Daniel Karlsson är för fokuserad på att charma publiken i arenan än att fånga tv-publiken. När jag tittar på tv-skärmarna har han stora problem med att hitta kamerorna.

Men han har rejäl energi på scenen och får publiken att klappa takten.

Här ser ni hela Daniels outfit.

Och på skärmarna i bakgrunden syns i början och slutet den här styetten på bilden nedanför. Ser ni vem den föreställer?

Visst är det Christer Björkman. Tack till Schlagerprofilerna för bra spanande.

Nu heter inte The Monikers trumset Soundtrack of our lives längre.

Nu vet jag inte vad som hände, men plötsligt slutade Daniel sjunga på repet och stod bara och stirrade rakt ut. Det såg ut som att han fullständigt tappade bort sig i texten. Men så hittade han in i ”Oh my god!” igen och gjorde färdigt refrängen.

Sånt får inte hända på lördag.

Daniel bär en gul tunika med knappar och två scarfer, en röd och en i samma tyg som tunikan. Till det väldigt korta vita långbyxor och svarta skor. Husadansarna Jennie och Linda har gröna 60-talsklänningar och bandet har svarta kostymer och mörkröda scarfar. Tillsammans med bakgrunden på led-skärmarna blir det väldigt psykedeliskt.

Mellan genomsjungningarna går Daniel Karlsson igenom med koreografen Mari Ryberger när han ska hoppa på löpbandet som står längst fram på scenen.

Mari pekar också ut en del kameror som han missade.

Daniel ”The Moniker” Karlsson tappar texten det första han gör på dagens rep. Han känns nästan lika ofokuserad i dag som i går och har svårt att hitta kamerorna. Men han ser inte orolig eller osäker ut på scenen, mer som att han inte riktigt bryr sig och skrattar och ler ändå.

Daniel får själv bestämma. Och berättar att han tar polarna med sig upp på scenen. Och drar dåliga Göteborgsvitsar.

Daniel ser ut att ha problem med sin in ears-medhörning. Han tar sig för öronen och himlar med ögonen genom repet.

I sista genomsjungningen testar man lite pyroteknik, det smäller till och stiger rök vid sidorna av scenen ungefär fyra gånger i The Monikers låt.