Mohombi svettas en del i sin dans, så mycket att dansarens hår visst klistrade sig fast i hans ansikte.

Mohombi har gjort bra ifrån sig på alla rep och det fortsätter under genrepet. Det känns som publikens högsta jubel efter framträdandet.

Om Mohombi gör succé på lördag så kommer den dessutom med en dans, eller schtomprörelser i alla fall, som alla lär göra på dansgolvet. Det tycker jag är lite skoj. Jag vill i alla fall schtompa när jag hör den.

I sista genomsjungningen har man flyttat rökmaskinerna på scenen så studioman-pernilla varnar stedicam-fotograferna:

– Viktigt att steidcam-fotograferna tänker på att rökmaskinerna har fått nya positioner.

Inte så kul att snubbla på nån av dem när man har många kilo stedicam på kroppen.

Alltså Mohombi är en stjärna, inget snack om saken. Han sjunger bra och är avslappnad och övertygande in i kamerorna.

Nu i andra genomsjungningen tycker jag också att de får till numret bättre på tv-skärmarna. Så att man ser både effekten i den spegel han har med sig på scenen och också ser honom.

Det jag saknar är att låten inte lyfter i slutet. Produktionen är genomproffsig, men den skulle ha behövt lite skjuts på något sätt, ett stick, en höjning? Nej, nu driver jag lite men nåt som hade känts som en explosion i slutet hade stärkt den här låten.

Det är svårt att få Mohombis nummer tydligt på scenen. Om de lyser upp Mohombi så försvinner effekterna på skärmen bakom honom. Men när effekterna på skärmen syns, så försvinner han själv.

Nu är han mer upplyst på scenen, men då syns knappt streckfigurer och han själv i spegeln.

Alltså när Mohombi kom in på presskonferensen igår kunde jag bara tänka på en sak. Hur lik han är Oscar Zia. Eller, eftersom Oscar är lite yngre s kanske det är Oscar som är lik Mohombi. de har lite samma ansiktsform, leende, och väldigt likt minspel. Kolla det när ni ser Mohombi i tv på lördag!

Tredje genomsjungningen för Mohombi nu.

Numret kräver inte samma exakta milimeterprecision som Zelmerlöws streckgubbe-dans. det underlättar lite i förberedelserna.

Det här är en effektiv poplåt som bankar in låttiteln Hello i refrängen.

I sista genomsjungningen får vi lite mer ljus på Mohombi i slutscenerna. Men nu saknar jag i stället närbilder. Han är ju snygg som sjutton, visa det!

Mohombi var med i Melodifestivalen redan 2005. Det minns ni förhoppningsvis inte, för det var inte särskilt bra.

Men nu är han en stjärna på scenen. Han sjunger och rör sig väldigt bra på scenen.

Numret är snyggt, ett uppdaterat Måns Zelmerlöw-Heroes-nummer med spegelvägg där en tecknad figur får liv.

Men spegelväggen gör att ljuset blir för mörkt i vissa partier. Speciellt i slutet när dansaren Gabriella Tapia Villalobos kommer in. Man ser varken henne eller Mohombi ordentligt och här skulle jag vilja ha mer ljus på deras ansikten och ordneltigt mycket glädje.

För låten är ganska rak, och det skulle behövas ett wow i slutet.

Benke Rydman och Sacha Jean-Baptiste är uppe på scenen och går igenom numret och placeringar med Mohombi inför andra genomsjungningen.