Under genrepet får vi en låtsasfinalist. Rejhan.

Och sen får Loulou LaMotte lite panik över hur hon ska komma av scenen med sin klänning, det hade SVT tydligen inte repat. Men fina Tone Sekelius böjer sig ner och hjälper Loulou med släpet. Det var väldigt snyggt gjort!

Så blir det hjärtdans, fler röster delas ut och mer snabbrepriser.

Efter alla låtar får vi direkt en snabbrepris. Och jag måste säga att Loulou LaMottes team har valt ett jättemärkligt parti till snabbreprisen. Det är liksom inte ordentligt refrängen, utan ett parti där hon visserligen visar sin röst, men man hör då inte låten ordentligt.

Det är mycket klänning att inte strassla in sig i när Loulou måste skynda sig av scenen efter sin genomsjungning. Det är begränsad tid innan nästa artist ska vara med på scenen.

jag såg Lars Wallin med henne precis före repet, men han tycks inte vara med och assitera henne med klänningen av och på scenen.

Publiken är med Loulou LaMotte från start och klapar takten hela vägen genom versen till refrängen. Så härligt när publiken är så här taggad.

Och det kanske säger en del om hennes popularitet och chanser också?

Ska bli intressant att se publikundersökningen efter genrepet, för den är faktiskt tillbaka i år när det är publik i arenan. Det ser Melodifestivalklubben till.

Och Loulou levererar. Sången är extra stark och det här växte ytterligare med publiken i arenan skulle jag säga.

Loulou LaMottes stora klänning kräver lite extra mankraft när hon ska in och ut från scenen.

En extra hand för att få hjälp ner från scenen och en person som fångar upp släp och tyll och tyger och grejer.

Tredje och sista genomsjungningen nu. Ljuset går på Loulou LaMotte precis i första tonen.

Och det var nog ingen som sa till henne att hon skulle ta det lite lugnt den här omgången, för hon använder alla röstresurser en tredje gång.

Då hoppas jag att hon inte pratar en massa efter repet utan sparar rösten. För Inga sorger är väldigt svårsjungen och hon behöver alla delar av sin röst på lördag kväll.

Nu drar vinden igång i nacken på mig igen och musiken startar.

Loulou får fram sin ögonglimt och charm när hon trycker på en andra gång från scenen.

Jäklar vad hon tar i, så mycket att hon tappar bort sig lite i texten den här gången, men hon ler bara och hittar snart rätt.

Men nu är hon också på gränsen för vad rösten klarar av, hörs det. Nu bör hon nog inte sjunga för fullt även sista genomsjungningen, utan vila rösten lite, för att inte riskera att hon sjunger bort den.

Loulou LaMotte tog i så tårarna sprutade under första genomsjungningen. Eller så var det bara att hon också fick stormvinden rakt i ögonen. Nummeransvarige Jennie Widegren är i alla fall framme och ger henne en näsduk mellan genomsjungningarna.

Loulou LaMottes Inga sorger växer för varje gång jag hör den. Hon sjunger otroligt bra och då är det här en svårsjungen låt som hon varit med och skrivit åt sig själv.

Men det är nåt som saknas i framträdandet. Den enda rörelsen är egentligen fläkten i Loulous klänning. Jag hade velat att hon skulle ta några steg. Ge oss lite schlager strutting, som brittiska fans brukar skrika efter.

(Jag inser att det är för sent för en tonartshöjning nu, men det hade gjort susen här!)

Loulou LaMotte nu och jag känner en stormvind i nacken. Det visar sig att Masen har släpat in en enorm industrifläkt, ännu större än de Carolafläktar vi är vana vid, och ställt i mitten av parketten för att fånga Loulous klänning. Och min nacke helt enkelt.

Det är verkligen full storm här, publiken kommer behövahålla i både hattar och peruker om de sitter på främre parkett.