Kristofer Östergren inleder med ett rejält språng från den blinkande flygeln. Gänget gillar att säga att de har ett farligt nummer.

Melody Club förbereder sig för att repa och Kristofer Östergren har klättrat upp på flygeln. Förhoppningsvis krossar han inte scenen i dag…

Melody Club får köra igenom låten fyra gånger på repet i dag, inför sista repet går en av steadycam-fotograferna igenom med Kristofer hur han vill att de ska gå på scenen för att de inte ska krocka.

I sista genomsjungningen kastar man förutom röken som testats i två genomsjungningar också in konfetti. Melody Club vet hur man höjer ett redan snyggt nummer.

Melody Club har lackdojor på sig allihop. Utom gitaristen Erik Stenemo som har ett par vita läderskor. Han fick en stålbalk på tån i veckan. Kanske jobbigt att trycka in tån i lackpjucksen.

Kristofer Östergren börjar uppe på flygeln och tar ett rejält språng ner på scengolvet. Refrängen i den här 80-talsdängan känns betydligt starkare i dag än när jag lyssnade två gånger i går.

Och till det ger Melody Club redan i första och andra genomsjungningen en rejäl show på scenen för det 40-tal journalister som sitter i salongen.

Efter repet kollar scenteknikerna oroat på golvet där Kristofer landade.

Golvet är av glas, kanske sprack det när han landade.

Melody Club öppnar repet på sekunden i tid och sätter nivån genom att repa i scenkläder (tror jag) direkt, med latexkavajar, fyra gigantiska schackpjäser på scenen och en blinkande flygel som fylls med rök.

Melody Clubs The Hunter öppnar på lördag. Det är en gitarrbaserad gladpop med falsettsång, men refrängen är ungefär lika lättglömd som Linda Sundblads förra veckan.

Några delar Mika blandas med en del The Ark och inte så himla lite Toto. Jag tänker av någon anledning på Totos gamla hit Africa.