Mimi Werner har med sig sex dansare, här nedan från vänster till höger Mario P. Amigo, Daniel Koivunen (även koreograf för numret), Edin Jusuframic, Joao Assuncao, Robin T Peters och Dawid Bienkowski.

Mellan genomsjungningarna fyller scenteknikerna på med mer sågspån på scengolvet i Mimi Werners nummer.

Det är mycket danssteg att tänka på och högt tempo för Mimi Werner, men hon är dansare i grunden.

Hon blir andfådd mitt i numret, möjligen skulle man plocka bort lite av hennes danssteg. Dessutom känns numret rörigt med dansarna i jeansskjortor som gör så mycket på så många olika håll på scenen hela tiden.

Foto: Robin Lorentz-Allard

70-talet är tillbaka! Mimi Werners utsvängde byxor som vi sng på galge igår går verkligen inte att tänka åt något annat håll än Abba 1974.

Stylist är Jenny Velvet Pettersson. Jag är inte helt övertygad om att jag gillar det här.

Inför tredje genomsjungningen öser scenteknikerna på med sågspån över scenen. Nu yr det mer om dansarnas ben.

I sista genomsjungningen tar också Mimi Werner i som bäst. Men numret känns lite rörigt och låten sticker kanske inte ut tillräckligt.

Mimi Werners Ain’t no good har väldigt mycket av Joleen i sig. Det gör igenkänningen lätt på lördag, så länge inte för många stör sig på lånen.

Hon har bra energi på scenen, men jag tycker att sången drunknar lite i musiken.

Henric von Zweigbergk visar upp kläderna mellan genomsjungningarna. Det är fransar och nån form av rosa-hudfärgat-brun. Utsvängda byxor.

Stylisten känner ni igen från Melodfestivalen, det är nämligen Jenny ”Velvet” Pettersson.

Nu har SVT haft avtalsenlig fikapaus och nu är det dags för Mimi Werner.

Hon inleder ensam på scenen med elgitarr, men hon har också med sig sex manliga dansare och numret är skapat av en av dem, koreografen och dansaren Daniel Koivonen.

Mimi har skön attityd på scenen och verkar ha roligt. Det blir några spontana woohoo under numret. Det känns betydligt roligare än vid uppspelningen igår och Mimi verkar skön på scenen.

Scenen har fyllts med sågspån, men det syns inte från där vi sitter i publiken. Kanske blir det en bra effekt i tv-bilden, för att höja countrykänslan.

Samir & Viktors Bada nakna har veckans absolut tydligaste refräng, med för dem typisk prod. Det här kommer vara spralligt och kul. Och eftersom grabbarna inte är så duktiga på sången så har det anpassats, plus att man självklart har förstärkning bakom kulissen så att woohoo-ramsan låter bra för publiken.

Pernilla Anderssons Mitt guld kommer vara veckans ”seriösa” inslag. För dem som stånkar och pustar och bara avskyr Samir & Viktors skoj, kommer Pernilla Andersson komma som en liten lisa för själen, komplett med harpa och allt. Det här är fint. Kanske för pretentiöst för min smak. Nån sa att inledningen kändes som ”du ska inte tro det blir sommar”.

Mimi Werner kör sin Ain’t no good efter Pernilla Andersson och penntrollen. Hon kommer inte kunna mesa på scenen om hon vill gå vidare. Den här countryrocken lämnar få intryck hos mig även efter andra genomlyssningen. Det är lite för skränigt och lite för brötigt. Men om hon lyckas leverera så finns det absolut potential att charma över mig på bättre humör. Jag brukar ju ändra mig under veckan. Och slutet lyfter faktiskt lite, med handklapp-parti, lugnare fras och sen en avslutande refräng.

Albin & Mattias Rik då. Jo, det här är väldigt mycket just det soundet som Mattias Andréasson tidigare producerat åt Albin. Texten är tre mil lång, men sånt har förhoppningsvis Albin koll på. Och Mattias röst är skön, jag har gillat den sen Idol. Dessutom gillar jag hans woo-partier som känns lite Michael Jackson.

Alltså Anna Book. Det här är ju veckans tydligaste hook vid sidan av Samir & Viktor. Men räcker det med en refräng man kommer ihåg? Det finns risk att publiken tycker att Himmel gjord för två är alldeles för mossigt, med sin plastiga 80-talskeyboard, och ett rejält dansbandskomp. Dessutom låter den som minst 14 andra schlagers. Men det är ju också charmen, igenkänningen. Och det går ju inte att göra annat än älska Annas hängivenhet och charm på scenen. Ska bli väldigt intressant att se det här på scenen. OCH DÄR KOM HÖJNINGEN!

Om Robin Bengtsson gör ett snyggt nummer av Contellation prize kan den absolut bli farlig. Den här kommer jag garanterat lägga till på min spellista så snart den släpps. Tänk Måns Zelmerlöws Should have gone home och lägg på munspel så är ni ganska nära i stilen.

Nu ska vi se Ace Wilder en andra genomlyssning då. Visst kan det här bli en barnfavorit som förra låten. Men det här känns mer nån form av italohouse-mix mellan flera olika låtar, med lite för otydlig hook. Men alltså, ni får inte lyssna för mycket på vad jag skriver. Jag fattade ju inte ett dugg av Busy doin nothin de första gångerna jag hörde den. Jag kan ha tokfel igen.

Mimi Werner har en faster som heter Jill Johnson och hennes Ain’t no good har tydliga countryinfluenser inklusive ett ganska tydligt 9 to 5-låt även om det här är mycket mer countryrock än pop.

Vid en första lyssning går jag inte alls igång. Det känns lite för mycket allvarliga miner för mig, lite för kompetent radiopop utan att sticka ut och gripa tag. Ska bli intressant att se vad hon gör av det här på scenen.