I en paus visar La Engfors upp Måns kläder på galge för att produktionen ska kunna ställa in ljuset. Smoking och fluga alltså. Tjejerna får gulddetaljer till sina glittriga huvtröjor.

Tredje gången tycks Måns helt ha släppt sången. Vissa partier av låten känns det som att han mimar och låter kören ta de partierna. Jag frågade tidigare om han var orolig för rösten, men det skämtade han bort.

Istället fokuserar han på att få dansstegen rätt. De toner han tar är i och för sig de svåraste partierna. Höjningar och långa ihållande toner. Resten vilar han på.

Direkt efter varje rep tar Måns ordentliga snack med koreografen PM och La Engfors. (Till vänster med den senare)

Här gäller det att hitta kamerorna och lära sig numret i bakhuvudet. Det är ingen lätt koreografi och för många andra artister hade jag sagt att det var för mycket dans. jag vet att Måns kan sätta det här, men han gör det inte än.

Andra genomsjungningen går bättre för Måns. Han tar det lugnare och tar i ännu mindre än första gången, men det gör i alla fall att det inte låter surt.

I väntan på att få sjunga en tredje gång passar han på att dricka vatten och ta ett snack med koreografen PM och Rickard Engfors som gjort kläderna.

Måns uppdaterar Cara Mia-koreografin och dansar med tjejerna i numret på precis lagom nivå för att samtidigt kunna orka sjunga också. Med sig på scenen har han Dea Norberg och Jessica Marberger från huskören.

Bland dansarna känner ni igen Sabine(a?) som bland annat dansade med Andreas Lundstedt 2007 och en av Velvets dansare från förra året som jag också tappat namnet på nu – pinsamt.

Rickard Engfors är framme vid Måns i pausen och går igenom numret med honom och produktionen:
– det är jätteviktgit att en sån här sak sitter, hör jag honom säga.
Vad som behöver sitta just nu vet jag inte riktigt, men det finns mycket i numret att slipa på. De har ju bara sjungit en gång än så länge.

Hampe och ”Lena” som har hand om Måns har så klart fixat fram crew-jackor inför veckan i Skellefteå.

Måns vankar av och an på scenen inför sitt rep. han verkar lite nervös.

När numret börjar är han själv på scenen och sjunger tillsammans med en jättestor videoprojektion av sig själv.

Sen gör dansarna entré bakom tre neonrör innan de gör honom sällskap och avslutar numret tillsammans.

Det här är ett riktigt snyggt nummer, men Måns gör allt annat än tar i under den första genomsjungningen. Det låter surt flera gånger, men Måns har ju mörkat tidigare. I Ö-vik 2007 satte han inte många toner rätt under repen, för att sen briljera när det verkligen gällde.

Vid midnatt lämnade jag Lasse Lindhz för att gå tillbaka till hotellet och få lite sömn. Trodde jag.

Istället hamnade jag i hotellbaren där Måns Zelmerlöw var med sitt gäng och några glas vin.

Måns är rejält nervös över hur det ska gå den här veckan. Han har bestämt sig för att inte läsa nåt i tidningarna om hur det går. Samtidigt vill han verkligen veta vad som står och vad folk skriver om honom:

– Vad tyckte du Tobbe, ärligt? Vad har du skrivit? var frågan som dök upp åtminstone sju gånger under kvällen.

I baren hängde också bland andra G:son, Christer Björkman, Lars Hägglund (nu måste jag väl ändå fått till efternamnet rätt?) och Rickard Engfors.

Vid 02 hade baren stängt, och när La Engfors började högläsning kände jag att det verkligen var dags att att gå och lägga sig. Måns var kvar när jag gick. Och han skulle upp till en radiointervju nu vid 9-tiden…

Pampig inledning för Måns som gör en hårdare låt än vad Cara Mia var. Mer Brother oh brother om ni minns från hans album.

I’m still standing for hope and glory går hooken och den här refrängen lär sitta på många läppar. Den är coolare, lite svalare än Cara Mia med en tuff uppbyggnad inför refrängen.

När man tror att låten är slut kommer ytterligare en refräng som kommer övertyga de som tvivlat fram tills dess. Om Måns sätter låten på scenen.

– Tobbe, vad tror du? Tror du jag vill lämna Marie för prinsessan Madeleine?

Måns möter mig med ett skratt när jag och Fille äntligen tagit oss via flygbussen till hotellet (gott om taxibilar är det ont om i den här staden).

Unge herr Zelmerlöw pratar med flickvännen Marie Serneholt i telefonen och vill ha mitt utlåtande kring denna fråga som idag berörs i ”den andra tidningen”.

Sen hälsar han från Marie och tackar för att hon via den här bloggen kunde hålla reda på hur hennes efterfestkväll varit i lördags.

QX gaygala är en perfekt uppvärmning inför schlagern. Hur bra som helst att inleda årets första Melodifestivalsvecka med att hänga på Cirkus och Sveriges i särklass roligaste gala.

Petra Mede är ju värdinna även här och som parhäst har hon Edward av Sillén på manus precis som under kommande delfinaler. Ska bli spännande att se vad de kan ha hittat på ikväll.

Själva galan ska snart dra igång, men för er som undrar är det här både en återträff för förra årets schlagerartister och ett uppvärmningsmingel för årets.

Måns Z och Marie Serneholt är här och minglar med Björn Gustafsson. EMD minus Danny är på plats liksom Emilia med Rickard Engfors i släptåg. La Engfors kommer alltså göra Emilias kläder i MF i år, är slutsatsen jag drar av detta.

Min favorit av rosahåriga damer, Larsa Wilhelmsson, har precis haft succépremiär för nya showturnén tillsammans med After Dark, men tog med sig väninnan Cicki till QX gala.

Festfixar-Bindefeld tog med sig Lena Ph som lite motvilligt ställde upp på bild.

Andreas Johnsson kom med sin Lisa Knapp. Jag och Andreas kollade lite snabbt att vi inte råkat klä oss likadant (Den fadäsen har ju varit nära förut) men den här gången var Andreas den snyggaste av oss (brukar ju i och för sig vara så).

Charlotte Perrelli är så klart också här. I väldigt glittrig klänning.

Förra årets älskling alla kategorier, Björn Gustafsson är nominerad och hittade hit tillsammans med Jonas Gardell och Mark Levengood.

Fredrik Kempe tog med sig Sarah Dawn Finer i riktig galablåsa.

Och Sanna Nielsen i rejält cool och queer outfit.

Dessutom är såklart Magnus Carlsson här med sin Mats. Andreas Lundstedt och Tess Merkel kom i sällskap. Christer Björkman och maken Martin Kagemark likaså. QX gaygala är alltså minst lika schlagertät som en vanlig Melodifestival ungefär. Hur härligt som helst.