Molly Pettersson Hammar njuter av att genomföra första genomsjungningen, hon skrattar och ler genom hela låten.

Det märks att hon trivs på scenen. Och hon sjunger väldigt bra. Nu gäller det bara att få hela låten att lyfta med scennumret också. Försa gneomsjungningen känns det hela lite tamt.

Foto: Peter Wixtröm

Molly Pettersson Hammar inleder under ljusriggen, på ett genomskinligt podium. Och ja, ni känner igen det från förra året när Andreas Johnson stod på samma podium. Warner satsar på återvinning.

Molly Pettersson Hammar värmer upp rösten bakom scenen medan scenteknikerna har börjat fixa med hennes nummer. Det ska regna eld från taket typ om man får tro bidragsbibeln och dessutom har hon en egen ljusrigg som nu står som ett upp och ned vänt V på scenen, med åtta strålkastare.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

David Lindgrens We are your tomorrow är inte lika stark eller direkt som Shout it out, det känns lite för avklätt och jag saknar en större produktion i soundet. Men den har en effektiv refräng som David hamrar in och han har utlovat stor lasershow. Ska bli intressant att se på repet i morgon.

Victor & Nattens 100% kommer få kämpa hårt i den här veckans startfält. Den här typen av gladtrallpop på svenska har försökt och misslyckats tidigare i Melodifestivalen. Här hänger allt på att det känns charmigt och kul på scenen och i kamerorna. Närmare The Moniker och längre från Axel Algmark helt enkelt för er som minns.

Molly Petterssons Hunger är skön soul, med popprodd där hon får visa upp sin röst ordentligt. Tydlig igenkänning i refrängen men kan inte placera vad det är för låt den påminner om. Smarta lån vinner man på i Melodifestivalen om de inte blir allt för uppenbara. Det tog mig och Markus Larsson en andra lyssning att hitta I heard a rumour, Banaramas gamla hit.

Isa Tengblads I will wait är en stor ballad som påminner om det Sia gör. Med suggestiv refräng. Om hon kan sätta den här live så kan hon bli riktigt farlig. Men då måste hon imponera på scenen. Det gjorde hon i och för sig rakt igenom förra året. Så varför inte den här gången.

Krista Siegfrids gör en Linda Bengtzing-popschlager, men som inte riktigt når ”Hur svårt kan de’ va’-klass vid andra lyssningen. Men visst finns det både lite Veronica Maggio och kanske till och med lite Katy Perry i det här. Fast på svenska då.

Uno/Tommy/Patrik stryker an en gansak dyster ton, med sina starka röster i en stark refräng. Vi debatterar friskt här just nu om den här typen av låtar fortfarande kan ta sig vidare, men med de här tre starka rösterna och en effektiv refräng som sätter sig så tror jag itne att det är omöjligt. Så länge de inte blir för pretentiösa på scenen. Gör en Il Volo-staging på det här och låt rösterna bära så kan det mycket väl funka. Men rimmet på gråter och förlåter kliar fortfarande…

Wiktorias Save me är svårplacerad den här veckan. Refrängen är effektiv, på gränsen till tjatig. Taylor Swift funkar i hela världen och den låter väldigt mycket amerikansk radio. Men den här typen av countrydoftande pop har inte varit lika självklart framgångsrikt i Sverige. Kanske vänder Wiktoria det.

Molly Pettersson Hammars Hunger är nog kanske musikaliskt bättre än förra årets I’ll be fine, som ju faktiskt var en av mina favoriter då, men kanske inte lika direkt i hooken.

Mollys souliga röst passar bra i den här låten, som ligger i midtempo, med ett skönt pling i bakgrunden och Molly kommer så klart få briljera med sin röst på scenen.

Refrängen sätter sig ganska snabbt, men är snäppet mindre tydlig än förra årets låt vid första genomlyssningen. Den stannar liksom inte kvar på samma sätt.

Det här är snyggt, coolt, men samtidigt varmt och komemr garanterat spelas i en upphottad remix på schlagerdansgolv över Sverige så fort den släpps.

Min kollega Frida Söderlund har precis intervjuat Molly Pettersson Hammar på hennes hotellrum. Det är tydligt sjukt stort och lyxigt. Och Molly ser till att mysa till det med ulliga tofflor.

Foto: Frida Söderlund

Molly Pettersson Hammar har precis checkat in på hotellet. Hennes manager Daff Kjellström har mer packning med sig än vad hon har.

Nu är repet igång, fem minuter sent. Hela showen börjar med en gliring tillbaka till Förra årets appfiasko som drabbade Molly Pettersson Hammar. Nu får hon uppmana alla tittare att ladda ner appen NUUUUU!

Molly Pettersson Hammar har spelat in en akustisk version av sin I’ll be fine. Och en video till den också i Benny Anderssons studio.

Hatten av för Expressens avslöjande idag. En klassisk Melodifestival-nyhet som på allvar är på riktigt.

Refrängen på de båda låtarna är i stort sett identiska. Låtskrivarna har som låtskrivare ofta gör, återanvänt sitt eget material för att skriva en annan, möjligen bättre låt.

Problemet är att i Melodifestivalen får låtarna inte vara tidigare utgivna. Sådana är reglerna för Eurovision song contest.

Men självklart kommer SVT inte att vidta några åtgärder.

Det beskedet har vi fått nu med motiveringen att låtarna kan ses som två skilda verk.

Det är så klart bara dravel. Ett mantra som exekutive producenten Christer Björkman och Melodifestivalchefen Christel Tholse Willers nu har blivit uppmuntrade att använda som svar för att trumma in det budskap som SVT bestämt sig för.

Verkligheten är så klart en annan.

Att erkänna att SVT gjort fel och tagit med en redan utgiven låt skulle innebära att SVT och Melodifestivalen skulle erkänna att de kan göra fel. Det finns och existerar inte i SVT-huset. Att erkänna ett fel skulle medföra att Melodifestivalens polerade yta krackelerade. Och det får man ine till något pris riskera.

Och dessutom är den krassa verkligheten också så här: SVT har ju redan offrat minst en låt i årets tävling.

På grund av det fullständiga apphaveriet i första deltävlingen, där SVT blev fullständigt tagna på sängen av antalet appröster och därför i praktiken offrade deltagare som gick ut tidigt i tävlingen då tittarna ännu inte hunnit varken ladda ner, registrera sig som användare eller förstå sig på hur appen faktiskt fungerar.

SVT vägrar gå ut med siffror på hur telefonrösterna skillde sig från apprösterna och det gör att man kan anta att just de första bidragen faktiskt drabbades av det här fiaskot. I praktiken innebär det att man främst offrade Molly Pettersson Hammar. Det är gängse uppfattning såväl inom press, bransch och till och med inom SVT-produktionen om man skrapar lite på ytan och pratar med folk bakom kulisserna utan att kunna citera någon.

Och när det nu kommer till Hasse Andersson så är det så här: Han och Molly Pettersson Hammar ligger på samma skivbolag, Warner. Det hade varit en omöjlighet för Christer Björkman som redan offrat Molly Pettersson Hammar i tävlingen att också diska Hasses låt och alltså därför göra att samma skivbolag blir av med två potentiella finalister.

Skivbolaget skulle mest troligt ha gått så hårt SVT och Björkman för ett sånt tilltag att han inte skulle ha klarat av det.

Mycket enkelt. Men inget som SVT någonsin kommer erkänna så klart.