Det lyser genomskinligt när Titiyo, Mauro Scocco och Sabina Ddumba teamar upp med gängkriminella för att få spotta på Eurovision
av1050 artister engagerar sig plötsligt i Eurovision.
Betyder det att vi kommer få se Norlie & KKV, Timbuktu, Peg Parnevik, Petter och Moonica Mac tävla i Mello nästa år?
Jag anar snarare en chans att få spotta på spektaklet som jag och miljoner andra svenskar älskar.
Jag måste nog ändå börja här. Kriget i Gaza gör ont i hela mig. Det är fruktansvärt att tusentals personer har dött, både palestinier och israeler.
Och, oavsett vad EBU envist försöker hävda så är Eurovision song contest fyllt av politik.
Så har det alltid varit.
Från demonstranter som stormade scenen 1964 för att protestera mot diktatorerna Franco och Salazar i Spanien respektive Portugal, via 1974 när det portugisiska Eurovision-bidraget användes som startsignal för den i princip helt fredliga nejlikerevolutionen som demokratiserade landet.
Till publikens buande av ryska artister både 2014 och 2015, en protest mot Rysslands allt hårdare lagstiftning riktad mot landets hbtq-befolkning.
Och när Eurovision hölls i Tel Aviv 2019 så klart. Hur det isländska bandet Hatari använde så mycket tid de kunde för att belysa Israel-Palestina-konflikten, och smugglade in Palestina-flaggor in i greenroom.
Att Madonna, som stod för en mellanakt samma år, dessutom hade utrustat två av sina dansare med palestinsk, respektive israelisk, flagga på ryggen, som tydligt syntes i tv-kamerorna när dansarna gick och höll om varandra upp för en trappa, har nästan glömts bort bland alla andra politiska protester i Eurovision-historien.
Världspolitiken i Eurovision-kulisserna är det som fascinerat mig allra mest med tävlingen genom åren.
Men jag läser ändå protestlistan över de 1050 svenska artister som kräver att Israel ska uteslutas ur Eurovision med växande förvåning.
Visst finns här Eric Saade och Malena Ernman som själva tävlat i Eurovision. Här finns också en handfull artister som tidigare tävlat i Mello (Adrijana, Louise Hoffsten, Dinah Yonas Manna från The Mamas, Alvaro Estrella med flera) och för att öka på Mello-kopplingen och dryga ut listan har man också rotat fram ett gäng bakgrundsdansare och körsångare.
Och från årets tävling finns två akter med: Medina och Jaqline.
Men här finns också, som andra redan påpekat, personer med stark koppling till organiserad gängbrottslighet, med stort våldskapital, vars etiska kompass kanske inte är så mycket att sträva efter (Ja, jag tittar på dig Yasin).
Att övriga artister vill förknippas med dessa namn är förvånande.
Men kanske är det ändå så att avskyn mot det genomkommersiella spektaklet Eurovision övertrumfar risken att kopplas ihop med personer dömda för grov brottslighet.
För ärligt, kreddartister som Rebecca & Fiona, Titiyo, Ane Brun och Little Jinder tillhör den skara artister som hellre skulle äta jord än ta ordet Eurovision i sin mun ett annat år.
Eller har jag missat något? Kommer vi få se Peg Parnevik, Imenella, Timbuktu, Alba August, Norlie & KKV, Petter, Robyn, Marit Bergman, Mauro Scocco, Sabina Ddumba, Sahara Hotnights, Silvana Imam och Stor tävla i Mello nästa år?
Knappast va! Så nu riktar jag mig direkt till er:
Varför ska ni ge er in i att diskutera och ha åsikter om den tävling som jag och så många andra i Sverige älskar? Och i förlängningen försöka pressa era artistkollegor att sätta sig över världssamfund och Europas regeringar för att tvinga fram ett ställningstagande i en av världens allra mest infekterade konflikter, samtidigt som man till och med riskerar den egna karriären?
Missförstå mig inte. Ni är 1050 personer med inflytande och (varierande) makt tack vare era yrken. Använd den på det sätt som ni tycker är bäst.
Men det lyser rätt genomskinligt, de av er som snarare ser en chans att spotta på en tävling ni inte bryr er det minsta om, än att faktiskt försöka göra skillnad.
