Scenkläderna? De har Måns på sig.

Mattan som rullats ut på golvet är till för att ljuset inte ska reflekteras från skärmarna, berättar Henric von Zweigbergk.

Och nu kommer det pyro också.

Andra genomsjungningen och det känns som att numret har en bra avvägning mellan att bara vara skärmen och Måns och sen ta in hela arenan och scenen så att man inte tror att det är en musikvideo.

Andra genomsjungningen känns det som att Måns tar det lite lugnare. Han satte första och kan andas ut efter jublet från oss få här inne i arenan. Han lär ha hört att vi var blown away.

Nu rullas det ut lite mattor på scenen  också. Får se hur det påverkar numret.

Oj, helvete! Det här har ni inte sett på Melodifestivalens scen förut.

Det här är på gränsen till magiskt vid en första genomsjungning. Numret börjar vid skärmen och återvänder gång på gång dit där Måns verkligen är en del av bakgrunden och dansar tillsammans med ocxh i det som händer på skärmarna.

Den här lilla charmgubben är så söt så man dör. Känns som snögubben från Frost som övergett Annika Herlitz och istället tagit sig in i Måns nummer.

I refrängen lämnar Måns skärmen och kommer närmare ut i publiken. Redan i första genomsjungningen är det fullt av energi.

Det här är första gången i år som jag är fullständigt blåst av stolen av ett nummer. Jag hoppas att det bara fortsätter uppåt härifrån för så här ser ett Eurovision-nummer ut.

Det här är ett teknikst avancderat nummer som på pappret oroat mig lite. Sist vi hade projektioner på scenen gjorde ju Charlotte Perrelli nåt som kändes som världens dyraste powerpoint-presentation.

Det här är något helt annat verkar det som.

Måns ska vara ensam på scenen framför skärmen. Utanför scenen har han en kör på tre personer.

Just nu tycks det som att de håller på och ställer in höjden på Måns projektor så att alla projektioner kommer helt rätt, för den ska även projicera bilder och mönster på Måns tröja, tycks det som.

Nu har det kommit in en stor bildskärm på scenen där det projiceras en liten snögubbe och så massor av snögubbar och massor av färger och former och Måns Zelmerlöws ansikte. Samtidigt hör vi honom sjunga upp bakom scenen.

Det här ska bli intressant att se.

vi brukar ju snacka om vilken låt som blir årets barnfavorit och lockar kidsens röster.

Men Måns Zelmerlöws vovve Messi visar tydligt vilken låt som är årets hundfavorit.

https://instagram.com/p/zjmTeVBLvE/

Midnight Boys låt är som, ja, nu kom jag på det! Det är ju i titelmelodin Trance Dance gamla hit Don’t say go som blivit Don’t say no, undrar vad Ben Marlene säger om det, han är ju manager åt Ace Wilder nu för tiden och hänger runt i schlagerkretsar? Släng in Pet shop boys och och lite One hit wonders från 80-talet så har ni låten.

Caroline Wennergrens Black Swan är coolare och mer suggestiv än A different kind of love som hon tävlade med 2005, men den jazziga känslan är kvar. Mörkret bär verkligen åt Chers tidiga låtar som Bang bang som kom på 60-talet och Dark Lady som är från tidigt 70-tal.

JTR kör handklapp redan från start i låten och sen blir det woohoohoo woohoohoo hela vägen in i mål. Här kommer det hänga på hur grabbarna levererar. Det får inte vara Youngblood-nervöst och stirrigt. Här måste alla kameror sitta och alla leenden vara naturliga för att flickornas appfingrar ska bränna.

Hasse Anderssons Guld och gröna skogar får mig att skratta när låten spelas en andra gång. Det här är liksom så klassiskt bonn-svennigt det kan bli. Och jag myser när jag tänker på hur Hasse gör den här med komplett dansbana och björkträd på scenen (Ja, det är faktiskt sant!). Och så raj-raj-raj-la-la-la på det. Så härligt!

Dinah Nahs Make me (la la la) är electronic dance music med ett typiskt ho-ho-ho-hey-break som känns igen från Busy doin nothing förra året. Den ger mig vid en andra genomlyssning inga bestående känslor. Den är svagare än Ace Wilders låt förra året och andra låtar den här veckan lär beröra mer på olika sätt. Dinah Nah kommer få jobba hårt och i motvind på scenen för att övertyga mig om något annat.

Annika Herlitz Ett andetag vill vara den kraftfulla balladen som man förstår direkt. Och den är skriven som en riktig klassiker, man kan omedelbart sjunga med i refrängen och låten byggs hela tiden uppåt, vers för vers för refräng till sticket som ger en Carola-woohooo-tonartshöjning. Annika kommer få briljera med sångrösten, men frågan är om låten kommer kännas för mossig?

Zelmerlöws Heroes börjar nånstans långt ut i amerikanska vilda västern, precis som Aviciis Hey Brother och David Guettas Lovers on the sun och blir precis som föregångarna till en sval EDM-låt. Jag gillar den lite dystert syntiga refrängen, men det här kommer kräva ett nummer som fångar publiken och Måns måste bära upp det dystra med enormt mycket glädje på scenen.

Japp, det var alltså alla låtar en gång till. Så nu vet ni vad jag tycker efter de två första lyssningarna. Nu ska vi göra tv så ni får veta vad Markus Larsson tycker också.

Måns Zelmerlöws Heroes är nästan en karbonkopia av David Guettas Lovers on the sun men med en starkare refräng. Tonen i låten är nästan dyster, lite allvarlig.

Det här är långt från Cara Mia, men heller inte Barcelona Sessions-skivan som Måns floppade med för något år sedan.

Det här är EDM och väldigt mycket Avicii.