Klockan 02.37 sa Daniel ”The Moniker” Karlsson god natt med en kram.
– Det här kanske var det bästa som kunde hända, sa han om sin jumboplats innan han gick och la sig.
Kram och god natt.
Under de inledande repen har Daniel Karlsson inlett med att dirigera de märkliga maskförklädda stråk-spelarna i bakgrunden. Det momentet ströks snabbt, men stråkarna i mask är kvar av outgrundlig anledning.
Inledningen av The Monikers nummer filmas som att han framträder i en tv-ruta från 60-talet. Ser lite glosögt skumt ut, men sen går det över i normalt 14:9-format. Eller 16:9 om SVT sänder i det numera.
Daniel har hittat ytterligare lite energi nu, och publiken applåderar när de tror att låten är slut, men så kommer höjningen i stället och Daniel Karlsson kör refrängen en omgång till. Det partiet gillar jag.
Men ta sig vidare den här veckan blir snorsvårt för The Moniker tror jag.
Det momentet har strukits från de tidigare repen. Istället börjar man med en vid bild från arenan.
On and on and on this is just the beginning sjunger Daniel Karlsson i en effektiv refräng och nu sitter kamerorna. Det känns också som att han får lite energi av publiken i arenan.
De jublar efter hans framförande och gillar guldkonfettiregnet.
Daniels slutpose är i alla fall cool.
Första använde han hatt, men de två sista genomsjungningarna åkte hatten av redan i låtens intro. Det tror jag är bra.
Jag tror att många som gillade The Moniker förra året kommer bli besvikna över det här numret. Låten tycker jag egentligen bättre om än förra årets, men det händer inte så mycket på scenen.
Refrängen är effektiv, men jag tror att den ändå försvinner i det lite trista numret. Under repet känns Daniel heller inte så engagerad i dag, men det kan så klart ändras till på lördag. Frågan är bara om det räcker.
Där The Moniker var jublande glad under hela numret förra året så ser han ut att nästan lida under stora delar av årets låt. Jag tror tyvärr att han komemr förlora på det.
Daniel ser lite frågande och tveksam ut mellan genomsjungningarna. Vet inte riktigt varför, men han hade nog lite problem med kamerorna.
Lite detaljer på The Monikers och bandets kläder. Ponchos, kaftaner och långrandiga byxor. Plus två guldmasker i bakgrunden.
Så där ja, nu kom det ju in lite färg i The Monikers nummer. Gult, guld och beiget är temat. Han var ganska skärrad efter bråket i går kväll, men nu repar han på som vanligt.
The Moniker går – så klart – in till Chris Isaaks Wicked game. Allt annat hade ju varit otänkbart när han sjunger låten I want to be Chris Isaak.