Marie Serneholt fortsätter att motbevisa kritikerna som ifrågasatt om hon verkligen kan sjunga.

Nu sitter inte skriken efter höjningen så perfekt som det gjort de senaste repen, men det kan rättas till inför kvällen. Publiken är med och ger Marie sitt stöd och klappar takten.

– Tack, fnittrar Marie när hon sjungit klart och kan inte dölja sin förtjusning över hur kul det är att stå på scenen.

Jag trampade ner till frukosten nu precis efter 11 och det var fler med mig som tagit sovmorgon.

Alcazar satt i sina rosasvarta träningsoveraller. Inte riktigt lika stylade som vid gårdagens frukost.

Shirley Clamp såg rätt nyvaken ut när hon tog för sig av frukostbuffén.

Nina Söderquist hade inte ens gjort ett försök att få ur all hårspray så det toktuperade håret och löshåret stod åt alla håll men hon var på riktigt gott humör ändå.

Sist till frukosten kom Marie Serneholt tillsammans med sitt skivbolagsfolk.

När jag ätit färdigt hann jag även hälsa på Jonathan Fagerlund som satt i hotellobbyn med några tjejer. Han såg pigg och glad ut.

Marie utstrålar inget annat än glädje från scenen idag. Om hon var nervös på sitt första rep så märks det inte längre. Höjningen sitter där den ska och hon ger ifrån sig ett extra kaxigt leende när hon känner det själv.

Vera Prada har koreograferat Maries nummer tillsammans med Fredrik Olofsson (längst till höger nedan).

Det här är Eurovisiondisco när det är som bäst. Ett rejält shownummer som påminner om de mest omskrivna dansnummer som tävlat i ESC de senaste åren, typ Ani Lorak från Ukraina och Greklands låt från förra året.

Men samtidigt kan det ändå vara svårt för Marie att slå Shirley Clamps storslagna ballad och Scotts folklighet. Tyvärr måste jag säga.

Mina tveksamheter över Marie Serneholts röst igår är på skam nu. Förta repet sätter hon höjningen där den ska vara och även de låga partierna låter mycket bättre nu.

Marie i vit kortkort med inslag av glitter i fransarna funkar snyggt tillsammans med dansarnas svarta.

Träffade lite gamla vänner och odågor på festen ikväll.

Tony och Mirja skrev Olas låt förra året. Nu har de tydligen varnat Peter Boström för mig. Tony och Peter står bakom Marie Serneholts låt i år och Peter gick emot alla varningar och hälsade glatt. Känns bra, Tonys varningar är ju som vanligt bara tomma ord!

Tony och Mirja hade tydligen förresten träffat Ola häromdan. Först ville han hälsa till mig men vågade inte med orden:
– Tobbe tycker nog illa om mig eftersom jag kallat honom Tobias.

Nej, Ola, jag tycker inte illa om dig alls. Men det är bra att du lärt dig vad jag heter! Nästa år vill jag se dig i schlagern igen och då med rätt taktik – lugna rep och perfekt laddning till sändning. Då går det hela vägen till Globen.

Marie vet hur man flirtar med publiken och hennes utstrålning går igenom rutan när man kollar på tv-skärmarna, frågan är bara om låten är för svår? I verserna försvinner hennes röst flera gånger.

Höjningen har en snygg passage och Marie får till skriken coolt, men tonerna i själva höjningen sitter inte perfekt.

Serneholts nummer är ett riktigt riktigt snyggt dansnummer och jag gillar verkligen den här låten, men under andra repet kommer en hiskelig spaljé med grönt ljus ner mitt under Maries nummer.

Den ska på något sätt vara med men troligen inte just där och just då. det framkallade asgarv från La Engfors som sitter i publiken och gjort Maries kläder och även Marie fick svårt att hålla sig för skratt på scenen.

Här göms alltså Marie bakom den märkliga trädgårdsspaljén (direkt hämtad från Björkmans trädgård kanske?) och försöker både dansa och sjunga vidare trots att ingen ser vad hon sysslar med.

– Det lär bli diskussioner om det här i viewing room, kommenterar folk ur produktionen under repet.

Marie Serneholt blev alldeles till sig på presskonferensen och fotograferna fick henne att spexa loss rejält. När de bad henne att flytta en meter och göra om alla rörelser gjorde hon dessutom snällt som de sa.

Marie Serneholt avslutar första deltävlingen med Disconnect me. Tony Nilson som skrivit de flesta av Olas hits har skrivit och det här är snyggt producerat. Koppla loss mig, släpp lös mig sjunger Marie (fast på engelska så klart) och det kan bli ett riktigt skönt nummer.

Coolt i överkant kanske, men den här refrängen gillar jag och sitter höjningen, med det oväntade helt tysta brejket, och skriket, så kommer det här vara Maries comeback på de stora scenerna.