Det hörs gälla tonårsskrik i arenan när Marcus och Martinus kommer in på scenen.

Marcus och Martinus gör en andra och sista genomsjungning. Precis innan de ska börja sjunga hör jag hur Marcus säger till Martinus att flytta längre bak för att hitta rätt position på scenen.

Det är ett mörkt nummer som i vissa partier kan kännas som att det helt försvinner i arenan. Även i tv-bilderna är vissa av scenbilderna så mörka att det är svårt att förstå vad man ser.

Här skulle man kunna ljusa upp lite lite grann, utan att tappa känslan i den här suggestiva klubblåten.

Tungorna far överallt på scenen idag. Marcus tycks fukta läpparna mitt under låten i första genomsjungningen.

Marcus gör lite Matrix-dans när Martinus inleder låten.

Det här är ett snyggt och suggestivt nummer, men de synkroniserade rörelserna sitter inte perfekt ännu.

Ibland hamnar Marcus ett steg före, ibland är det Martinus som hamnar efter. Det hinner de repa till och sätta i morgon, så klart, men det känns ändå lite konstigt att de inte redan repat in det så att det sitter i ryggmärgen.

Jag har ju inte sett så mycket framträdanden från den här duon tidigare, så det kanske är deras grej att de dansar synkroniserat men inte riktigt samma. Men i så fall har jag missat det.

Det här är så klart en bagatell att anmärka på, den här sdenshowen är ursnygg, men finns det något att förbättre så är det att sätta stegen ordentligt.

Marcus & Martinus har en stor plattform som rullats in på hjul. Medan det fixas lite med tekniken går de igenom sin synkroniserade koreografi tillsammans.

– Vill också varna för att vi har laser i det här numret. Ingen fara så länge man sitter kvar på sin plats och inte ställer sig upp och stirrar rakt in i det, säger SVT:s studioman Pernilla Isedal i högtalarna.

Jag tycker mig vara oöverens med hur Martinus uttalar ordet ”water” i första textraderna, eftersom det blir till ”wadder”.

Men när jag går in och kollar hur texten går inser jag att jag inte alls är oöverens, för ordet som sjungs är inte ”water”, det är ”other” och då är ju uttalet helt korrekt. Så nu drar jag mig tillbaka in i mitt skal och slutar försöka hitta fel i Marcus & Martinus rep.

Det här är årets snyggaste scenshow hittills. Ett genomtänkt tv-nummer från första till sista bildruta och visar klasskillnaden mellan ett team som tänker tv-framträdande och de som inte förstår vikten av att varenda tv-bild ska sitta på milimetern rätt.

En vanlig tv-tittare kommer inte reagera på en enskild tv-bild, men helheten landar plattare och sämre om inte allt är snyggt genomtänkt.

Och när man gör ett så här snyggt och färdigt nummer på torsdagen så kan man fokusera på att få varje milimeteranpassning helt rätt, istället för att fokusera på om de stora dragen måste kastas om.

Marcus & Martinus borde segla direkt till final på lördag. När de är så här säkra redan på torsdagsrepet så borde de knipa första finalplatsen. Men det trodde jag ju att Theoz skulle göra förra veckan, så jag kan absolut ha fel.

Nu så, sist ut att repa idag är Marcus & Martinus. De har precis klivit av scenen och bör nu vara inne i viewingroom för att gå igenom scenshowen tillsammans med sitt team och ansvariga från SVT. Det gör varje team efter respektive rep.

Och vi har fått ett klipp på hur det ser ut och låter i duons tredje genomsjungning.

De börjar i kantiga ljuskägglor på scenen, Martinus inleder och sjunger första versen, medan Marcus dansar stilistiskt bakom honom.

Han ansluter i första bryggan.

På scenen har de ett gäng laserprojektorer som skapar mönster bakom dem och i dimman från rökmaskinerna.

Det här är otroligt snyggt. Marcus och Martinus rör sig i slowmotion genom laserstrålarna på ett stilistiskt sätt och släpper ibland loss i lite mer röjiga rörelser.

I sista minuten får vi lite synkroniserad koreografi från dem som jag tror skulle vara bra att få in tydligare i tv-bilderna.

Jag sitter i Stockholm och följer repen på distans, men mina kollegor Natalie Demirian och Peter Wixtröm är på plats i Lidköping.

De har precis intervjuat Marcus och Martinus som mitt under intervjun utropade:

– Mello!

Och så kom den här lilla parveln fram.

Det visar sig vara Håkan Hemlins och hustrun Heidis hundvalp som fått namnet Melvin, Mello som smeknamn, (åtminstone den här veckan)!

Och man kan ju förstå att det här är Håkans hemliga vapen i tävlingen, en 10 veckorsvalp! Alla konkurrenter kommer göra allt för att få gulla med vovven och då kanske Håkan kan komma med nån slags utpresning som får dem att lägga sig i tävlingen.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag sammanfattar och uppdaterar det här blogginlägget.

Paul Reys Royals är luftig arenapop-i-Mello. Men efter att ha hört alla låtar så bleknar den här jämfört med exempelvis Marcus & Martinus mycket mer suggestiva och vuxnare sound. Det betyder inte att Royals är blek, den har en effektiv hook där titeln pumpar gång på gång och med rätt scenshow har den här absolut chans att ta sig vidare. Pauls charm lär kunna hjälpa lite. Och här får vi nog en tonartshöjning, eftersom jag verkar besatt av såna i år.

Casanovas härliga Så kommer känslorna påminner en hel del om Barbados Världen utanför och skulle lika gärna ha kunnat tävla 1989 eller 2003. Den här typen av låt togs in i Melodifestivalen i dussintal under de första turnéåren från 2002 fram till 2006, men nu var det ett tag sen. För mig är soundet nostalgisk dansbandsschlager och jag längtar efter en rätt lökig koreografi till detta. Men det kommer helt hänga på hur charmiga de här grabbarna är om de ska ha ens den minsta chans.

Melanie Wehbe gör en snygg popballad i midtempo, som riskerar att bli anonym och inte sticka ut. Att jag stör mig på ordet ”the” i låttiteln gör snarare att jag minns låten och kommer sjunga med i den. Om Melanie tar för sig på scenen så kan hon absolut ta sig topp fyra.

Nordman låter verkligen klassisk Nordman. Det här är svensk etno med nyckelharpa, flöjt och fiol och Håkan Hemlins raspiga röst som lär ta detta direkt till final. Så klart hänger det på hur det ser ut på scenen, men de som gillar Nordman kommer inte bli besvikna. G:son och Jimmy Jansson har som vanligt fångat det som gör artisten bra och gjort en låt som passar duon perfekt.

Laurells sound är verkligen Tones and I, hennes Dance monkey är världens mest streamade låt av en kvinnlig artist och när Laurell star sångstilen så funkar det. Förra året fick hon 40 miljoner streams på sin låt Habit. Sober är snarlik och snyggt effektiv i refrängen. Det här är absolut inte farligt, så länge Laurell blir poppig på scenen och inte barnen tänker på henne som en gammal tant (hon är två år yngre än mig och fyller 44 i april).

Ida-Lova gör en söt ballad som utspelar sig i Stockholm. Jag tänker på Molly Sandéns Rosa drömmar och Kent. Hon har ett sångmanér i sitt ooande som säkert kan störa vissa, men det ger henne personlighet i rösten. Drivet bygger upp och det blir arenapampigt mot slutet, men det är en svårsjungen låt som verkligen kommer sätta Ida-Lova på prov. Lyckas hon så kan det här bli ett genombrott för henne.

Marcus & Martinus Air är solklart veckans snyggaste låt produktionsmässigt. Det är en houselåt som suggestivt bygger upp till andra refrängen då det underliggande trycket blommar ut. Men jag undrar verkligen hur de ska göra det här på scenen. Det är inte en självklar tv-låt på det sättet, mer en dansgolvsfyllare, och då pratar jag inte om schlagerbarerna utan snarare gjord för houseklubbar. Jag ser stroboskopen framför mig.

Där har vi hört alla låtarna en andra gång. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv med vad vi tycker och tänker. Det kommer på sajten i eftermiddag.