Så är det dags för låtsaspoängutdelning och så får vi ytterligare en låtsasfinalist. Medina får sjunga om sin låt.

Men nu är alltså repet inte slut. För nu ska ju även finalkvalet repas. Så vi blir kvar en halvtimme till lite drygt och jag ska försöka förklara för er hur det går till. Först därefter är det presskonferens.

Medinas superrefräng går inte att värja sig för.

Det finns partier i Medinas nummer som känns mörkt och konstigt, men samtidigt blir det en fest med dem på scenen.

Vissa delar av pyrot gör att tv-bilden kritar ut. Det måste de försöka anpassa bättre till sändningen.

Röken ligger kvar över publiken länge efter Medinas nummer. Och oj, vad det luktar krut!

Så här ser det ut i vår kamera, men även i tv-bilden.

Medina hinner tre genomsjungningar idag. Det här är en arenarökare och det har städats upp okej i tv-bilderna så det inte känns lika stökigt idag.

Nu skulle man behöva tänka igenom vissa färger i ljuset, vi får se om gör det eller låter alla se sjuka ut i vissa tv-bilder.

Nu är repet över. Det blir genrep vid 19, så då bloggar jag så klart igen. Om det händer nåt fram tills dess uppdaterar jag givetvis.

Medina har verkligen en härligt kul och effektiv refräng. Den här typen av galen partylåt brukar funka bra i Eurovision.

Då menar jag inte Käärijäs Cha cha cha förra året, utan snarare är det Moldavien som brukar skicka den här typen av smått kaosartade liveframträdanden som publiken går igång på.

Jag har dock svårt för färgkombinationerna på scenen. De gröna högtalarna är rent av fula och det är för spräckligt och skränigt och ocleant (nej, det är inte ett ord, men ni får leva med det) för att jag ska orka med det ordentligt.

Men som scenshow är det härligt nu. Inte alls som igår när det bara kändes kaosigt.

Sami Rekik vet inte riktigt vilket håll han ska klättra ner från bygget, så han får vända och klättra ner åt andra hållet. Och allt syns i tv-bilden dessutom.

Nu är Medina på scenen tillsammans med sitt gröna schabrak till scenbygge.

Tipset till dansarna som ska cykla på den lysande cykeln är att skippa tramporna och bara sparka sig fram med fötterna för att slippa vingla sig fram.

jag begriper fortfarande inte varför man låter alla på de övre delarna av scenbygget ha grönt ljus i ansiktet. De ser bara sjuka ut.

Men nu har man rensat upp det här numret. Det är mycket mera känsla av fest än bara kaos på scenen.

Men så kommer det gröna ljuset igen i ett dansparti så alla ser sjuka ut igen. Så märkligt.

Nu är det dags för presskonferens för den femte deltävlingen. Det är första gången sen 1971 som Melodifestivalen har en femte deltävling, bara en sån grej. Då hölls fem deltävlingar i radio.

Det var deltävlingar även 1959 faktiskt, då var det hela åtta tv-sända uttagningar och en final.

Marcus och Martinus.

Chelsea Muco.

Jay Smith.

Elecktra.

Annika Wickihalder.

Medina.

Och så hela gänget tillsammans så klart.

Frågar jag som har kepsen på sned inomhus. Men det såg aningen svettigt ut med jackor och mössa. För det är inte särskilt kallt här inne på artisthotellet där minglet äger rum.

Sami Rekik var själv chockad när han klev av scenen efter repet.

Han utbrister igen, skrattande till sitt team:

– Vilken jävla smäll!

Jag vet inte vad jag ska jämföra Medinas nummer med. Låten har en brottarrefräng och det är arenakänsla genom hela låten. Men maken till rörigt nummer har jag inte sett på länge.

Tills pyrot får mig på bra humör.

Pyurot börjar med pysande rökfontäner och sen smäller det till, gång på gång. Det här får mig att skratta.

Kan man rädda allt med pyro? Ja, kanske!

– Hahahah Herre min gud, utropade Sami Rekik efteråt.

– Banger! skrattade Ali.

Ja, bra specialeffekter kan kanske rädda den här showen ändå!