Det gick väl ändå hyfsat för Oscar Zia som delfinskötare får man väl säga.
Även om han erkände att han är rädd för djur efteråt…
Efter middagen så blev plötsligt Oscar Zia utsedd till tillfällig delfinskötare här i delfinariet. Han ska få en snabbkurs nu och sen hålla en kurs tillsammans med en av skötarna.
Kan bli intressant. Oscar har ju ganska tydligt och öppet gjort klart att djur inte är hans bästa vänner. Alltså, man skulle kunna säga att Oscar inte är särskilt förtjust i djur, ja till och med rädd för djur…
Vi får se hur det här går.
Oscar Zia pratar ingenom numret med Rickard Engfors inför sista genomsjungningen.
Stormen pågår både på led-skärmarna bakom Oscar men också i bilder som klipps in rakt i tv-rutan och får numret att iklädas musikvideo-format.
Oscars sång är stark och man kommer närmare honom än man gjorde Isa förra veckan tycker jag. Trots de offantligt många bildklippen. Men det finns en liten risk att det här blir för mörkt. Rickard Engfors har en förmåga att ibland göra sina nummer lite för mörka, lite distanserade. Lex Kristin Amparo förra året.
Det pumpas alltså in mängder med rök på scenen.
Ända tills typ Oscar Zia försvinner. Jag tror att Engfors var nöjd först då.
Oscar Zia och hela scenen fylls med rök i omgångar. Det pågår en fullständig storm när man tittar på skärmarna. Oscar klipps hetsigt som i en musikvideo, varnar känsliga tittare för epilepsi och illamående, men samtidigt kommer man Oscar nära, man känner det han sjunger.
Fast jag undrar om han verkligen ska vara så utfrätt som han är i vissa partier.
Masen är Melodifestivalens fläkt- och rökmaskinchef. Typ.
Här ska det fläskas på med mängder av rök i Oscar Zias nummer så regissören Rickard Engfors ser till att planera till bildrutan noggrant exakt var och hur mycket rök som ska in och när.
Jag gissar att Masen suckar lite när Engfors gått iväg och konstaterar något i stil med ”ja, ja, det löser vi så klart, var inte så orolig nu”.
Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget efter hand.
SaRaha känns Lejonkungen i soundet och har en smittande glädje som kan leda långt om hon lycka få till den känslan på scenen också. Det här är lite skoj, men kan lika gärna floppa som Simone Morenos Aiyaeh eller Mary N’Diayes Gosa som göra succé i stil med The Moniker eller Hasse Andersson. Titeln Kizunguzungu betyder yrsel. Och det finns risk att den här låten ger yrsel efter för många lyssningar.
Swingfly. Jag kan inte släppa att det låter som Outrun, eller nåt annat blippigt 80-talstvspel i bakgrunden. Och Swingfly låter arg i sina rappade verser. Men Helena Gutarras sjungna refränger är tydliga och väldigt hookiga.
SMILO:s Weight of the world blir verkligen en Avicii-lillebror, inklusive Hey brother-mellanspel och ah:ande slingor. Men vid andra genomlyssningen har låten ingen egen personlighet. Det här vill vara Swedish House mafia och Alesso och Kygo. Men inget eget.
After Darks Kom ut som en stjärna har veckans tydligaste schlagerrefräng. Men frågan är om någon röstar på det här 2016. Christer Lindarw behöver sikta på de som älskade Hasse Andersson förra året. Då kan det gå vägen. Det här måste kännas kul på scenen. Och han får inte framstå som en surkärring, utan som en glammig stjärna. Med veckans bästa ord: ”Lady Gagalicious”. Och ett handklapp-parti.
Lisa Ajax My heart wants me dead känns fortfarande personlighetslös vid andra genomlyssningen. Hon kommer behöva fullkomligt briljera på scenen för att sätta avtryck och sin egen personlighet i det här. Det är ytterst kompetent och snygg radiopop, men ajg saknar Lisa Ajax i det här. Förhoppningsvis kommer det på scenen.
Boris Renés Put your love on me smittar. Det här känns som ett kärleksbarn mellan Robin Thicke och Guy Sebastian. Med en lätt refräng som redan på andra uppspelningen riskerar att bli tjatig. Men det betyder ju också tydlig. Men tjatig. På slutet undrar jag varför den inte tar slut snart.
Oscar Zias Human kan bli årets Melodifestival-ballad. Att den går ut sist i startfältet vittnar om att SVT möjligen identifierat den på det sättet. Om Oscar klarar av att leverera den här med övertygelse på lördag så borde det här kunna bli en stor hit. Oscars engelska är inte perfekt och sånt retar jag upp mig på. När han sjunger other till exempel. Och sväljer o:et så att det blir ett ö i stället. Men hooken i Human är supertydlig, jag gillar 80-talstouchen på soundet, med syntarna i bakgrunden.
Oscar Zias Human går ut sist. En ballad med stark refräng. En hook som sitter direkt. Ovanligt för ballader att ha så tydlig hook. Här kommer det gälla för Oscar att övertyga på scenen på lördag.
Det här är en kraftfull refräng. Och soundet känns lite 80-tal, New Romantics, lite Modern Talking, lite Michael Cretu i produktionen.
Han har precis bytt om till gymkläder. Men artisthotellet har inget eget gym.
Därför ser han så här sur ut nu.