Alvaro Estrella och Mendez var inte långt efter. Alvaro berättade tidigare idag för mig att han ska bli pappa. Flickvännen är Vicky Perez, dansare som varit med flera gånger i Melodifestivalen. Hon ska faktiskt vara med även i Mendez och Alvaros nummer den här veckan, men på dagens rep ersattes hon av en vikarie, numrets koreograf Cynthia Toledo.

Mendez och Alvaro Estrella pratar igenom kamerorna inför sista genomsjungningen.

och jag sitter här på parkett och sjunger med genom varje refräng. Det här sitter som klister och lär funka på lördag. Vissa tycker att det är lite svagare än Everyday, inte jag. Det är väldigt effektivt i arenan.

Mendez sa det själv och Vamos Amigos är lite grann av en återgång till Razor tongue där han körde rap och använde en featuring-artist på de mer melodiösa refrängerna. Det här blir faktiskt så bra. Mendez funkar otroligt bra i den här partylåten tillsammans med hela sex dansare och så Alvaro som gör en del solopartier.

Och givetvis finns det ett parti inlagt för att få igång publikens handklapp. Om de inte redan står i sina bänkar och dansar. Det är inte omöjligt.

Mendez ser ut att ha väldigt roligt på scenen. Sist han var med så var han mer fokuserad och koncentrerad på repen. Nu röjer han, skrattar och har roligt med hela gänget.

De gör veckans stora partylåt ihop. Men Mendez och Alvaro Estrella träffades faktiskt första gången på presskonferensen i december när SVT presenterade alla artister.

Det märks inte på scenen. De funkar bra ihop.

Jag älskar att Alvaro Estrellas första textrad är:

– Don’t worry. I got you.

För hur många gånger har inte Alvaro Estrella plockats in för att rädda Eurovision-artister som inte är lika trygga i sången.

Nu älskar jag att han får en tydlig plats i det här numret där han är featuring-artist. Det förtjänar han. Och han och Mendez blir en perfekt kombination.

Första genomsjungningen och det här är party för hela slanten.

Och så smart av det här gänget att plocka in Alvaro Estrella för att ta de jobbiga sångpartierna så att Mendez kan fokusera på rap och lättare sångdelar.

Och givetvis avslutas numret med att alla kastar sina näsdukar upp i luften.

Nu är Mendez och Alvaro Estrella på scenen tillsammans med sina dansare. Och jajamensan. De har röda näsdukar i sina bakfickor, grabbarna.

Det brukade på sjuttiotalet betyda mycket snuskiga saker om man var gay och rörde sig i homosexuella kretsar. Näsdukar i bakfickan var ett sätt att visa sina sexuella preferenser när inte nät- och mobilsajter som Tindr och Grindr fanns.

Jag väljer att inte gå in på vad just röd näsduk faktiskt skulle betyda.

Nu rullar de in en hel bar på scenen. Och en trappa.

Undrar vad Mendez tänker bjuda på för drinkar under det här numret.

Klara Hammarström gör entré i blå ormskinnsimitation.

Dotter döljer sig lite under en leopardmöstrad mössa.

Mendez och Alvaro Estrella kör rött och svart till presskonferensen.

Linda Bengtzing har kostym, men visar en del hud under.

Det här med solglasögon i olika toner tycks vara Paul Reys stil.

Och så Anna Bergendahl.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag sammanfattar intrycket från andra lyssningen i det här inlägget som jag uppdaterar vartefter.

Klara Hammarström gör ganska skön Shakira- och J Lo-pop som känns lite för generisk även vid andra lyssningen. Det händer väldigt lite i låten, men den är uppbyggd med tydliga danspartier som skulle kunna väcka liv i scenshowen.

Det är som sagt Thorsten Flincks version av Miraklernas tid vi får höra, inte Jan Johansens. Det är teatralt och pratat och mer åt vishållet inte alls den där typen av stor ballad som vi är vana att Janne gör. Men jag gillar att låten har flera höjningar, det väcker liv i den och jag gillar verkligen refrängens ”jag ger mig jag ger mig jag ger mig till slut, jag är besegrad”.

Dotter blev verkligen snuvad på succé förra gången hon var med och tävlade med kritikerfavoriten Cry 2018. Men Bulletproof är betydligt mindre direkt, med en vers som inte tar tag i mig vid andra lyssningen heller. Men refrängen sjunger jag med i.

Mendez feat Alvaro Estrella gör en latinopartylåt som äntligen sparkar igång schlagerfesten på lördag. Trist att det ska dröja till låt fyra. Förvånad över att så mycket av versen är på spanska. Men Mendez vill väl säkra ännu en hit i Sydamerika i första hand.

Linda Bengtzing kan absolut ta sig vidare den här veckan. Hennes Alla mina sorger börjar vemodigt, men sparkar igång till refrängen. Jag saknar visserligen det där schlaget i magen, även vid andra lyssningen, men i andra refrängen är jag ändå lite med på tåget. För låten växer och blir svulstigare genom sina tre minuter.

Paul Reys lite deppiga Talking in my sleep är låten man vill lyssna på när man gråter ensam i sängen, men också när man åker bil i innerstan och vill sjunga med i en stark refräng. Det här kan absolut bli hans stora genombrott i Sverige.

Anna Bergendahl kommer perfekt efter Paul Rey med glädje och driv i sin Kingdom come. Ja, det här är den låten man kommer sitta och vänta på tills man får höra den. Och jag tror inte nån blir besviken. Abba-piano och country-gitarrer och Annas sköna röst är en perfekt trio. Och refrängens ”My kingdom come and on and on” är väldigt effektivt. Jag gillar’t.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtarna två gånger. Nu ska jag och Markus spela in tv som kommer till er strax.