Jag har varit tveksam till NEO:s låt och kanske också honom som artist. Har tyckt att han verkar för klämkäck för att övertyga på scenen.

Jag har fullständigt fel.

När NEO kliver in på scenen på repet gör han ett säkert framträdande. Falsetten sitter där den ska. Kameravinklarna är redan inövade.

Han har roligt på scenen och ler lika stort som överallt annars, men det känns inte alls klämkäckt. Det känns övertygande. Plötsligt gillar jag det här numret mycket mer än jag gjorde vid genomlyssningen igår. Kan övertyga och skrälla tror jag.

Oavsett kommer jag i alla fall dansa och sjunga med i den här låten på efterfesten (då släpps alla årets låtar).

NEO låter och ser ut Mika. Med sig upp på scenen har han fyra kvinnliga dansare som kör dansstilen Whacking. För mig ser det ut som Hanna Lindblads Voguing men det här är tydligen en snabbare variant. Nån som kan ge en bättre förklaring?

Scengimmicken är en käpp som NEO jonglerar, poserar och svänger med.

Kör i kuliss är tre ur huskören. Jessica Marberger, Anna Lundström och Lars eller Martin.

Den bra bilden är så klart inte min. Foto: Peter Wixtröm

Medan SVT har fikapaus har NEO:s gäng släpat in två jättevaser på scenen. Eller är det trummor?

Deo-NEO ser ut som Mika men låter mer som Scissor Sisters eller Rongedahl med rejäla falsetter genom halva verserna och refrängen.

Med ett baskomp genom verserna växlar han över till gitarrer i bryggorna över till refrängen där han sjunger en trallvänlig pop med vissa deo, aho, aho-partier.

Sticket bryter av. Ingen falsett. Och en snygg tonartshöjning till slutrefrängen. Varit för få såna i år tycker jag. Och ett riktigt schlagerslut där han upprepar titeln två gånger. Human frontier. Human Frontieeer!

Dagens största leende kommer från NEO som rusade förbi mig i hotellobbyn på väg till en intervju.

Den här killen ler alltid. Undrar vad som kan få honom på dåligt humör, egentligen…