Molly sjunger lika bra i dag. Scenkläderna skiljer sig rejält från förra gången hon var med. Molly har tajta långa läderbyxor med hög midja och under en svart tajt korsett. Till det kedjor på axlarna. Hon valde bort guld tydligen, igår visades både guld och silver-kedjor upp på galge.

Molly kom till välkomstfesten i tajt läderfodral och festens vassaste skor. Bokstavligen.

– Det är för att jag ska kunna försvara mig om du ställer dumma frågor, skrattade hon.

Till tredje genomsjungningen pumpar man ut mängder av tungrök över scenen. Det är lätt att göra Tobbe lite lycklig…

Nu väntar man dessutom med ljuskägglorna tills Molly reser sig från pallen. Det tror jag är bra.

Molly är bara 19 år. Jag glömmer det snabbt när hon intar scenen med sin pondus. Hon har verkligen växt till sig jämfört med när vi var här i Leksand för tre år sen.

Jag tror faktiskt på Molly när hon sjunger den här texten och nånstans känns det som att hon genom låten skäller ut Eric Saade efter noter.

Någon är det hon skäller ut i alla fall, men på ett kaxigt ”jag kommer klara mig fint”-sätt. Mycket känslor genom låten och de får hon fram tydligt.

Nu visas bara tygprover upp på scenen av Mollys scenkläder.

En svart korsett och kedjor i olika färger. Tydligen har man inte bestämt sig för om det ska vara silver- eller guldkedjor. Hur det hela ska se ut kan man ju bara spekulera i:

– Känns lite desperat det här, med bara en korsett och kedjor, skämtar Henric von Zweigbergk på scenen.

– Väldigt mycket ”jag är singel”.

Molly börjar sin ballad sittandes på en pall mellan 12 ljuskägglor och en strålkastare riktad mot henne snett bakifrån.

Efter första refrängen reser hon sig och går fram mot ett mickstativ i scenens framkant.

Det här är en kraftfull göra slut-ballad och Molly tar i och sjunger ut redan från start. En av textraderna:

– I don’t miss your dirty clothes on the floor!

Hon ser kaxig och stark ut på scenen, även om det i första genomsjungningen kanske är några leenden för många för den allvarliga texten.

Medan Molly sjunger upp bakom scenen testas hennes ljus och det ser så snyggt ut så jag bjuder på en bild redan före Molly satt sig på pallen mellan ljuskäglorna.

Mollys ballad lär sopa banan med Maria BenHajjis. Det här är långt från hennes Så vill stjärnorna, men det gör också att det inte känns Disney-ballad alls.

Det här är mer avskalat, renare på nåt sätt med ett pianokomp som blir mer och mer intensivt vartefter låten utvecklas.

Men jag hittar ingen refräng. Det är ingen Empty Room-smocka som golvar en direkt, men det här är en bra ballad som kan växa till sig via andra chansen.

Sist Molly Sanden var i Leksand fick hon fira sin Globen-biljett med coca cola för då var hon bara 16 år.

Nu hoppas hon på lite vildare fest på lördag.

– Det beror ju på hur det går så klart. Och nu är jag ju singel, så att…

Hon säger det med ett skratt.

Sen blir hon tyst.

– Är det där din första rubrik nu på bloggen? frågar hon sen.

Och det är klart det är.

– Det är det värsta med dig Tobbe. Man gillar ju dig och så hamnar allt på bloggen, utbrister hon med ett leende.

Helt rätt, Molly!

Visst var jag på Måns Zelmerlöws releasefest igår. Som ni kan läsa i den här artikeln fick han en guldskiva trots att skivan inte släpps förrän på onsdag.

Galna Sarah Dawn Finer var absolut vildast på dansgolvet. Lena Philipsson hängde med en manlig vän i baren. Dessutom minglade Sofia Berntsson, Molly (utan drink så klart) och Ola på festen.

Petra Mede kom tillsammans med Melodifestivalens manusförfattare Edward af Sillén och även Anders Berglund Tess och Andreas från Alcazar spanade jag också in. Kan lova att allt återigen är Tess fel. Åtminstone delvis…

Måns röjde loss på scenen, här i min favorit från förra plattan Brother oh brother i en akustisk version.

Sen fick han dessutom oväntat besök på scenen senare under kvällen när MED:s mattias och Erik dök upp på scenen och körade till Hope & Glory.

Gruppen MEM är härmed bildad.