Vidare i första omgången:

Mariette Hansson

Samir & Viktor

Magnus Carlsson

Neverstore

Linus Svenning

Botten två:

6:a Emelie Irewald

7:a Sanne Salomonsen och Marie Bergman

Neverstore var väldgit nervösa på de inledande repen, men nu känns de trygga på scenen. Det här är årets enda låt i rockgenren.

Även om Markus Larsson blir nipprig när ajg kallar det här för rock.

De började ganska svajigt och nervöst i torsdags men nu känns de här killarna trygga på scenen.

Som vanligt så lottas resultatet på genrepet för att repet ska vara så verklighetstroget för alla inblandade i produktionen.Det innebär att Neverstore får ett bonusrep när de nu lottats fram som låtsasfinalist i första genrepet.

Man hinner knappt hämta andan efter Samir och Viktor innan Neverstores låt är över. Tyvärr är det vad som kommer drabba det här Skövde-bandet. Sorry.

Det kan inget konfettiregn i världen ändra på.

Japp, nu sjunger jag med i Neverstores If I was god for one day.

Jag är officiellt hjärntvättad. Det blir lätt så på Melodfestivalen.

Neverstores sångare Jacob har fått några sista kamerainstruktioner av Mari Ryberger och nu börjar repet.

Jag vet att Markus Larsson blir arg om jag kallar det här rock men det är det rockigaste vi hört hittills i år och det verkar inte som vi kommer få nån rock i resten av deltävlingarna heller.

Så om tittarna vill ha rock i finalen så måste de rösta på detta. Men för mig känns det tyvärr som ett typiskt album-spår. Det griper tag för dåligt.

De repade i sina scenkläder redan igår. Vitt och svartoch inget som sticker ut. Känns som plockat ur garderoben för en vanlig torsdagskväll på Harrys i Skövde där grabbarna kommer ifrån.

Det här är ju inte numret när det händer hur mycket som helst på scenen. Men i slutet av sista genomsjungningen blir det silverkonfetti över hela scenen och delar av främre parkett.

Känns lite märkligt. Konfettin lyfter numret, men det kommer så plötsligt och oväntat. Jag vet inte om det känn som rätt låt att köra konfetti på.

Jag var väldigt neggig när jag lyssnade på Neverstore vid uppspelningen igår. Det här är en sån låt som jag kommer sjunga med i i sommar när jag är på roadtrip i USA och undra vad det är för låt som jag gillar och kan texten till. Tills jag kommer på att det är Neverstore.

Refrängen är snygg och effektiv. Men jag tycker ändå att det är synd att årets enda rocklåt på pappret är en midtempo-ballad.

Det hade behövts lite hårdare riff och headbanging. Eller en riktig skatepunk-låt. Inte ännu en popballad.

För nu känns det ändpå mest som femtelåten på ett tidigt Offspring-album.

Neverstore kör banduppställning på ett podium mitt på scenen som försetts med röda lampor undertill. Sångaren Jacob Widé står till vänster och basisten Oscar Kempe intill med trummisen Erik Lantz bakom.

De här killarna är ju ett band på riktigt, musiker, men i Melodifestivalen är all musik förinspelad så Oscar och Erik får låtsasspela på insturmenten.

Det här låter bra sångmässigt, men i första genomsjungningen är Jacob tydligt osäker på kamerorna och ser nervös ut när han går ut på scenen.

Här i arenan sitter bara vi i pressen, så om du är nervös nu, Jacob, så kommer det bli betydligt mer att oroa sig för på lördag.