Martin Stenmarck gör en av mina favoritlåtar i år. Jag älskar den här, men det är en tuff duell mot Lisa Ajax, som också har en låt jag älskar.

Det verkar som att Martin tappade lite text i början. En sån detalj kan vara det som fäller nån i en duell. Men sen levererar han och känns bekväm på scenen.

Martin Stenmarck behåller sin svarta pullover som han använda på gårdagens genrep. Synd, för jag gillade ju verkligen den genomskinliga jackan han hade i deltävlingen.

Stenmarcks nummer, som helt bygger på ljussättningen på scenen, har helt gjorts om sedan Leksand. Till det bättre.

Jag gillar verkligen Martins låt och han framför den väldigt bra. Slutet på låten blir ljusare på scenen nu också.

Martin Stenmarck har bytt scenkläder. Den genomskinliga jackan är borta. Och det är inte jag som har stulit den, men jag börjar nästan förutsätta att den ändå dyker upp på mitt hotellrum här i Nyköping.

För Stenmarck har tagit på sig en vanlig svart tröja till skinnbrallorna den här gången.

Ljuset i hans nummer är helt nytt. mycket av verserna sjunger han i en stark strålkastare rakt uppifrån, omgiven av mörker.

I refrängerna dyker asiatiska rislykor upp på ledskärmen.

Martin Stenmarck höjer glaset.

Rebecka Karlsson skålar med sin fästman Tim.

Medan Arvingarna firar att de genomfört sitt första rep på scenen som kvartett.

Henric von Zweigbergk kom tillsammans med sin fru Camilla Bjering von Zweigbergk.

Martin Stenmarck hinner med tre genomsjungningar och jag kan inte hindra mig från att sjunga med. Jag gillar ju verkligen den här låten.

Martin gör tre stabila rep, en ny detalj förutom ljuset är hur den stora led-skärmen fylls med såna där thailändska ljuslyktor som man skickar upp i luften.

Men han verkar inte själv helt nöjd med sina genomsjungningar. Han hinner inte ta sista tonen klart förrän han skrattar i mikrofonen och utbrister:

– Fan alltså… och fortsätter säga något som jag inte riktigt hör.

Till andra genomsjungningen har Martin Stenmarck satt på sig den genomskinliga jackan, mun med den beigefärgade tröjan under.

Mellan genomsjungningarna springer Martin Stenmarck längre bak i arenan för att prata med låtskrivarna och sitt team om numret. Och passa på att se delar av första genomsjungningen på skärmen.

Och sen tillbaka upp på scenen igen.

Där han lägger sig ner raklång på scengolvet i väntan på att få sjunga igen.

Och då passar studioman-Pernilla på att komma in på scenen och visa upp lite nya scenkläder på galge.

När Martin Stenmarck sjungit igenom låten en första gång sträcker han armarna i luften och visar sin personliga hyllning till de två äldsta barnen, vars namn är intatuerade på undersidan av hans överarmar.

Efter en kort kaffepaus för produktionen är det dags för Martin Stenmarck på scenen nu. Han repar i svart t-shirt och jeans.

Oj, mitt i låten verkar Martin komma av sig. Han säger in i micken:

– Okej, vi får ta om det där.

Men fortsätter sen att sjunga. Jag vet inte om han kände att han kom fel i placeringen på scenen men det verkar så. Efteråt hör jag honom säga till en scentekniker:

– Jag fick inte ihop det.

Det verkar vara helt nytt ljus i hela det här numret.

Martin Stenmarck hade inte heller några planer på att gå och lägga sig.

Klockan hade hunnit passera 03 och vem är jag att tacka nej när man erbjuds lite axelmassage?

Då är det väl heller inte mer än rätt att man också lånar ut sin keps lite grann?