Jag trillade in till Stockholm i går för att äntligen börja ta tag i Melodifestivalen, nästa vecka kör ju allting igång!

Men jag värmde upp direkt i går kväll genom att gå och se Måns Zelmerlöw i Romeo och Julia. Inte nog med att det var något av det häftigaste jag sett på en svensk teaterscen, koreografin, musiken, scenen, ljuset, jag som sett ett tiotal musikaler i London under året kan inte påstå att jag är särskilt lättimponerad, men den här föreställningen var grym!

Jag förstår så klart att ni inte kan lita på mig så jag hänvisar till Jens Petersons recension. Han är ju nämligen proffs på sånt här.

Men inte nog med det, det var en fullständigt schlagerfullsmockad publik. Först sprang jag på bloggbekantingen Tine Matulessy, en av tidigare års huvudkoregorafer, som berättade att hon inte är med alls i år. Vi kommer sakna dig Tine!

Sen dök jag på skivbolagsbossen från Lionheart, Maria Molin Ljunggren, såg NEO genom publikhavet, tittade upp på tjejen fgramför mig och insäg att det var Molly Sandén. Hon var så klart inte ensam utan hade sällskap av både Eric Saade och Fredrik Kempe som ju skrivit Saades låt även i år.

Dessutom var Marie Serneholt också där. Hon berättade att det var tredje gången hon såg föreställningen, den här gången tillsammans med Måns föräldrar. Det gäller så klart att passa på, för från nästa vecka blir ju Marie ute på vägarna i sex veckor utan möjlighet att se nånting.

En härligt galen kväll blev det helt enkelt. Och ikväll blir det mera schlager. Jag ska se Let’s Dance på plats i studion och då blir det ju Alexander Rybak, Jessica Andersson (och hennes proffsdansare Kristjan Lootus, som regelbundna läsare absolut sett på bild ett stort antal gånger i den här bloggen.)

Schlagersverige har vaknat i mig helt enkelt!