Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag bloggar samlat i ett inlägg, men uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Eclipse gör klassisk 80-talsrock, med en melodiös refräng som utan de distade elgitarrerna och det hårda trumkompet lika gärna skulle kunna ha varit titelspåret på Carolas Runaway-platta från 1986. Men det är ju det som är den här typen av melodiös adult oriented rock. Jag gillar det faktiskt. För att det ligger så pass nära schlagern. Men säg inte det till killarna i bandet.

Dolly Style gör en låt som känns betydligt mer på riktigt än förra årets ploj-trall. Men det gör att charmen försvinner en del när man bara hör Rollercoaster under uppspelningen. Men det är tydligt att den här låten inte är ursprungligen skriven till dockorna. Det återkommande droppet efter refrängen är gjort för att få igång publiken med handklapp. Och Abba-pianot är plockat för igenkänningen hos de äldre.

Martin Stenmarck gör en visa som känns gjord för lättölsreklam i idyllisk skärgårdsmiljö. Precis den typ av låt som man kan förvänta sig från Martin och jag gillar den här bättre än hans förra, När änglarna gått hem. Men jag vet inte vem som röstar på det här. Nu knäckte Markus Larsson och QX:s Schalgerprofilerna att en av låtarna den lånat mängder från är Procol Harums Whiter shade of pale.

Bengtzings text känns allt mer härligt suspekt för varje gång man hör den, men den berättar en story som är kul att hänga med i, lite som Jag ljuger så bra gjorde. Refrängen klistrar sig fast, men frågan är om pryda föräldrar håller för öronen på barnen när hon sjunger om smisk. Med Bengtzings energi på scenen kan det här bokstavligen explodera.

Frans If I were sorry blir One Direction-pop och Ed Sheeran med lagom delar av Jason Mraz i reggae-tempo. En lägereldslåt att mysa till och som passar att spela i bilradion med rutan nedvevad på en roadtrip genom en torr öken. Inte så stor personlighet, men exakt rätt mängd igenkänning för att kunna få igång publiken. Om Frans är charmig på scenen och går igenom rutan kan det här absolut bli farligt på lördag.

Panetoz drar sina superhjältereferenser i ganska anonyma verser. Refrängen får stå för sig självt i ett nästantjatigt upprepande, med en skön slinga som bryter av. Precis det som förväntas av det här gänget, frågan är bara hur långt det räcker i ett starkt startfält.

Andra genomlyssningen av Molly Sandén och visst är det här en medtävlare om segern inte bara på lördag, men i finalen. Det är extremt mycket Loreen och Euphoria över det här, men utan att ha stulit något rakt av. Och you-joddlandet sätter sig. Men att man går ner i andra versen gör at låten tappar lite av sin direkthet. Sticket – direkt plockat från Euphoria – lovar också lite för mycket för det svaga avslutet.

Panetoz får in såväl Bruce Wayne, Spiderman och Lois Lane i sin text, och refrängen håll om, håll om, håll om mig hårt tjatar hål i huvudet innan ens halva låten har hunnits spela.

Det här är supereffektivt och kommer så klart bli kul och massor av glädje på scenen, där killarna kommer springa runt och bjuda på sig själva.

Jag försökte ta en selfie med Njol och Danny från Panetoz. Men deras kompis till höger trängde sig ständigt in, så till slut fick han väl vara med på bild också då. Vad han nu hette…

Panetoz jobbar hårt på att få till feststämningen i arenan och det lyckas.

Alcazar är också med och studsar.

Samtidigt som Yohio kliver upp på scenen gör sig Panetoz redo backstage får jag rapporter om via sms.

Med en klassisk gruppkram så klart.

Panetoz hade svårt att få igång arenan igår. Nu öppnar de med:

– Sverige, ställ er upp, häng med nu!

De får med sig delar av parketten. Kan vara ett bra trick till kvällen då publiken kommer vara rejält igång och vilja dansa.

De har bra energi på scenen som alltid och får de med sig parkettpubliken ikväll så kan det här bli riktigt bra. Det är viktigt att det känns som fest i arenan under Panetoz nummer. Det är vad som tog dem vidare från Linköping.

Sköna Panetoz studsar runt på scenen men det här numret får inte igång publiken som Alcazar och Oscar Zia fått tidigare i kväll. De gör inget fel alls, glädjen når inte fram till publiken på samma sätt bara. Synd.

Sista genomsjungningen för Panetoz och nu får vi lite specialeffekter igen.

Rökkanoner i bakkanten av scenen.

Och när killarna kommer ner från scenen och studsar upp på satellit-scenen så kommer konfetti redan på vägen upp på pucken. Och sen fortsätter det att falla under sista refrängen.

Tredje genomsjungningen har Panetoz-killarna fått upp tempot och nu får de igång stämningen på scenen. Så här kan de väcka liv i arenan också trots att ljduet är skräp här inne.