Norge nu och Mørland och Debrah Scarlett.

Jag sitter och bara väntar på att Debrah ska le till för en kort sekund i sin första del. Det kommer och då glittrar det till i hennes ögon.

Deeras röster passar väldigt bra ihop och det här numret är effektivt. När Debrahs röst nästan spricker i slutet blir det också väldigt känslosamt.

Visst sjöng kanske Mørland några sura toner, men jag reagerar knappt på det för det passar in i låtens känslosamma stämning.

Men han skulel gärna få spricka upp i ett litet leende, glittra till i ögonen bara för en kort sekund precis i början för att bjuda publiken på sin charm.

Nu Norge, Debrah Scarlett och Mørland och duetten A monster like me.

De har bra inlevelse och kontakt med kamerorna. Lite av det spelade dramatiska är bortslipat. Debrah lägger in ett litet leende i sitt första soloparti och det behövs.

Men jag har svårt för den lite märkliga promenaden i mellanspelet. Som tur är följs det av starkt ljus på scenen och närbilder på dem båda när de sjunger rakt in i kameran, det är räddningen för promenaden tycker jag bara förstör.

Men finalplats? Det tror jag är garanterat. Skulle vilja ha några leenden till bara.

Nu har presscenteromröstningen stängt för idag. Resultatet i den första semin håller i sig med Ryssland i topp, följt av Estland, Belgien, Grekland och Seriben.

Enligt den här tippningen, för det är vad som gäller, vilka man TROR ska gå vidare, så kan Danmark alltså hamna utanför finalen. Det är faktiskt inte helt otroligt. Pojkarna i Anti social media är charmiga, men låten håller möjligen inte riktigt tillräcklig nivå.

I den andra semin behåller Sverige och Måns sin ledning, men mycket knappt, med bara en poäng före Azerbajdzjan.

Norge på tredje plats känns inte heller märkligt, de gjorde ett mycket bra rep i dag. Pressen tycks inte tro att Cypern tar sig vidare, det land som ju fick mycket höga poäng av SVT:s införjury. Tredje högsta till och med.

Norge repar som sjätte land idag. jag skriver på massa andra sker och det har inte varit mycket att hurra över bland tidigare framträdanden. Vissa absolut kompetenta, men mest ganska tråkigt.

Men nu Norge. Mørland och Debrah Scarlett är lite av en fanfavorit här i Wien och får jubel och applåder i presscentret efter sin första genomsjungning. Och det välförtjänt. De är riktigt bra tillsammans.

Kemin funkar väl.

Ibland blir det lite för teatraliskt, men det är inget jämfört med mängder av andra låtar som är betydligt mer på låtsas än Monster like me.

Möjligen kan Norges problem vara att temat i låten är så sorgset, så tungt att energin hos publiken kan dras ner lite.

jag skulle också vilja att de båda ser in i kameran i slutet av låten, släpper skådespelet och ler mot tv-tittarna. Det kommer göra mycket för att ändå förmedla den glädje som blir av att stå på scenen.

Visst är temat i låten sorgeset, men skådespelet och inlevelsen bör sluta i sluttonen. Sen på med leendet in i kamerna för att sälja sälja sälja.

Och sen är det den där promenaden i mellanspelet. Den ser ju bara märklig ut.

Japp, så går det till på Eurovision song contests presskonferenser. En fråga inleds gärna med precis en sån kommentar: ”Jag älskar ditt hår”. Har man tur kommer det en fråga efter också, andra gånger slutar det där.

Den här gången, på den norska presskonferensen, så var det Debrah Scarlett som fick den ”frågan” från en fanjournalist i salen.

Hon svarade snabbt:

– Jag älskar ditt hår också.

Skratt och applåder i salen. Jag stönade lågt för mig själv.

Det här är den första repetitionen jag faktiskt sett fram emot idag.

Mørland börjar ensam på scenen i vit kavaj, svarta jeans och en snedskuren vit tisha med möster under sin halva vers. Sen kommer Debrah Scarlett in. Hon har högklackade silverskor, en stor vit kjol som är längre bak än fram, ska nog matcha den snett skurna tishan.

Magen bar. Eller delar av den. Jag ser ingen navel. Och så en vit topp med korta ärmar.

Det låter bra.

Men kanske inte så bra att jag skulle brista ut i gråt. Det gör en fanjournalist som sitter intill mig i presscentret.

”Nästan lika bra som i Melodi Grand Prix” utbrister hon lyckligt.

Matkriget? Nej, det uteblev även på Eurovision-scenen.

Här är i alla fall lite bilder av deras scenkläder från backstage. Foto: Thomas Hanses, EBU.

Nu undrar ni kanske vad jag sysslat med som inte bloggat om San Marinos, Montenegros, Maltas repetitioner.

Maltas sångerska fick det precis att tjuta till i mina öron med en falsk ton. En rejäl en, men i övriggt har hon låtit ganska bra. I övrigt finns inte så mycket att säga om de senaste repetitionerna.

Men nu är det snart dags för Norge och Mørland & Debrah Scarlett som sjunger Monster like me.

I sin musikvideo hade de ett matkrig i slowmotion. Det hade de inte på scenen i Norge i NRK:s Melodi Grand Prix-final. Men man kan väl hoppas lite i alla fall?

Carl Espen gör ett bra framträdande. Hans livrädda uppsyn från de första repen är borta. Den döda blicken lika så. Nu finns det lite känsla i framträdandet. Speciellt sista 1.30.

Men jag tycker fortfarande att låten är ett sömnpiller som bara växer tack vare Espens starka avslut.

Trots sin starka röst tror jag inte det räcker till topp 10 för Norge i år.

Carl Espen nu. Han känns avslappnad, repar i collegetröja idag.

Men jag tror att han får det svårt ikväll. Det känns inte som Carl Espens dag. Rösterna lär snarare hamna hos Azerbajdzjan och Nederländerna som har lite samma suggestiva framtoning.

Carl Espen känns närvarande ikväll. Han är med hela tiden i blicken, ibland har han ju känts tom och känslolös under repen.

Sista minuten är känslan riktigt bra. Han utstrålar värme nu, det har han inte gjort förut.

och så kommer leendet efter att låten är slut. Fint.

Men jag har slagit vad med en kollega på VG som tror att Carl Espen kommer bättre än Sana Nielsen. Och jag är övertygad om att han kommer förlora det vadet.