I tredje genomsjungningen testar scenteknikerna om Mahan Mion ska börja sjunga utan att skynkena står bakom henne. Istället kommer de inspringande med dem och fläktarna i slutet av numret.

Och vi får se pyrot också. Eller inte. Det går så snabbt så jag hinner blinka och missa det. Och min fotograf också. Men vi får en chans till i sista genomsjungningen.

Nu visar Hence von Zweigbergk upp Mahan Moins scenkläder för ljusteknikerna. Det är en svart lång klänning som kommer fladdra bra i fläkten.

Dansarna ska tydligen ha svart på sig.

Tillsammans med det orangea ljuset blir det nog snyggt, men jag tycker ju annars att svart är lite träligt.

Mahan Moins nummer känns väldigt mycket Eurovision. Hon har en härlig utstrålning på scenen, och det är hookigt, men låten spretar åt väldigt många håll.

Men när hon tar i visar Mahan att hon verkligen har rösten som håller för den här låten. trots att hon är alldeles andfådd när hon sjungit klart.

Mahan Moin har med sig årets husdansare på scenen. Carin Mårtensson, som ni sett bakom Charlotte Perrelli och Swedish House Wives i festivalen tidigare, längst till höger och Patrik Riber dold bakom Mahan i den här bilden.

Dessutom är också coola Lisa Arnold som bland annat dansat med David Lingren på Melodifestivalens scen och så Kevin Foo och Kenny Lantz.

Mellan genomsjungningarna får Mahan Moin en genomgång av sin koreograf Thomas Benstem som är vetaran i de här sammanhangen. Han brukar också stå på scenen som dansare, minns förra årets mycket avklädda Army of lovers-nummer till exempel, men i år ska han inte stå på scenen alls, sa han till mig igår.

Mahan Moin börjar ensam på scenen i ett varmt orange-gult ljus. Men snart får hon sällskap av fem dansare som får stå för showandet på scenen och partykänslan i numret.

Redan i första genomsjungningen nynnar jag med i den här refrängen. Mahan Moin har en glad energi på scenen och när tygstycken börjar flyga i fläkten bakifrån på scenen blir numret riktgit snyggt. Och betydlgit mer orientaliskt-arabiskt i sitt uttryck än vad det kändes på uppspelningen när vi bara fick höra låten.

Mahan kan förlora på att ha startnummer två. Versen är riktigt cool. Houserefrängen kanske bryter av lite för mycket för min smak i andra lyssningen. Men de som förväntat sig persiska tongångar får nog leta ganska länge. Det här är dansig housepop med effektiv eh-oo och blipp-blipp i mellanspel och dansbrejk.

Och att refrängen upprepas fyra gånger på slutet gör så klart att den klistrar sig fast.

Mahan Moins låt heter Aleo, ett påhittat ord som hon vill ska betyda gemenskap.

Det här är modern dance och hennes röst känns Cher-vocodad i refrängen. Låter lite märkligt vid första uppspelningen faktiskt.

Refrängen är nästan pratad med hooken i ”Get up get up get up”, och jag sjunger med i refrängen när den i slutet upprepas fyra gånger. Ja, fyra gånger!

Kolla Mahan Moins coola naglar.

Japp, det är faktiskt riktiga fjädrar i dem!

Så där ja, nu har vi kommit till artisthotellet, som vanligt är det Savoy i Malmö. Det första som hände här var att jag sprang på Mahan Moin som fick skriva autografer utanför hotellet.