Martin Almgren kramar om Smash into pieces gitarrist Per Bergquist. Det är lite dubbelt för honom här, eftersom han är kompis med både Smash into pieces so gick till final och med Axel Schylström som ju åkte ur tävlingen.
Martin Almgren. Jag säger vad jag tycker. För det är mitt jobb. Så när jag säger till dig hur förbannat imponerad jag blir över hur du intar scenen och fyller arenan med din röst, i en låt som ger mig rysningar.
Då gör jag inte det för att jag vill få nån poäng. Eller för att jag har nåt syfte med det, annat än att det är vad jag känner, här och nu och då. Så nu säger jag det igen så att du inte tror att det var nåt fyllesnack 03:25 i natt.
Martin Almgren levererar som han ska, starkt. Frågan är om nån ens lyssnar. Ni pratar väl om Renaida hela gänget? Det gör åtminstone vi andra. Varför meddelar inte SVT om huruvida hon ska få sjunga om eller inte. Det borde David ha sagt i sina påor nu.
Det räcker inte med en kommentar direkt efter från David där han sa: ”Det märktes inget”. Han måte ge tittarna besked om huruvda hon får sjunga om eller inte.
Martin Almgrens Bitter lullaby är verkligen skapt för att framföras i såna här jättearenor. det är mäktigt när Martin får använda hela sin pondus och enorma röst och få med sig publiken i handklapp.
Martin Almgren kör för fullt i dag. Han växlar verkligen upp när det är publik i arenan. Och då är det inte särskilt mycdket folk här. Men längst fram sitter det några tusen i alla fall. Det är dem han får fokusera på. Och det lyckas han bra med.
Martin Almgren får också fyra genomsjungningar i dag.
Det här är både anpassat utifrån hur mycket reptid respektive artist har och hur mycket som produktionen i övrigt behöver repa, med ljus, ljud, kamerainställningar, tv-fotografer och liknande.
Martin gör det här som en söndagspromenad nu. Han kan sin låt. Men nu blandar han det allvarliga blickarna med leenden in i kameran också. Den kombinationen är viktig.
När han sjungit färdigt fjärde gången utbrister han från scenen: