MALMÖ. Eurovision-reglerna är tydliga: Inga politiska budskap på scenen.
Men Irlands halvsvenska artist Bambie Thug lyckades ändå kuppa in ett Palestinabudskap under genrepet – mitt framför ögonen på EBU.
”Frihet för Palestina”, stod det skrivet på hennes ben.

Irlands artist Bambie Thug, 31, var en av de stora överraskningarna under måndagens genrep och blev tvåa i den publikundersökning som genomfördes i arenan.

Med låten ”Doomsday Blue” och ett spektakulärt framträdande där hen målar upp pentagram på scenen, ser ut att fördriva en demon och avslutar låten med att texten ”krön häxan” visas på skärmarna, har Bambie Thug blivit en oväntad favorit bland fansen på plats.

Bambie Thug har svensk pappa, definierar sig som ickebinär och använder därför hen som pronomen. Hen har också varit tydlig med sin kritik mot kriget mellan Israel och Hamas och är en av flera av årets tävlande artister som i mars skrev under ett upprop med en uppmaning om en omedelbar och långvarig vapenvila och frigivandet av samtliga gisslan.

Och nu visar det sig att hen även tagit sitt engagemang mot kriget hela vägen upp på Eurovision-scenen.

Trots att EBU varit tydliga med att alla typer av politiska yttringar på scenen eller i anslutning till Eurovision inte är tillåtna och trots att bara de flaggor som tillhör tävlande länder är tillåtna i arenan, förutom regnbågsflaggan, så lyckades Bambie Thug få in ett budskap om frihet för Palestina hela vägen upp på scenen, mitt framför ögonen på Eurovision-arrangören EBU.

Men hen gjorde det på ett sätt som EBU-bossarna och SVT nog inte räknat med. Målat i ansiktet och på ena benet använde sig Bambie Thug av det medeltida iriska skriftalfabetet ogham, för att i det fördolda ändå känna att hen förde fram sin åsikt till dem som kunde märka det.

I Bambie Thugs ansikte kunde den som tittade noggrant, och samtidigt var bevandrad i ogham, uttyda att det stod orden ”CEASE FIRE”, alltså ”VAPENVILA”.

På ena benet hade Bambie Thug nästa budskap med sig in på scenen, men där var det ännu mer dolt. Skrivet med samma skriftspråk, men spegelvänt, och på irländska, stod det att läsa SAOIRSE DON PHALAISTIN” eller på svenska ”FRIHET FÖR PALESTINA”.

Aftonbladet har sökt den irländska delegationen med frågor om de vill kommentera texten på Bambie Thugs kropp och om hen kommer att använda samma text i sändningen av den första semifinalen.

Nu har jag tydligen kliat mig i näsan på tysk tv på bästa sändningstid.

Tv-kanalen ZDF gjorde ett inslag om hur Israel-Palestina-konflikten kan påverka Eurovision song contest med tanke på de protester som ägt rum i Norge, Finland och Island och den protestlista som drygt 1000 svenska musiker, artister och branschfolk skrivit på.

Jag fick agera Eurovision-expert. Hela inslaget finns att se här.

1050 artister engagerar sig plötsligt i Eurovision.

Betyder det att vi kommer få se Norlie & KKV, Timbuktu, Peg Parnevik, Petter och Moonica Mac tävla i Mello nästa år?

Jag anar snarare en chans att få spotta på spektaklet som jag och miljoner andra svenskar älskar.

Jag måste nog ändå börja här. Kriget i Gaza gör ont i hela mig. Det är fruktansvärt att tusentals personer har dött, både palestinier och israeler.

Och, oavsett vad EBU envist försöker hävda så är Eurovision song contest fyllt av politik.

Så har det alltid varit.

Från demonstranter som stormade scenen 1964 för att protestera mot diktatorerna Franco och Salazar i Spanien respektive Portugal, via 1974 när det portugisiska Eurovision-bidraget användes som startsignal för den i princip helt fredliga nejlikerevolutionen som demokratiserade landet.

Till publikens buande av ryska artister både 2014 och 2015, en protest mot Rysslands allt hårdare lagstiftning riktad mot landets hbtq-befolkning.

Och när Eurovision hölls i Tel Aviv 2019 så klart. Hur det isländska bandet Hatari använde så mycket tid de kunde för att belysa Israel-Palestina-konflikten, och smugglade in Palestina-flaggor in i greenroom.

Att Madonna, som stod för en mellanakt samma år, dessutom hade utrustat två av sina dansare med palestinsk, respektive israelisk, flagga på ryggen, som tydligt syntes i tv-kamerorna när dansarna gick och höll om varandra upp för en trappa, har nästan glömts bort bland alla andra politiska protester i Eurovision-historien.

Världspolitiken i Eurovision-kulisserna är det som fascinerat mig allra mest med tävlingen genom åren.

Men jag läser ändå protestlistan över de 1050 svenska artister som kräver att Israel ska uteslutas ur Eurovision med växande förvåning.

Visst finns här Eric Saade och Malena Ernman som själva tävlat i Eurovision. Här finns också en handfull artister som tidigare tävlat i Mello (Adrijana, Louise Hoffsten, Dinah Yonas Manna från The Mamas, Alvaro Estrella med flera) och för att öka på Mello-kopplingen och dryga ut listan har man också rotat fram ett gäng bakgrundsdansare och körsångare.

Och från årets tävling finns två akter med: Medina och Jaqline.

Men här finns också, som andra redan påpekat, personer med stark koppling till organiserad gängbrottslighet, med stort våldskapital, vars etiska kompass kanske inte är så mycket att sträva efter (Ja, jag tittar på dig Yasin).

Att övriga artister vill förknippas med dessa namn är förvånande.

Men kanske är det ändå så att avskyn mot det genomkommersiella spektaklet Eurovision övertrumfar risken att kopplas ihop med personer dömda för grov brottslighet.

För ärligt, kreddartister som Rebecca & Fiona, Titiyo, Ane Brun och Little Jinder tillhör den skara artister som hellre skulle äta jord än ta ordet Eurovision i sin mun ett annat år.

Eller har jag missat något? Kommer vi få se Peg Parnevik, Imenella, Timbuktu, Alba August, Norlie & KKV, Petter, Robyn, Marit Bergman, Mauro Scocco, Sabina Ddumba, Sahara Hotnights, Silvana Imam och Stor tävla i Mello nästa år?

Knappast va! Så nu riktar jag mig direkt till er:

Varför ska ni ge er in i att diskutera och ha åsikter om den tävling som jag och så många andra i Sverige älskar? Och i förlängningen försöka pressa era artistkollegor att sätta sig över världssamfund och Europas regeringar för att tvinga fram ett ställningstagande i en av världens allra mest infekterade konflikter, samtidigt som man till och med riskerar den egna karriären?

Missförstå mig inte. Ni är 1050 personer med inflytande och (varierande) makt tack vare era yrken. Använd den på det sätt som ni tycker är bäst.

Men det lyser rätt genomskinligt, de av er som snarare ser en chans att spotta på en tävling ni inte bryr er det minsta om, än att faktiskt försöka göra skillnad.

Totalt 3500 personer får vara på plats i publiken inne i Ahoy arena ikväll. Vår fotograf Robin Lorentz-Allard var ute och fångade några av fansen på bild.

Alla i publiken måste ha testat sig senast 24 timmar före och kommer också att testa sig efteråt som en del av ett forskningsprojekt.

Med tanke på Nederländernas inreseregler som gör att man måste isolera sig i 10 dagar vid inresa, så kan vi ta för givet att de allra flesta i publiken bor här.

Det stoppar dock itne folk från att bära mängder av olika flaggor.

Vi i pressen får till exempel inte gå in i arenan som publik.

Då kommer vi att stoppas från att återvända till presscentret. Vi testas var 48:e timme och får bara vara inne i arenan under repetitioner när det inte är publik närvarande. Allt för att minska smittspridningen.

Men utanför arenan har det också pågått en demonstration för Palestina och mot det faktum att Israel tävlar i Eurovision song contest.

Ett femtiotal demonstranter hade samlats tvärs över vägen från Ahoy arena med skyltar och skanderade bland annat att Eurovision stöttar hatbrott.