Kl 06.02 fick jag syn på Daz Sampson. Sista artisten som hängde kvar på Euroclub väldigt nära en av sina körtjejer, ni minns dem i skoluniformer på scenen.
– Hur kommer det sig att du är kvar så här sent?
– Jag vill inte flytta på mig. Det har tagit mig två månader att säga till henne att jag älskar henne, nu tänker jag inte flytta på mig, utbrast Daz med körtjejen tätt tätt tätt intill.

Vid halv sju-tiden lyckades Daz med körtjej och ytterligare sällskap sno en taxi framför näsan på oss, på väg från festen.

Medan farlige Fille plockade bilder på Portugal och Moldavien gick jag fram till en av vakterna. Jag hade jätteryggsäcken med all teknisk utrustning på ryggen, min väska med datorn hängande över axeln och jättestativet i ena handen, dessutom micken i andra handen.
– Var får man tag på drinkbiljetter?
Vi förtjänade verkligen varsin drink. Klockan var kvart över fyra och vi jobbade fortfarande.
– Du, jag bjuder er på en drink, gå till baren bara så lovar jag att han inte ber dig om biljetter.
Det gjorde han inte heller. Jag gillar vakter som håller vad de lovar.

En halvtimme senare ville jag igen beställa in en drink. Jag och Farlige Fille satt som bäst och sammanfattade kvällen, jag i bloggen och han i tv-inslaget.

Den nya bartendern bara fnyste när jag försökte beställa utan biljett, men samma vakt kom fram, log lite och sa nåt på grekiska, sen var det fritt fram. En GT till mig, en Cuba Libre till farlige Fille.

Blev uppflirtad precis när vi kom till Euroclub. Ett ESC-fan från Frankrike kom fram och började snacka. Mitt adrenalin var som lägst då efter den rejäla urladdningen på presskonferensen och jag var lite smått nervös över om Lordi skulle komma eller inte, så jag sa att vi skulle ses lite senare. Men jag avslutade tydligt med:
– Du är väldigt söt.

Vi möttes några gånger under kvällen, men mitt jobb tar ju inte riktigt slut. När jag skriver det här är klockan 06 på morgonen. Det sista jag såg av flirten var tillsammans med en annan svensk. Nu är jag sur!

Men ändå inte. Det fanns ju lite ögongodis i alla fall. Och vad ska man med en flirt i Frankrike till, egentligen?

Portugals tjejband Nonstop, som inte klarade sig vidare från semin, festade på dansgolvet och försåg sig av gratisspriten. Ja, nåt ska man ju ha ut av tävlingen och sånt här gillar fansen.

Låten kan bli populärare i fan-kretsarna nu, tack vare det. Och ärligt, när man slipper höra deras falska live-sång så har den ju ett härligt motown-beat med ABBA-influenser.

Norska Wig Wam, som förra året förde in glamrocken i festivalen och gjorde det med sån bravur att Norge var direktkvalificerade till finalen i år, var på plats och festade.
Sångaren Glam tog åt sig äran för segern:
– De är rock and roll precis som vi. Förra året var Europa inte moget, men vi banade vägen för det här.
När Lordi kom festade Wig Wam med dem och de såg ut att komma bra överens, men när Lordi åkte vidare till privata efterfesten valde Wig Wam att stanna kvar och fortsätta umgås med fansen.

Inne på dansgolvet röjde Moldaviens sångerska. Det gick ju inte så bra för ”Loca” – tack gode gud. Rimma loco med chocko och poco gjorde i alla fall inte mig glad. Men sångerskan är vacker så klart och henne vill man ju ha på bild. Det ville däremot inte hon:
– No pictures, utbrast hennes manliga sällskap och tryckte upp en flottig hand i kameralinsen.

Drygaste och tristaste förloraren. Varför gå till Euroclub där alla fans och journalister kommer vara, om man är en så dålig förlorare att man inte vill vara med på bild?

Så kom de, huvudpersonerna. De svepte runt festområdet i sina fantastiska masker, mr Lordi halsandes en whiskeyflaska. Farlige Fille var snabbt framme och ställde frågan:
– Mr Lordi! Varför dricker du inte finsk vodka?
– Jag är en whiskey-kille, men resten av bandet har druckit lite vodka.

Mäktiga gruppen Lordi, kvällens kungar och drottningar ställde upp för fansen, poserade och hängde runt på innergården. Klokt att inte gå inomhus kanske eftersom dräkterna måste vara varma. Det var kaos runt monstergänget, med fans som ville se, röra, komma nära, journalister som ville fråga och fotografer som ville plåta. Självklart kom swschlagerbloggaren långt fram och höjde rösten:
– Hur festar monster?
– Som vem som helst, så här, med whiskey, sa mr Lordi och halsade direkt ur flaskan.
– Är det nån som har eld?
Snabbt var ett fan framme med en tändare och mr Lordi blossade rejält och poserade framför kamerorna. Jag passade på att vända mig till resten av bandmedlemmarna:
– Får ni dricka nåt? Får ni festa nåt?
– Lite, det blir några öl i alla fall.
– Vad händer imorgon?
Här kom inget svar men monstren log sina varmaste leenden skakade på huvuden och ryckte på axlar. Vem tänker på imorgon när det fortfarande är idag var känslan.

Här valde undertecknad att lämna ringen kring Lordi för att ge fansen lite utrymme. Men när whiskeyflaskan närmade sig slutet (eller om det var flera whiskeyflaskor inblandade) var det dags för festens kungar och drottningar att röra sig vidare.

Strax efter 04 lämnade monstren festen i en svart limousin för att komma vidare till det privata firandet. Kanske till och med sluta fira som Lordi och istället övergå till att fira som människorna bakom. Redan klockan åtta på morgonen gick de in i sminket för att ikläda sig rollerna. 18 timmar senare var de fortfarande iklädda sina masker. Vissa av medlemmarna kan knappt öppna sina munnar. Ganska hungrigt blir det såklart och inte så spännande att dricka soppa med sugrör.

Men på Euroclub fortsatte fansen festa till alla årets ESC-låtar, uppblandat med en hel del mysiga klassiker. Just nu fantastiska Tajci med ”Hajde da ludojemo” (ursäkta stavningen) – Jugoslaviens Marilyn Monroe-kopia som sjöng om choklad och annan lyx innan Jugoslavien var riktigt fritt. Tror det var 1990, året efter jugoslaviska gruppen Riva vunnit ESC med ”Rock me”.

När vi kom till festen mötte vi Juha från finska kvällstidningen Iltalehti. Vi berättade att vi igår fångade två ur Lordi på bild utan masker. Han krävde genast att vi skulle ställa upp på bild – igen.

Det är inte klart att vår bild kommer publiceras än, men vi har fortfarande chans att bli ”de onda svenskarna”.

Euroclub var stället för efterfesten. ESC-musik ur högtalarna och trängsel i entrén. Schlagerbloggaren och farlige Fille startade larmet på en MC när vi trängde oss runt och förbi kön. En stor halvmiljonerskamera av senaste modell och ett tungt stativ räcker ibland som argument för att övertyga vakterna.

Hälften av Euroclub är utomhus och det behövs. Värmen inomhus är som en vägg. Festen började när ESC-sändningen slutade och häll på till tidig morgon. Schlagerbloggaren och farlige Fille kampade utomhus bakom en bar och jobbade hårt, men med varsina drinkar intill (eller om det var två).

Vi i Sverige är så nyfikna på hur ni ser ut under maskerna, var min fråga på presskonferensen.
– Vilka masker, svarade mr Lordi.
– Nä allvarligt, fortsatte han, utan masker är vi inte Lordi, vi vill behålla mystiken och vara en del av fantasin.