De kvinnliga dansarna har dessutom på sig nakendräkter. Och de manliga åmar sig i bar överkropp.

Jag vet inte om jag nånsin har sett ett mer ”bögigt” nummer i Melodifestivalen.

Det är åmanden och 80-tal och Schlagerprofilernas Ken Olausson satte precis fingret på det hela när han sa att hela numret känns som filmen G. Jajamensan.

Hoppsan. Midnight Boy är först ut och han har verkligen bestämt sig för att lämna avtryck direkt.
Eller varför tror ni annars att han repar i bar bringa?

Hyfsat vältränad är han också. Ännu en schlagerhunk alltså.

Nu fick jag veta att gamla Trance Dance-sångaren Ben Marlene som jobbar med Midnight Boy.

Men då så. Då gör det kanske inget att Midnight Boy lånat titel-melodin från Bens gamla 80-talshit.

Midnight Boys låt är som, ja, nu kom jag på det! Det är ju i titelmelodin Trance Dance gamla hit Don’t say go som blivit Don’t say no, undrar vad Ben Marlene säger om det, han är ju manager åt Ace Wilder nu för tiden och hänger runt i schlagerkretsar? Släng in Pet shop boys och och lite One hit wonders från 80-talet så har ni låten.

Caroline Wennergrens Black Swan är coolare och mer suggestiv än A different kind of love som hon tävlade med 2005, men den jazziga känslan är kvar. Mörkret bär verkligen åt Chers tidiga låtar som Bang bang som kom på 60-talet och Dark Lady som är från tidigt 70-tal.

JTR kör handklapp redan från start i låten och sen blir det woohoohoo woohoohoo hela vägen in i mål. Här kommer det hänga på hur grabbarna levererar. Det får inte vara Youngblood-nervöst och stirrigt. Här måste alla kameror sitta och alla leenden vara naturliga för att flickornas appfingrar ska bränna.

Hasse Anderssons Guld och gröna skogar får mig att skratta när låten spelas en andra gång. Det här är liksom så klassiskt bonn-svennigt det kan bli. Och jag myser när jag tänker på hur Hasse gör den här med komplett dansbana och björkträd på scenen (Ja, det är faktiskt sant!). Och så raj-raj-raj-la-la-la på det. Så härligt!

Dinah Nahs Make me (la la la) är electronic dance music med ett typiskt ho-ho-ho-hey-break som känns igen från Busy doin nothing förra året. Den ger mig vid en andra genomlyssning inga bestående känslor. Den är svagare än Ace Wilders låt förra året och andra låtar den här veckan lär beröra mer på olika sätt. Dinah Nah kommer få jobba hårt och i motvind på scenen för att övertyga mig om något annat.

Annika Herlitz Ett andetag vill vara den kraftfulla balladen som man förstår direkt. Och den är skriven som en riktig klassiker, man kan omedelbart sjunga med i refrängen och låten byggs hela tiden uppåt, vers för vers för refräng till sticket som ger en Carola-woohooo-tonartshöjning. Annika kommer få briljera med sångrösten, men frågan är om låten kommer kännas för mossig?

Zelmerlöws Heroes börjar nånstans långt ut i amerikanska vilda västern, precis som Aviciis Hey Brother och David Guettas Lovers on the sun och blir precis som föregångarna till en sval EDM-låt. Jag gillar den lite dystert syntiga refrängen, men det här kommer kräva ett nummer som fångar publiken och Måns måste bära upp det dystra med enormt mycket glädje på scenen.

Japp, det var alltså alla låtar en gång till. Så nu vet ni vad jag tycker efter de två första lyssningarna. Nu ska vi göra tv så ni får veta vad Markus Larsson tycker också.

Midnight Boy är 80-tal och Pet shop boys-syntar och Sandras Maria Magdalena och jag får en känsla av att även titel-melodin och hooken är hämtad från en gammal 80-talshit. Måste klura lite på exakt vilken låt det är.

Det här funkade inte riktigt när Martin Rolinski försökte sig på att göra Modern Talking-disco i Melodifestivalen för några år sen, men nu gör 80-talet ett nytt försök.

Nu har jag hunnit hälsa på Annika Herlitz och Hasse Andersson som har kommit till artisthotellet här i Örebro. Midnight Boy nickade jag åt genom rutan när han försvann med sina dansare och Måns kom precis in. Tillsammans med sin hund Messi. Måns har tog bilen hit för att kunna ha vovven med sig.

Midnight boy är först ut den här veckan och ska tydligen ha en faslig massa rekvisita med sig.

Sju stycken skyltdockor, två gradängsystem, två svarta podier, ett vitt podie, discobollar står det i bidragsbibeln på SVT:s sajt.

Och det här med skyltdockor, alltså. Det funkade ju inte så bra för DJ Bobo i Eurovision 2007. Vi får se om det blir bättre för Midnight Boy.