Martin Stenmarck testade tre olika jackor på repet igår. Men idag har han ytterligare en ny överdel på scenen.

De svarta skinnbyxorna är kvar, men på överkroppen har han en ljus långärmad tröja i första genomsjungningen.

Martin Stenmarck gör lite tunggymnastik före sin första genomsjungning.

Jon Henrik verkar trivas i sin skinnjacka.

Medan Omar Rudberg valde en mer färgglad överdel på välkomstfesten.

Men den som valde att helt och fullt gå all in var Lina Hedlund, i långklänning med stjärnor.

Är det Melodifestival så är det. Då ska man passa på att gå in i kakleet, för när annars får man tillfälle att göra det?

och Martin Stenmarck fick posera med sin svägerska så klart. Hanna Hedlund är upptagen med föreställningar och kan inte komma hit på lördag, hon är ju med i Pernilla Wahlgrens show. Men Hannas fästman Nassim Al-Fakir kommer hit.

Nu är välkomstfesten i gång här i Leksand. Än så länge är det ett stillsamt mingel, men artisterna har trillat in.

Lovers of Valdaro, Adam Warhester och Erik Gabriel Høiby kom först.

Och Martin Stenmarck var inte långt efter. Nu i en svart mössa. Han hade röd på sig på presskonferensen idag.

Dolly Style dök upp i puffigt ulliga jackor. Bra mot kylan.

Martin Stenmarck har testat tre olika jackor under dagens rep. Sista genomsjungningen är det en genomblingad skinnjacka om jag ser rätt.

I ljuset i arenan gnistrar och glimmar det om den här jackan som vore den hämtad från valfri välkänd julsång.

I kombination med läderbyxorna känns det här lite som att Martin blir en schlagerknutte. En mello-biker.

Martin Stenmarck pratar igenom numret med SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste innan han gör sin andra genomsjungning.

Han står på en svart matta på scenen, antagligen för att stänga ute glasgolvets reflektioner.

Han är ensam på scenen, med vågor över LED-skärmen och ljuskägglor som sveper kring honom från det svarta hålet som utgör scenografins bakre del.

Rekvisitamässigt är det väldigt oavancerat och avskalat.

Alltså igår var jag ju inte helt imponerad av Martin Stenmarcks låt vid uppspelningen.

Men han vet hur man tar en scen och levererar.

Och nu växer den här låten för mig.

Martin sjunger som vanligt bra på scenen och känns avslappnad.

Det här har potential att bli en rejäl framgång på radio och Martin övertygar alltid på scenen.

Martin Stenmarck har en väldigt snygg jacka på sig på repet idag. Om den är försvunnen i morgon så vore det snällt om ni inte skickar polisen för att kolla igenom mina väskor där den som av en händelse skulle ha kunnat hamna, som av misstag…

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget vartefter.

Lovers of Valdaros Modern Talking-disco känns superhärlig vid andra lyssningen. Den här gör mig glad och sugen på att dansa. Om grabbarna kan göra den på scenen på ett snyggt och varmt sätt kan det här blir första gången som någon från talangtävlingen P4 nästa faktiskt lyckas i den här tävlingen.

Dolly Styles Habibi är glad och lättrallad och kommer att spelas på alla skolgårdar hela våren, men för mig blir den snabbt otroligt tjatig. Och de här tjejerna kan fällas av nya röstnignssystemet, där det inte räckar att få röster från en åldersgrupp. Nu måste man ju få röster från hela åldersspannet. Samtidigt har jag svårt att sitta still och blir lite så där dansig i kroppen.

Martin Stenmarcks Låt skiten brinna känns lite som Uno Svenningssons Under ytan, men jag får inget ordentligt grepp om den ens vid andra genomlyssningen. Verserna är fina och suggesstiva, sticket jättesnyggt och det bygger till en refräng som jag gillar, men som känns lite för anonym. Jag kommer älska det här på lördag, men då har jag hört den minst 10 gånger. Tv-tittarna får bara en chans.

Lina Hedlunds Victorious känns som det här årets motsvarighet till Jessica Anderssons Party voice, men den är kanske inte lika omedelbar. Den går i högre tempo och kommer vara en självklar hit på schlagerdansgolvet, jag kommer dansa till den och den gör mig på bra humör. Men förra året gav Jessica Andersson den här genren upprättelse, kan Lina Hedlund fortsätta på samma bana? Det är inte alls säkert, så jag sätter all press på henne nu.

Omar Rudbergs Om om och om igen är nån form av reggae och jag blir helt ställd även andra gången jag hör den här låten. Det här var inte alls vad jag förväntade mig av honom. Joddlandet på Duuuuuu och Jaaaaaag i falsett låter nästan orientaliskt i tonerna och så de spanska textraderna ovanpå det. Jag är alldeles förvirrad. Det här ska bli intressant att se på scenen.

Rebecka Karlsson gör effektiv Katy Perry- och Taylor Swift-pop och hennes Who I am bygger snyggt upp till ett effektivt stick och en snygg refräng som kompletteras med lite wohoa-whohoa-partier och körer som upprepar titeln. Det här kan bli farligt på lördag om Rebecka kan framföra den lika bra som den låter på inspelningen.

Jon Henrik Fjällgren sjunger Norrsken och det är så effektivt att man baxnar. Han jojkar till en melodislinga som är så tydligt lånad från Axwell Ingrossos Sun is shining att det inte kan kallas något annat än skamlös stöld. Jon Henrik själv känns både spröd och stark i öppningen och det här känns så cyniskt uttänkt men jag faller ändå för det. Och när höjningen kommer så faller jag pladask.

Det hörs att Martin Stenmarcks Låt skiten brinna bland annat är skriven av Uno Svenningsson.

Det här är svenskpop med lite dystra allvarsamma toner i versen som går över i mer glädje i refrängen, som också kompleteras med en åh-åh-åh-slinga.

Kanske är refrängen lite för otydlig och odirekt. Det känns som en radiolåt, som kan kräva några lyssningar för att sätta sig. Sånt kan vara svårt i Melodifestivalen.