Om bara några minuter, 12:00, stänger inskicket för dem som vill få med en låt i Melodifestivalen 2024.

Till årets Mello skickades 2824 bidrag in, det högsta antalet sedan 2012. Hur många som skickats in med förhoppning om att tävla nästa år återstår att se, men när bara 30 låtar kommer tävla innebär det så klart att massor av låtar kommer ratas av juryn, sorteras bort, sägas nej till.

(30 låtar, brukar det inte vara 28? Det kanske nån av er undrar. Men jajamensan, detta är ju nytt för i år: Fem deltävlingar, sex låtar i varje, Andra chansen blir ett påhäng på den nyinsatta femte deltävlingen veckan före finalen. Vad jag tycker om detta kan man läsa här.)

Men det där med att bli ratad av Mellojuryn, det är inget att hänga läpp över. Genom åren har en hel del låtar blivit hits trots att de ratats av Mello.

Ett välkänt exempel är Lasse Holms ”Inget stoppar oss nu”, med fantastisk text av Ingela ”Pling” Forsman. Låten är kanske mer känd som ”I natt i natt”, som Colin Nutley lät det då påhittade dansbandet Blackjack (som sen blev ett riktigt dansband) framföra i filmen med samma natt.

Den hade skickats in, men inte tagits ut av urvalsjuryn. Säg det dansband som inte svänger loss den superhitten när det är dags för en bugg. Jag fullkomligt älskar den!

Och andra låtar har skickats in gång på gång, för att plötsligt gå igenom det där nålsögat som är juryn som ska välja bland tusentals låtar, och då plötsligt gått hela vägen, eller blivit det årets stora hit.

Det här har också fansen koll på. En låt som skickades in flera gånger är Sareks ”Genom eld och vatten”. Låtskrivarna Mårten Eriksson och Stina Jadelius försökte fyra gånger (om jag minns rätt) innan den kom med. Juryn hade fått höra den i flera olika versioner, bland annat en rätt rockig variant där Mårten själv sjöng på demon (1996 hade han tävlat som artist med egenskrivna ”Förlorad igen” och slutat fyra).

Men först med etnopopschlagerversionen som Sarek fick till föll den juryn i smaken och nu är ju låten en modern klassiker, som spelas överallt inklusive under mängder av fotbollsmatcher oavsett om man lägger till ”och vi älskar AIK” eller ”och vi hatar AIK”.

Mindre känt är nog att Tommy Nilssons ”En dag” och Orup och Glenmarks ”Upp över mina öron” ratats av urvalsjuryn året innan de utkämpade en jämn kamp om tittarnas och jurygruppernas gunst i direktsändning 1989.

Min vän Anna Charlotta (som kan ha nämnt mig i den här artikeln, så nu får hon leva med att jag nämner henne tillbaka med massa kärlek) har stenkoll på popkultur och kanske beror det på att hon har läst, lyssnat, tittat på allt som rör musik- och popkulturvärlden sen hon typ föddes.

Häromveckan hittade hon en artikel i en Frida-tidning från 1988. För sån är hon. Att hon inte bara läste varenda nummer av de svenska poptidningskonkurrenterna Okej och Frida när de fanns, hon har massor av dem kvar också. Och hittar helt makalösa guldkorn.

Och det här är ett av dem.

När det var dags för Melodifestivalen 1988 passade nämligen reportern Eva Sundqvist på att intervjua ett gäng artister och låtskrivare som inte fått med någon låt för att höra om de kanske hade velat vara med och tävla.

I det här bortglömda guldkornet till artikel får vi veta att Orup hade skickat in ”Jagad av vargar” till 1987 års tävling men blivit ratad. Låten är numera en klassiker, Orups genombrottslåt som alla som överhuvudtaget andades i Sverige 1987 kunde sjunga i sömnen.

Och till 1988 hade han försökt igen med ”Upp över mina öron”.

– Vi kom inte med. Det är inte så viktigt, men det skulle vara jättekul att va’ med, säger Orup i artikeln.

Året därpå däremot, kom låten med, och framfördes av honom själv under namnet Eriksson, tillsammans med Glenmark, förnamn Anders. En supersuccé och topplistehit.

Vi får också veta att Anders Bagges pappa Sven Olof Bagge skrivit två låtar till Lili & Susie, som inte kom med i tävlingen. Vad som hände med dem har jag inte koll på, men äret därpå var succésystrarna i alla fall med i tävlingen med ”Okey okey” som skrevs av Ola Håkansson och Tim Norell.

Ola Håkansson, som då var frontman i internationellt kända Secret Service är också intervjuad i artikeln. 1986 hade han haft framgångar med ”The way you are”, en duett med Agnetha Fältskog, och han tycks lite besviken över att den låt han skickat in till 88-tävlingen inte kommit med. Därför tänker han inte åka till Malmö där tävlingen skulle avgöras.

– ”En dag” är en gospelaktig låt. Den är ganska bra. Jag och Sussie Tapper (i Sussies orkester) sjöng duett. Nu ska Sussie göra den på engelska. Men det hade varit roligt om vi hade kommit med, säger han i intervjun.

Men så blev det ju inte, det vet vi nu.

För ”En dag” sparades till året därpå, framfördes av Tommy Nilsson och segrade över Orup och Glenmarks låt. Och slutade därefter fyra i Eurovision.

Men att den hade skickats in som duett med Ola Håkansson och Sussie tapper hade i alla fall jag ingen aning om.

Och Per Gessle då? Visst är han också med i artikeln. Då hade han och Marie Fredriksson precis bildat Roxette. De internationella framgångarna var fortfarande bara en dröm och Per hade några år tidigare nått framgång som låtskrivare med ”Kärleken är evig” (efter ett gäng år som popsensation tillsammans med gyllene Tider) som blivit Lena Philipssons genombrottslåt.

Det visar sig att Per Gessle också hade skickat in en låt till 1988 års tävling, som han sjöng själv, men kanske inte var så stolt över egentligen.

– ”Från topp till tå” är en poplåt, och jag sjöng den själv. Jag tycker inte att den var så bra, säger han i artikeln.

Vi får också veta att Gessle säger att Marie Fredriksson däremot inte skickat in nån låt.

Alltså den här artikeln i Frida. Jag bara älskar den! Och det måste väl ändå kännas som en tröst för alla de tusentals som skickar in låtar till Melodifestivalen, att veta att blivande superhits, klassiker och kultlåtar också kan ratas av Mello-juryn. Det är bara att ge ut den ändå. Eller skicka in igen nästa år!