Härliga Marie Bergman drack champagne och kramade om Mariette på festen, men redan 01.10 kände hon att det fick räcka efter en lång dag.
Då fick hon också sällskap av Sanna Nielsen och Jocke Ramsell som lämnade festen vid samma tid.
Efter att först ha klarat av några dansmoves vid bordet.
Vidare i första omgången:
Mariette Hansson
Samir & Viktor
Magnus Carlsson
Neverstore
Linus Svenning
Botten två:
6:a Emelie Irewald
7:a Sanne Salomonsen och Marie Bergman
Sanne har bestämt sig för att börja sittandes på soffan nu alltså. Hon har flyttat runt från soffkanten, till stående till hängande och varit väldigt obekväm hela tiden. Men nu ser det bättre ut.
Det här är två damer som kan sjunga i alla fall.
Sanne kan verkligen inte bestämma sig för var hon ska börja i numret. Nu sitter hojn inte längre på soffkanten. Hon står inte heller intill den. Nu har hon istället satt sig på rekvisitasoffans framre kant i inledningen av numret.
Marie Bergman sträcker upp handen mitt under sista genomsjungningen och brryter repet.
– Jag måste bryta. Jag måste bryta tyvärr. Sorry guys och all teknik men nu hör jag jättemycket av min röst men inget av Sanne nästan, säger hon.
– Det låter som du sitter i ett litet hål, säger hon till Sanne.
Sanne Salomonsen har lite svårt att hitta positionen där hon sitter på rekvisita divanen och tredje gången hon försöker sätta sig bekvämt skrattar hon bara till och fyrar av ett stort leende.
Det här är två damer som verkligen kan sjunga. Andra genomsjungningen imponerar speciellt Marie Bergman, jäklar vilken pipa!
Marie Bergman bär sitt favoritplagg hatten tillsammans med en lila jacka med revärer. Sanne Salomonsen har skinnbyxor och svart öppen jacka med guldbrodyrer och ett halssmycke.
Rockrävar har vi kallat dem. Men så mycket rock är det väl inte när man stannar hemma från första festen?
Sanne har nämligen åkt över till Köpenhamn för natten och Marie har drabbats av en lätt förkylning och vill därför spara rösten.
Ja, ja, krya på er tjejer så hoppas jag på bättre danschanser på lördag!
Henric von Zweigbergk låter damerna själva hålla i sina scenkläder och frågar Sanne retoriskt:
– Läder? Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig att du skulle ha på dig.
Sist hon var med var det ju i en helorange läderbyxdress.
Jag tycker att det är skönt att det äntligen tycks bli lite riktiga scenkläder. Det har ju känts så hilma enkelt hittills idag, där allt gått i rätt fantasilöst svart och vitt.
Jag var ju som sagt väldgit neggig igår vid uppspelningen av låtar. Men Sanne och Marie är två coola brudar som gör den här finstämda countryballaden med känsla på scenen.
Och mellan genomsjungningarna är de flamsiga på scenen, undar vad det är för ljus som dyker upp i scengolvet:
– Vad är det här, utbrister Marie och pekar på scengolvet.
Och nu stod Marie och pratade in i micken och trodde att hon pratade med oss i pressen, tills nån kom fram till henne och sa att ljudet inte låg ut i lokalen.