Nathalie Brydolf känns äkta när hon sjunger sin Fingerprints. Det här kan skrälla ikväll.

Nathalie Brydolf övertygar mer och mer. Nu står hon på scenen under det sista genrepet helt osminkad och för mig att känna den smärta, sorg, längtan som finns i låten Fingerprints.

Den drunknar inte helt mellan Arvingarna och Danny utan får istället utrymme att ta plats. Frågan är vad tv-tittarna längtar mest efter.

Möjligen kan stämningen i hela programmet, med Björkmans snustorra artistvykort, de väldigt få skämten och allvaret som vilar över hela sändningen, faktiskt tala för Nathalie. Om de trivs i det allvaret kan de mycket väl lägga sina röster på den här vackra balladen.

Nathalie Brydolfs suggestiva ballad växer på mig. Jag tyckte inte att hon sjöng helt perfekt under torsdagsklippet, men idag blir det bättre och bättre.

Det här kan bli farligt om folk vill ha det mer stilla och känslofyllda.

Det kom ett sms från Nathalie Brydolfs team:

”Lite sent ute på den här, men den virkade nattklubbsklänningen är alltså en pärlbroderad tyll hälsar Ida Lanto. Hon skrattar gott trots allt”.

Det är så jag jobbar. Jag skriver. Skivbolagen läser och rättar mig. Så nu vet jag exempelvis att det är Ida Lanto som gjort den här klänningen. Och att det alltså är tyll. Man får lära sig nya saker varje dag, till och med när man är så gammal som jag är.

Nathalie Brydolf berättade igår efter repet för mig att hon var lite orolig för klänningen. Den är försedd med riktiga pärlor som gör den tyung och svår att gå och röra sig i. Och igår var första gången som hon gick den långa sträcka som hon behöver göra upp och ner från scenen.

Dessutom är det lätt att pärlorna trillar av så igår fick hon kliva försiktigt för att inte halka till på lossnade pärlor på scenen.

Melodifestivalens scentekniker brukar vara duktigt snabbt framme med svabbar mellan såna nummer, annars skulle det vara risk att Danny och hans dansare efteråt skulle halka illa på pärlorna.

Nathalie Brydolf gör sin första genomsjungning. Det här är väldigt fint och stämningsfullt. Hon sätter sången snyggt och startnumret mellan Arvingarna och Danny gör att den sticker ut.

Men frågan är om den sticker ut tillräckligt. Antingen vinner hon på en känslosam ballad mellan två härliga upptempolåtar. Eller så drunknar hon mellan två av startfältets giganter.

Nu har vi fått se videoklipp av Nathalie Brydolf också. Det här är en effektiv och snygg ballad som absolut inte ska skrivas ut eller räknas bort. Det är stämningsfullt och känslosamt och Nathalie står ensam på scenen i glittrig långklänning och sjunger i ljuset från ett strålkastare bakom henne.

Under numret kommer mer och mer strålkastare in och stora puffar av tungrök bakom henne.

Och självklart kopplar man in vindmaskinerna i hennes hår i sista refrängen, det sitter snyggt och blir effektfullt.

Sången sitter också snyggt.

Bilder från Nathalie Brydolfs rep har precis kommit. Hon har en härlig nattklubbsklänning på sig. I virkat tyg. Med bling. Absolut Frozen-känsla på det här. Kombinerat med veckans högsta slits. Eller, veckans enda slits.

Det här gillar jag, passar till den här balladen.

Det var hela startfältet. Men nu kommer vi få höra alla låtar en gång till. Jag kommer sammanfatta ett andra intryck om varje låt i det här blogginlägget.

Kadiatou gör modern pop som lutar ganska långt åt Ariana Grande-hållet. Det är snyggt med en suggestiv öppning som bygger genom hela låten och kan bjuda på snygg dansshow. Men det är ett starkt startfält den här veckan. Kadiatou får inte göra några snedsteg om hon ska ta sig vidare. Nananono-partierna är effektiva, men det kommer effektivare refränger.

Lillasysters ambivalenta (för att inte säga scizofrena) Pretender är alltså först Mello-gitarrock, som plötsligt exploderar i brölig numetal för att sen helt ändra genre igen och bli handklapps-längtande arenarock åt Coldplay-hållet.

Jessica Andersson sjunger Horizon och även vid en andra genomlyssning är den möjligen lite för generisk. Hon kommer behöva lägga in hela sin personlighet i framträdandet, och det vet Jessica hur man gör. Jag gillar refrängen, men den är långt från lika effektiv som Party voice. Men man kan aldrig räkna bort Jessica. Hon har tagit sig till final med betydligt sämre låtar. Jag hade bara önskat mig mer av en monsterrefräng.

Paul Rey och The missing piece. Det här är snyggt. Fint. Lite tillbakalutat utan att bli för avslappnat. Pauls låt ger honom möjlighet att trycka till med rösten och den växer till sig.

Arvingarnas Tänker inte alls gå hem är precis så barnsligt enkel som de gör allra bäst och passar dem perfekt. Första stroferna i versen skrattar jag över, men så kommer den där supereffektiva refrängen som tar över allt.

Nathalie Brydolf gör en väldigt fin ballad med effektiva upprepande partier som gör att den inte glöms bort. Men hon kommer behöva göra sitt livs framträdande i det här starka startfältet. Det skulle vara häftigt med ett sånt genombrott och skulle också innebära en enorm skräll på lördag.

Danny Saucedo sticker ut med sin Dandi dansa. Det här är funk och soul och effektivt ”skönt” med massor av glädje som kan bli härlig fest. Kanske är det lite för ”skönt” och funkigt för att vara min kopp te hela vägen, men det här är snyggt producerat och kommer vara härligt och charmigt på scenen och svårt att motstå. Men vad betyder det egentligen när han sjunger ”Jag säger dansa, du vet vad jag menar”?

Nu ska jag och Markus spela in tv så ni får veta vad vi båda tycker, håll utkik på sajten så dyker det upp så småningom.

Nathalie Brydolf som tävlade i Idol 2018 är nu med i Melodifestivalen med låten Fingerprints som skrivits av bland andra Etta Zelmani.

Det här är en finstämd ballad och i ett startfält med massor av återvändare och effekter kan det finnas risk att Nathalie drunknar.

Men woohoo-partierna inför refrängen är snyggt upplagda och upprepningar somFor you for you for you och You do, you do, you do gör att låten inte så enkelt glöms bort. Här kommer mycket hänga på Nathalie, hur trygg är hon på scenen och hur lyckas hon få fram den här känslan av fingeravtrycken som dröjer sig kvar efter kärleken som lämnat henne.

Den som vill ha en sober och lugn Mello kommer rösta här. Men det brukar sällan vara andra än Sarah Dawn Finer, Sanna Nielsen och Jessica Andersson som lyckas med ballader.