Ja, Daniel Gildenlöw i Pain of salvation har redan hunnit med sin andra outfit för dagen.

Verkar faktiskt som att han siktar på att göra som Sibel förra veckan. Och som Velvet, Sofia Berntsson och Sanna Nielsen gjort före honom. Nya outfits vid varje tillfälle. Själv skrattar han bara.

Pain of Salvations sångare Daniel Gildenlöw var så sen (Pernilla Wahlgren-sen) till min kollegas intervju med honom att bandets presskontakt tvingades ringa på honom flera gånger.

– Nu får du komma ner på en gång, vädjade hon i luren.

Daniel försökte skylla på att han väntade på bandkollegan Johan Hallgren, men Johan stod snällt och väntade med oss i receptionen, så det gick inte.

VI misstänker att Daniel piffade och fixade för att göra sig snygg. Kanske är han den här veckans Sibel eller Velvet. Nya klädbyten varje gång man ser honom. Vi får se…

(På bilden: PoS:s Johan Hallgren, min kollega Martin, PoS:s Daniel Gildenlöw, min kollega Trus.)

Pain of Salvations gäng beställde in shotsbrickor. Så här många spritflaskor gick åt till att göra olika likörsliskiga varianter till metalrockarna.

Den barbröstade gitarissten på knä i Pain of salvation får typ kramp av att sitta ner i alldeles för tajta byxor.

Daniel Gildenlöw i Pain of Salvation kör på precis som under tidigare rep. Stabilt. Går se hur många Coldplay- eller metalfans som kolalr ikväll och röstar. Efter min första lyssning trodde jag stenhårt på den här låten. Nu vet jag inte riktigt längre.

Daniel Gildenlöw i Pain of salvation har levererat sitt nummer varje gång han repat. På deras blogg skriver bandet att det är fest ikväll. Gissar att det gäller för övriga bandet och inte Daniel om han inte vill sabba rösten tills dagen då det verkligen gäller.

La ni märke till förresten, att gitarristen i Pain of Salvation näckar idag. Eller kör med bar överkropp i alla fall.

De flesta i Pain of Salvation är i näst intill kompakt mörker under framförandet av Road Salt. De står helt still. Det är coolt. Men kanske lite konstigt i rutan på lördag.

Jag är svag för snygga jeans. Kanske är det lite töntigt med revan på knät som ser så uppenbart uppriven ut, men jag diggar det.

Repet sitter snyggt. Det är ju bara sångaren Daniel som ska leverera. Och det gör han varje gång med känsla. Det enda jag reagerar på är att alla som hör låten kommer med samma fundering efteråt: ”Jag satt bara och väntade på att låten skulle komma igång, så var den plötsligt slut”.

Kör barfota på scenen alltså. Det gick ju hela vägen till seger för Sandie Shaw när hon tävlade i ESC för typ hundra år sen.

Ni som förväntar er en hård metal-låt från Pain fo Salvation får nog gå på en av deras spelningar istället. Road Salt är en långsam ballad som byggs upp kring Daniel Gildenlöws röst och en orgel.

Och Daniels röst håller. Låter lite rockigt sprucken ibland. Lite hesa partier. Men sjunga kan han.