Daniel kör igenom sitt nummer fyra gånger och avslutar med ett guldigt konfettiregn.
Man testar ju bara den typen av effekter en gång under torsdagens rep.
– Oj där tog jag stämman, utbrister Daniel på scenen.
I sluttonerna tog han en andrastämma på sången.
– Ska jag göra det kanske? frågar han sitt skivbolag.
– Nej, men kanske kören ska göra det? blir svaret.
Det lät snyggt i alla fall.
Daniel Karlsson övar in sin slutpose på knä framme vid scenkanten. Och som ni ser matcher guldmicken maskerna. I morogn får vi se exakt hur mycket guld det blir på scenen. Vitt och guld alltså.
– Skönt att inte ha lika mycket prylar och saker att tänka på, säger Daniel från scenen.
Förra året hade han ju ett rullband och hundra grejer som hände på scenen. Nu är det lugnare i en låt som är rejält svårtippad. Men han börjar lite spralligt med en taktpinne innan han hittar micken och börjar sjunga.
Det är färre kameraklipp för honom också jämfört med förra året.
Andra genomsjungningen går pockså hyfsat och han verkar väldigt koncentrerad under repet för att få till alla kameror. Nu strular det med en scentekniker som behöver komma in och hämta ett mikrofonstativ men som syns i bild medan han gör det. Ett problem som behöver lösas.
Hence von Zweigbergk har så klart en kreativ lösning:
– Om vi målar honom helt i guld så kan det ju se ut som han hör till.
Så lär det ju inte bli.
Nu visas The Monikers scenkläder upp på galge.
– Men resten av bandet då? Frågar studiomannen Hence von Zweigbergk.
Och han får fråga flera gånger för skivbolaget har inte full koll på vad de faktiskt ska ha på sig.
– Fråga dom, blir till slut svaret.
Man kan ju fråga sig vilka The Moniker har gömt bakom guldmasker längst bak på scenen.
Daniel Tycks inte kunna bestämma sig för om han ska ha glasögon på eler av under repet. Han börjar med dem i pannan, men snart sitter de på näsan.
Första genomsjungningen låter bra. Sången sitter.
Nu är det dags för Daniel ”The Moniker” Karlsson. Alla färger från förra året har blivit vitt i årets nummer. Han har med sig ett band på scenen som låtsasspelar på instrumenten på upphöjda podier inklädda i vita kjolar.
The Moniker sjunger om att han vill vara Chris Isaak, men han vill också vara Brian Ferry tydligen.
Det här är inte alls samma Daniel Karlsson som i Oh my god förra året. Det är inte lika direkt och om det var barnen som röstade på honom förra året så lär det bli svårt att återupprepa det.
Det är mer musikaliskt, men också lite mer svåråtkomligt. Jag gillar det med en refräng som är lättsjungen On and on and on this is just the beginning sjunger han och det kommer en skön liten höjning i slutet.
Jäkligt svårtippat.
Daniel Karlssons väska har kommit fram! Men t-shirten hade han redan på sig sen innan.