Linus Svennings låt är skriven av Fredrik Kempe och  det känns lite som en Måns Zelmerlöw-låt som Markus Larsson påpekar intill mig, i uppbyggnaden. Den är som hämtad från något av Måns första två album och så har Kempe lagt till Undo-joddlet i refrängen och lite irländska flöjtar och pianoplink.

Emelie Irewald är den av årets artister och låtskrivare som kommit fram genom allmänhetens tävling där bara outgivna låtskrivare får skicka in låtar. Det här är en ballad med mycket känslor, men jag tror att Emelie får det svårt att hävda sig. Låten känns på gränsen till pretentiös utan Porslin-finess när det rimmas på Få en chans med I vår sista dans.

Samir & Viktor känns vid andra genomlyssningen som en självklar finalist när man bara hör låten. Groupie har precis samma stämning som i Success, där man lånat med sig detaljer från Success för att fansen ska känna igen sig utan att för den skull göra en sämre version av låten. Det här är en blivande sommarplåga och om Samir och Viktor klarar av att leverera i rutan så får övriga artister se sig förbisprungna. Glöm inte bort Björn Ranelid!

Trist att inte Neverstore ställer upp med en hård skatepunklåt. Det hade behövts i den här deltävlingen. Istället blir det en gitarrlåt i midtempo med lite hetsiga trummor och ett ganska fantasilöst försök att få till en fotbollsläktarrefräng med wohowoho-partier i refrängen. Men om det här är rockpublikens enda möjlighet i år så är det så klart inte omöjligt om grabbarna går igenom rutan.

Andra lyssningen av Marie Bergman och Sanne Salomonsen lyfter låten. Den har en väldigt fin country-ton, men det finns risk att de får det tufft i tävlingen som veckans tredje ballad. Även om det här nog är den bästa.

Magnus Carlssons Möt mig i gamla stan är väldgit mycket svensk 80-talspop, med Ratata, Orup och syntar. Den låter lite dyster i tonen, inte så glad som jag hade önskat att Magnus skulle levera. Men det kanske kommer på scenen. Refrängen är lätt lånad från Fames Vindarna vänder oss och när tonartshöjningen kommer blir jag lite glad.

Mariette avslutar med ännu en låt i nån form av midtempo med väldigt snygga verser, men där refrängen blir lite lite tjatig och inte känns lika finessrik. Don’t stop believing känns en hel del lite smådeppig Miss Li, men nånstans tycks hon ha sparat de starkaste refrängerna till sig själv.

Neverstores låt If I was god for one day är veckans, och kanske årets, rocklåt. Men känns egentligen inte särskilt mycket rock. Det är en lightballad med gitarr som möjligen känns lite lite lite grann Offspring eller Green Day. Men då ska man vara väldigt snäll.

De har också tryckt in irländska flöjter och en woho-woho-slinga i refrängen.

Jag stör mig lite på det momentet, faktiskt.