med de stora fiskarna som guppar fram i bakgrunden? Om ni undrar så är det nu fotograf Anders Deros som hjälper mig...
Efter att Louise fått hjälp av scenen är Rikard Wolff nu på plats. Det är lit ekomiskt på nåt sätt med två sjuklingar så där efter varann. Eller tragiskt. Eller starkt. Att båda orkar genomföra Melodfestivalen trots ganska svåra kroniska sjukdomar, Rikard har ju fått nån form av lungemfysem.
Efter andra genomsjungningen kramar Louise om sin gitarrist innan hon går igenom numret med nummeransvariga Mari Ryberger. Och så visas kläderna upp på scenen. Mera svart. Det känns som en väldigt svart vecka här i Göteborg. Usch vad tråkigt.
När Louise väl börjar sjunga ser hon inte lika bräcklig ut som hon gör innan. Hon håller hårt, nästan krampaktigt i mickstativet med båda händerna och sjunger ut. Det här är ju inte riktigt min kopp te. Och då har jag många koppar te i mig. Men det är starkt...
Louise Hoffsten sitter på en barstol innan hon börjar sjunga. Den är med på scenen hela numret, som att hon ska kunna sätta sig ner om hon behöver. Louise har ju MS.
Stefan Örn, Louise Hoffstens låtskrivare, är uppenbarligen inte en man att lita på. Så här sa han till TT Spektra för mindre än ett år sen: – Jag lovar att aldrig mer ställa upp i något som har med Melodifestivalen att göra, det är officiellt. Då hade han vunnit Eurovision...