I vykortet inför Pagan Fury är alla bandmedlemmar med. Men på scenen är det bara sångerskan Mia Stegmar.

Det är så märkligt det här. Som om de egentligen bara är inhyrda statister…

Det känns som att man har försökt göra Pagan Furys nummer mindre obehagligt jämfört med torsdagens repetition.

Dansarna ser fortfarande ut som monster, men inte lika mycket som något med masken från Saw, eller monstret från skräckfilmen The ring när maskerna är svarta istället för vita.

Dessutom känns det som att dansarna är medmycket mindre i bild nu.

Nu verkar Pagan Fury ha strukit en dansare på scenen. Daniel Koivonen är inte längre mer på scenen. Vart har han tagit vägen?

Dansarnas masker har också gått från vita till svarta så att de syns ännu mindre på scenen än igår.

– Örnen har landat. Eller… kråkan har anlänt, säger Mia Stegmar och skrattar när hon kliver in på scenen för att köra Pagan Furys låt Stormbringer.

Alltid härligt med artister med självdistans och fjäderskruden för ju tankarna lite åt det hållet.

Välkomstfesten är igång här i Lidköping och i år hålls den på artisthotellet. Lisa Ajax är här så klart.

och Pagan Fury-sångerskan Mia Stegmar.

Och John Lundvik som valde läderbyxorna ikväll.

I sista genomsjungningen får vi specialeffekter och scenen fylls med tungrök. Vi blir också lovade pyro i slutet av låten.

Nu upptäcker jag att dansarna är med precis i öppningen innan Mia börjar sjunga. De ser ut som monster från skräckfilmer som The ring.

Hela numret känns nästan obehagligt och möjligen behöver SVT varna de yngsta tittarna om att det kan bli lite läskigt i det här numret.

Och lite pyro fick vi i form av eldslågor som slår upp från scenkanten i slutet av numret. Det värmde oss skönt här på iskall parkett.

Mia Stegmar är bra i rollen som Arven i Pagan Fury, hon sjunger säkert och fokuserar på att låta rösten jobba medan dansarna gör mycket av showen runt henne.

Det är inte en jättelätt låt att sjunga så hon behöver fokusera på att kunna jobba med rösten, men faller lätt in i precis tillräckligt med rörelser i dansen för att det ska kännas att hon är en del av och i centrum för den.

Men numret är långt från Melodifestivalen och känns snarare som något som Ukraina, Azerbajdzjan eller kanske Finland skulle välja att skicka till Eurovision.

En första genomsjungning nu och sångerskan, Mia ”Arven” Stegmar går ensam genom de svarta plaströren. Vi kan nog gissa att hon har scenkläderna på sig redan nu, i svart med fjädrar som får henne att se ut som en ond drottning från valfri David Eddings-bok.

Dansarna,Daniel Koivunen, Edin Jusuframic, Ann Mirro och Mia Hellberg har styltor på armarna för att de ska se djurlika ut i vissa delar och i andra har de en mask fäst på bakhuvudet för att bli monsterliknande spindelvarelser. Typ.

Att Mia kan sjunga har hon visat många gånger förut när hon medverkat som kör i Melodifestivalen, men i första genomsjungningen griper det inte riktigt tag i mig.

Numret är mörkt och kallt och jag vet inte om Mia verkligen vinner på att se ut som en vacker men ond fantasyhäxa. Den här typen av nummer skulle kunna gå hem hos barn, men nu när det är så mörkt finns det risk att många av de yngre istället skräms.

Hade det här istället gjorts som ett varmt och härligt sagonummer så skulle det kanske fungera bättre.

Men å andra sidan får man inte räkna bort rockpubliken. Även om låten är en klassisk schlager så har den ju fått lite rocksmink och det brukar faktiskt hårdrocksälskarna falla för förvånansvärt lätt i Mello-sammanhang.

Nu väntar vi bara på att få höra låten och se numret.

Här i arenen sjunger Mia Stegmar i Pagan Fury upp bakom scenen och vi väntar på att få se en första genomsjungning. På scenen har man släpat in vad som ser ut att vara 28 stycken plaströr som vajar ganska betänkligt medan en dansare testar steg mellan dem.

Det ser ut som att dansarna ska ha masker på sig.