Turkosa mattan och Eurovisions invigning drar igång 15:30 och vi i pressen ser så klart till att vara på plats i god tid.

Delar av mattan kommer att vara utomhus och delar kommer att vara inomhus här i Malmö Live och med tanke på vädret så är jag rätt glad över att vi har fått platser inomhus, även om det kommer vara i slutet av artisternas promenad.

Men för att komma inomhus med utrustning eller väska så måste man ha rätt armband. Det ställde till med lite problem för vår svenska presschef för Eurovision, Madeleine, som gick ut för att hämta in oss, men sen inte släpptes in igen för att hon inte hade rätt armband på sig.

Hennes ackreditering ger henne tillgång till hela Eurovision-bubblan, hennes ack är fylld med varenda nummer och symbol från 1 till 107 eller nåt liknande (varje siffra betyder olika saker, journalister tycks ha fått nummer 10, exempelvis).

Hon är alltså högsta hönset på alla sätt, SVT:s presschef för Eurovision. Men tillbaka inomhus fick hon inte gå.

Jag och fotograf-Jimmy har paraplyer med oss och vi sprang några gånger fram och tillbaka med Madeleine under regnskydd så att hon skulle kunna få rätt armband och sen kunna eskortera oss till rätt plats inne på Malmö Live.

Ändå ett bra betyg på säkerheten att det inte går att diskutera sig in. Har man inte rätt märken så är det nej och stopp och välkommen tillbaka en annan gång.

Presscentret här i Malmö har öppnat och jag har tagit mig in, lite motvilligt, från solen in i mörkret.

Det är flygplatssäkerhet på vägen in, men idag är det inte så mycket folk här ännu, så det går smidigt och snabbt. Jag är lite orolig för hur det kommer funka på måndag och tisdag när det börjar komma fler, dock.

Samtidigt är det inte högre säkerhet än det varit på något Eurovision de senaste åren, vi är vana vid att väskor ska scannas och genomsökas.

Big 5 och Sverige har sina andrarep idag, men vi får inte följa dem live tyvärr. Precis som för alla länder är även andrarepen stängda sedan några år tillbaka.

Men nu när det hela har dragit igång tänkte jag ändå försöka uppdatera er lite på hur det har sett ut på repen hitills och vad som kan vara värt att hålla utkik efter, så häng med lite här idag om ni är på det humöret.

Congratulations, I have arrived – som Sylvia Knight sjöng i Eurovision 2006 och åkte rakt ur semifinalen.

Riktigt så illa ska det förhoppningsvis inte gå för mig nu när jag äntligen tagit mig till Malmö för årets Eurovision.

Artisterna har redan varit igång och repat i snart en vecka, men eftersom de repetitionerna inte längre är öppna för oss i medierna så får man snällt stanna hemma lite längre.

EBU har ändå släppt lite smygtittar och bilder från repen, det tänkte jag berätta mer om i morgon om ni inte redan har dykt in i allt sånt själva.

Men jag har fått en del frågor om oro och hur det kommer bli här i Malmö under tävlingen och om man kan känna sig säker, så jag tänkte att jag kan skriva lite om första intrycket här.

Allt känns än så länge i princip som vanligt.

Jag är ju i första hand på plats som journalist och inte som fan, så för mig finns det hela tiden en inneboende uppmärksamhet i vad som händer runt omkring mig. Kalla det yrkesskada, men jag är alltid fokuserad på om något kan vara en nyhet, speciellt när jag som nu är utsänd för att skriva om Eurovision.

Och den grundinställningen tror jag gör att jag känner mig mindre orolig, för att jag alltid vet att jag kommer vara hyfsat uppmärksam på min omgivning.

Och Malmö då? Ja, idag har det varit en otroligt solig dag, där Malmöbor och turister har passat på att inta uteserveringar, njuta av solen och inte bry sig nämnvärt om något annat än just det, utifrån där jag har rört mig.

Arenan har en hel del mer avspärrningar än det brukar vara under Melodifestivalen. Och betydligt mycket mer avspärrat än det var under Eurovision 2013. Men samtidigt är det inte mycket mer än under Eurovision i andra länder.

Vägarna direkt utanför arenan är avstängda för biltrafik och garaget som ligger under arenan tycks vara stängt under Eurovision.

Med stängsel, staket och gråsuggor har man stängt av området allra närmast arenan. Det övervakas av polis och man ombeds gå på motsatt sida av gatan, på samma sida som köptcentret Emporia ligger.

I morgon öppnar presscentret så då kommer jag veta hur det funkar där, men det får bli något jag utforskar i morgon.

Möjligen har jag sett lite fler polisbilar på stan än jag brukar göra. Eller så beror det på att jag hållit utkik efter det. Jag såg också tre bilar få poliseskort med blåljus genom stan idag. Det skulle möjligen kunna ha varit delar av den israeliska delegationen, på väg tillbaka från sin repetition, tidsmässigt stämde det.

Men det skulle också kunna vara någon annan delegation, jag är osäker på om alla transporter till och från arenan sker med poliseskort i år. Det har inte varit ovanligt i andra Eurovision-städer.

Och nej, det här är alltså inte rosa taggtråd som satts upp runt Malmö-skylten, det är bara hjärtan för att välkomna folk lite extra!

Nu har SVT släppt de första bilderna av hur Eurovision-scenen ska komma att se ut i Malmö Arena i maj. Och de här bilderna borde göra en och annan artist lite orolig, om de ställt in sig på Eurovision-succé med ett speciellt scenframträdande.

För så här skriver SVT i pressmeddelandet:

Det är en unik 360-gradersupplevelse som möter publik och tittare i Malmö Arena i maj. Scenen är placerad mitt i publikhavet och formad som ett kryss. Rörliga LED-kuber, LED-golv, ljus-, video- och scenteknik kommer kunna skapa stora variationer i arenan. Namnen bakom konceptet är Florian Wieder, Production Designer, och Fredrik Stormby, Light and Screen Content Designer.

Det är en minst sagt häftig scen. SVT fortsätter att gå i bräschen för att utveckla Eurovision och pusha gränserna för hur tävlingen ska gå till, se ut och moderniseras.

Men det finns nog ett annat gäng på SVT som kanske oroar sig lite nu. De som skapar scenshowerna för Melodifestivalen.

360-graderslösningen i Eurovision riskerar att ställa till det för de artister som tänkt sig ett framträdande där det mesta av scenshowen händer på ledskärmar i bakgrunden. Något som blivit vanligare och vanligare både i Melodifestivalen och i övriga länders uttagningar, för att inte nämna när andra länder planerar för hur de tänker sig sitt Eurovision-framträdande.

För här finns ingen sån naturlig bakgrund. Här kommer artisten att omges av publik från fyra håll.

Visst kan vi fortfarande ana nån slags backdrop där man på de här datorskapade bilderna placerat Eurovision-loggan och slagorden ”United by music”. Men mellan den väggen och artisten finns det också ett publikhav.

Så de artister som har siktet inställt på Eurovision, men planerat för en scenshow som framför allt bygger på ”häftigt content på led-skärm” skulle nog behöva planera om nu.

Tänk på det Danny, Dotter, Liamoo, Marcus & Martinus och ni andra Mello-artister som kanske är med och slåss för seger.

Att Eurovision får en permanent slogan, samma som tagits fram för årets tävling i Liverpool, meddelades i mitten av november.

Men färgerna och maneret hänger inte med när SVT ska förvalta UNITED BY MUSIC under Eurovision song contest i Malmö 2024.

Nu har SVT och EBU gemensamt gått ut med hur Eurovision ska se ut nästa år.

Jag fick hänga med digitalt på en liten förhandstitt under lunchen.

Med under presentationen var Johan Bello som är vd för produktionsbyrån Uncut och Sidney Lim som är designchef på Bold Scandinavia. De har jobbat på uppdrag av Christel Tholse Willers som är biträdande exekutiv producent för Eurovision på SVT och har skapat ett koncept som de kallar ”The Eurovision Lights”.

– Vi har inspirerats mycket av norrsken, men ville inte bara att det bara skulle vara ett norrsken utan en grafisk tolkning, säger Sidney Lim.

Samtidigt är det många starka färger som vi kanske inte är vana att se på himlen, ens vi som ofta ser norrsken. Som rosa, gult, lila och blått, orange, cyan.

– Varje gång det dyker upp så ska det förhoppningsvis vara något nytt i det man ser, säger Sidney Lim angående den stora variationen av färger och färgkombinationer som man inkluderar.

Typsnittet som ska användas är desto enklare, och det förklarar Sidney Lim med att det behövs för tydligheten när norrskenet dominerar bakgrunden.

Det tycks också innebära att även Eurovision-hjärtat och flaggorna som ska symbolisera de tävlande länderna också kommer att kunna använda sig av ett pixelerat maner.

En av de andra journalisterna under presentationen gör snabbt en jämförelse med Spotify Wrapped och när en kollega råkar gå förbi min skärm under presentationen är hennes reaktion densamma.

Sidney Lim plockar upp jämförelsen och svarar:

– Vi ville mixa komplexitet och enkelhet, det är nog väldigt svenskt på ett sätt. Det handlar inte om hur många ingredienser vi har utan hur vi använder det.

Här kan ni jämföra själva, tycker ni också att Eurovision-maneret påminner om Spotify Wrapped?

Jag ser definitiva likheter i de skarpa färgerna som får mig att tänka nostalgiskt 80- och 90-tal. Christel Tholse Willers nämnde snarare 70-tal under presentationen.

Men nån kopia är det så klart inte. Bara en tydlig svensk inspirationskälla.