Det är väldigt stort här nere, i stort sett allt utom arenan. Den känns som Skandinavium typ och jag blev väldigt förvånad första gången jag klev in, det kändes lite som en repetitionshall bara, inte arenan där hela eventet ska vara.

Men själva Eurovision är stort. Så stort att det är omöjligt att hinna se alla repetitioner och vara med på presskonferenserna. Jag ska ju hinna göra intervjuer för webb-tv också, det är ju faktiskt därför jag är här.

Sen är det långt mellan hotell och arena. Det känns som man sitter halva tiden i en taxi, eller en buss för att ta sig nånstans dit man redan är sen.

Dessutom arrangeras det fester varje kväll. Dit vill man ju också hinna, jag vet ju att ni som läser bloggen vill veta vad som händer på kvällarna också, men än så länge har jag bara hunnit med välkomstfesten.

Ikväll ska vi till svenska ambassaden som har en mottagning för den svenska delegationen och svensk press. Sen hoppas jag hinna till Euroclub. Det är ESC:s egen festlokal där det spelas schlager schlager schlager. Det är där folket samlas på kvällarna, det vill säga alla som inte måste jobba som jag…

För första året är pyroteknik (eld, fyrverkerier och bomber) tillåtet i Eurovision Song Contest. Många länder kommer självklart använda detta, men än har jag inte sett nåt bidrag som repat med det. Antagligen spar de pyrot till genrepen.

Jag har inte hunnit se Fabricios repetitioner när han sjunger Maltas ”I do” ännu, men nu klev han in på presskonferensen och han har i alla fall rakat av sig det fåniga skägget som han hade i videon.

Nu kanske han kan ta tillbaka rollen som flickfavorit igen, när han ser ut som han gjorde 2001 och sjöng ”Another summer night”.

Ser nu att han har en liten tofs kvar mitt på hakan, men den syns knappt, hoppas han taqr bort den också.

De nordiska delegationerna bjöd på viking-brunch på artisthotellets tak idag. Alla artister skulle vara där och sjunga sina låtar.

Caqrola dominerade totalt. Hon vet hur man taqr äöver en tillställning. Hon önskade alla länders deltagare lycvka till och framförde inte bara sin Invincible utan även ”Fångad av en stormvind” och ”Främling”. Samtidigt passade hon på att spara rösten och tog inte i fullt ut.

Islands Silvia Night som också gillar att behandlas som en drottning verkade förstå att ända sättet att själv få lite uppmärksamhet var att – inte komma alls.

– Silvia är sjuk och måste vila, var beskedet från den isländska delegationen.

– Hon har lite ont i halsen och är utmattad och behöver vila, berättade  Islands pressansvariga.

Tråkigt för mig som hade hoppats på att få en intervju så klart, men ett smart sätt att få lite uppmärksamhet, även om det blev marginell skillnad i draget kring Carola.

Stackars Sandra Oxenryd fick lämna festen tidigt igår, hon skulle nämligen iväg på båtfärd med den estniska delegaqtionen idag, redan klockan 7 på morgonen. Inte nog med att det var tidigt på morgonen, Sandra har en förmåga att bli sjösjuk också, men nu var hon förberedd. Med hjälp av grekiska dunderpiller skulle hon försöka njuta av en ledig dag på havet. Hoppas pillren hjälpte.

Självklart var Carola på plats på festen, tillsammans med sin typ 100 man starka stab. där ingår skivbolagsfolk, livvakten, SVT-representanter, Rickard Engfors (vad han egentligen gör, förutom att se till att Carolas blåa lakan på scenen ligger på plats när hennes nummer börjar, är det nog ingen som riktigt vet) och även Carolas egen pastor.

Alla dessa fick jobba hårt när Carola skulle röra sig på festen. Fans från hela Europa ville ha autografer, alla ville prata med henne och göra intervjuer, jag hörde en svensk kollega morra om att han följt henne i en evighet utan att fått ställa så mycket som en fråga.

”Vi gör bara utländsk press just nu” hade varit svaret från Carolas pressansvariga.

Å andra sidan gav carola verkligen allt för de utländska journalisterna, men till slut blev det för mycket  till och med för henne. Eskorterad av livvakten och den 100 man starka staben lämnade Carola festen.

Anna Vissi, tävlingens andra superstjärna hade det lite smidigare. istället för att mingla runt på festen gick hon direkt upp på scenen. Där lät hon sig intervjuas av en av festvärdarna inför alla festdeltagare. Sen bjöd hon alla andra tävlande att kliva upp på scenen så de alla tillsammans kunde sjunga Waterloo.

Då var Carola redan på väg hem från festen.

Alla länders delegationer hälsades välkomna till Aten med en stor välkomstfest ikväll. Den hölls utomhus på en stor asfalteraqd plan och närmare rockfestival än så här har jag aldrig upplevt schlager.

Det var öltält och gratisprover av läsk och snacks. Folk stod framför en stor scen och drack och kramades och spontana ringar upppstod kring folk som dansade och körde ackrobatik. Folket i ringarna var ofta ländernas artister eller dansare som ville få lite uppmärksamhet.

Den stora skillnaden fårn typ Roskildefestivalen var nog att ölen var gratis, tyvärr var schlagerbloggaren tvungen att jobba. Men jag var inte ensam, min stackars fotograf Filip fick inte heller någon öl utan fick bära runt på kameran och filma alla möjliga och omöjliga eurovisionkändisar.

Det gäller att hålla i sig när man går på presskonferens här i Aten. Eftersom det är så mycket fans på plats blir det svårt att ställa frågor utan att smöra för artisterna. Fansen buar ut en om man ställer kritiska frågor.

Jag frågade bara Anna Vissi hur det kändes att vara äldsta tävlande och att vara en veteran bland så många yngre och nyare artister. Spridda burop spreds i salongen, man får nämligen inte fråga fröken Vissi om hennes ålder.

Men Anna själv tog sig tid att svara ordentligt och utförligt på frågan, det kommer i webb-tv imorgon. Hämnden kom istället med ett leende när jag ville ställa fler frågor och hon lämnade ordet till andra reportrar med motiveringen att jag redan fått ställa en fråga.

Englands bidrag ”Teenage life” med Daz Sampson kör på med sin scenshow med skolbänkar på scenen och körtjejer utklädda till skolflickor. På repet idag hade de inte alla scenkläderna på sig, men det verkar inte vara nån större skillnad från den brittiska uttagningen.

Jag är mest glad över att åldersgränsen för deltagande i ESC är 15 (eller om det är 16, osäker nu), annars hade kanske körtjejerna varit ännu yngre.

Och skoluniformsorigien tar inte slut där, precis nu på presskonferensen uppmanas alla att klä ut sig i skoluniformer imorgon. De bäst utklädda ska få nån form av priser – gaaaahhhh!

Anna Vissis scenografi är något märklig. Ett gäng gigantiska vita snorblobbar står uppställda på scenen längst bak. Vad de gör där har jag ingen aning om, men det kanske ger sig under veckan.