Jag trampade ner till frukosten nu precis efter 11 och det var fler med mig som tagit sovmorgon.

Alcazar satt i sina rosasvarta träningsoveraller. Inte riktigt lika stylade som vid gårdagens frukost.

Shirley Clamp såg rätt nyvaken ut när hon tog för sig av frukostbuffén.

Nina Söderquist hade inte ens gjort ett försök att få ur all hårspray så det toktuperade håret och löshåret stod åt alla håll men hon var på riktigt gott humör ändå.

Sist till frukosten kom Marie Serneholt tillsammans med sitt skivbolagsfolk.

När jag ätit färdigt hann jag även hälsa på Jonathan Fagerlund som satt i hotellobbyn med några tjejer. Han såg pigg och glad ut.

På presskonferensen fortsatte jag att bråka med Nina om de numera påklädda dansarna i hennes nummer. Jag tror att jag fått över henne på min sida igen, nu gäller det bara att övertyga Nancy på skivbolaget. Hennes sista kommentar var faktiskt:

– Men om nån ur publiken kanske rusar upp och sliter av dem kläderna?

Jag är inte riktigt övertygad om att det är en så bra idé, Nancy…

Nina Söderquist har ett rejält hårsvall med upptuperat löshår. Hon kommer av sig lite i en av verserna när hon inte riktigt hittar kameran, men annars utstrålar hon självsäkerhet på scenen.

En liten dansmiss blev det mot slutet där en av dansarna inte fick med sig det svarta tygstycket utan fick vifta utan det.

Däremot har alla dansarna fortfarande sina svarta linnen på sig.

Jag gillar Ninas coola rocklåt mer och mer. det är några delar Cher och några delar Erika Norbergs Together we’re lost – bra alltså i mina öron.

En kollega sitter några rader bakom mig och kommunicerar via sms:
”Om inte den här går vidare så ska jag gå naken på avenyn på söndag.”

Det skulle ju också kunna vara roligt i och för sig. Lite naket blir jag ju sällan ledsen över.

Nina börjar med en svart mantel också som slits av efter halva numret. Effekten återkommer i slutet när dansarna använder svarta tygstycken i sin dans. Snyggt!

Men man får hoppas att de inte viftar för nära pyrot. Idag repar de utan pyro på dagen för att spara pengar. Vi får se hur det blir ikväll. Trist om lakanen blir tygfacklor kanske…

Nina kör på tajta läderbrallor, läderkorsett och nitar.

Men dansarna är klart mycket mer påklädda än utlovat. I förhandssnacket skulle dansarna ha bar överkropp, men igår fick tydligen skivbolaget kalla fötter och trädde på dem linnen.
– Du kan få en privat visning, skrattar skivbolaget när jag påpekar att det är för mycket kläder, men det är ju inte det jag är ute efter.

Alla ni där hemma missar ju en massa smaskigt att titta på. Skivbolaget är rädda att det tar fokus från Nina, jag tror bara det skulle förstärka numret.

Visst exploderade Ninas nummer i eld när pyrot testades i hennes fjärde repomgång. Det brann på scenen mest hela tiden och i avslutningseffekten med en fyrverkeribomb kom också en rejäl smäll som fick anonym kollega intill mig att hoppa till:
– Nu sket jag på mig!

nina kör med fläkt i sitt nummer och Masen har så klart tagit med sig Carolafläkten för att få blås i numret.

Bakom Nina på scenen är stora klockor projicerade på en ljusvägg. Effektfullt. Och nu blir det pyro lovar studiomannen Henrik von Zweigbergk.

Nu är det hela igång. Första repetitionen och Nina Söderquist kör rejält slut på sina fyra manliga dansare. Enligt rykten blir det bar överkropp på dem (men nu dansar de i träningskläder så damer) flickor och gaykillar har nåt att njuta av redan första numret.

Nina Söderquists Tick Tock kommer öppna hela festivalen i år. Det ska bli ett lättklätt nummer med manliga dansare i bara överkroppar bland annat.

Tick Tock är precis som ni tror engelska för tick tack. Låten är upptempo med distade gitarrer men som inte överröstar Ninas coola mörka röst. För mig låter det lite Together we’re lost som Yngwie Malmsteens flickvän Erika sjöng på 90-talet. Upptempo-pop med rockgitarrer helt enkelt.

Men jag hittar inte riktigt refrängen på en gång. Det krävs nog en lyssning till för det.