Man tjänar inga stora pengar på att ställa upp i Melodifestivalen – åtminstone inte om man ser till den lilla ersättning artisterna får från SVT för sin medverkan.

Men genom åren har flera skivbolag och artister kommit på knep för att mångdubbla Mello-lönen och tvinga SVT att betala betydligt mycket mer än tv-kanalen tänkt sig.

2013 kunde jag och mina dåvarande kollegor Helena Trus och Martin Gustafsson avslöja att varje artist i Melodifestivalen fick ett gage på 12 500 kronor, per gång de framträdde i tv.

Tio år senare har beloppet höjts till 14 500 kronor, en höjning på 16 procent, eller ca 1,5 procent årligen. Inte en superhög löneutveckling får man väl säga.

Det är Uje Brandelius som avslöjar summan, i en intervju med Nöjesguiden.

Den här ersättningen får artisterna alltså för sitt framträdande i Melodifestivalen under sändningen. De får ingen ersättning för genrepen inför publik, de får inte heller någon ersättning för repetitionerna i arenan, eller de månader av förberedelser som de ofta lagt ner på sina scenshower, inklusive många många många timmar i replokaler, ofta med koreografer, dansare och kör.

Om artisterna sen går vidare till semifinal eller final så får de ytterligare ersättning, samma summa för varje framträdande i tv-sändningen.

Om man är ett band så får varje medlem samma belopp, Elov & Beny fick alltså 14 500 kronor vardera för förra veckans semifinal.

Varje akt får också en summa från SVT som kan användas för så kallade scenförhöjande effekter. Det kan vara pyroteknik, scenografi, tungrök, speciella ljuseffekter, trumset på scenen.

2021 kunde jag berätta att summan som varje akt fick 120 000 kronor i så kallat nummerbidrag. Det kan låta mycket, men i de allra flesta fall måste skivbolagen, eller i vissa fall artisterna själva, skjuta till betydligt mycket mer pengar för att få ihop till Mello-ekonomin. Vad det är som kostar så förbaskat mycket kan ni läsa mer om här.

De 120 000 kronorna i nummerbidrag går inte till artisterna, utan fås bara mot kvitto över vad som faktiskt kostat och varje kostnad måste också godkänna av SVT. Så det går inte att köpa in bullar till repetitionerna, en snygg kostym till efterfesten eller ta pengarna i lön.

Men skivbolagen och vissa av artisterna har kommit på ett sätt att ändå kringgå SVT:s regler kring den ersättning varje artist får för att försöka maximera summan som SVT tvingas betala ut och få åtminstone lite bättre ekonomi i sin medverkan i tävlingen.

Tricket är att om man har en kör med på scenen, eller dansare som agerar band, så dras deras lön från de 120 000 kronorna i nummerbidrag. Men om man däremot faktiskt är ett band så får varje bandmedlem istället ersättningen på 14 500 kronor.

Så Eden Alm, som tävlar denna vecka och har med sig fem musiker på scenen får se pengar från sitt nummerbidrag försvinna iväg för att täcka gitarristen och stråkkvartettens ersättningar. Medan hon får ersättningen 14 500 kronor.

Panetoz däremot kan räkna hem 14 500 kronor gånger fem, det vill säga 72 500 kronor.

Men, man kan väl inte påverka om man är ett band eller inte, frågar ni er kanske? Det är där tricket kommer in. För där har vi sett artister lösa detta. Patrik Isaksson exempelvis, tävlade 2006 med låten ”Faller du så faller jag”. När han två år senare var tillbaka i tävlingen ställde han istället upp som Patrik Isaksson & Bandet. På det sättet blev hans kompband plötsligt en del av artisterna på scenen och de kunde räkna hem ersättning för alla bandmedlemmar på scenen.

Thorsten Flinck gjorde likadant (eller snarare hans skivbolag som var de som skulle räkna hem ekonomin i det hela). När han tävlade med ”Jag reser mig igen” var det som Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern och bara vips så där, så kunde skivbolaget räkna hem ersättning för bandmedlemmarna också, i sin budget.

Så kan man göra för att försöka kringgå SVT:s ersättningsregler alltså. Och kanske var det anledningen till att vi såg Arc North på scenen förra veckan, tillsammans med Jon Henrik Fjälgren och Adam Woods, även om jag inte riktigt tror det. Han var nog mer sugen på att få bli lite mer publik, bara.

Nämen, vem ska ha de här shotsen när klockan är 02.28? Jaha, Patrik och Markus! Mums.

Patrik Isaksson var precis framme hos Wiktoria och kramade om henne. Budskapet var tydligt:

– Nu vinner du allt, se till att vinn nu!

Alla i arenan ombeds att lysa med sina mobilkameror i Tommy-Uno-Patriks nummer. Visst blir det ett effektfullt tifo?

Nu tror jag faktiskt att nästan alla kameror och vinklar satt för Patrik Isaksson, Uno Svenningsson och Tommy Nilsson. Snyggt. Det är ju faktiskt inte förrän ikväll det måste sitta perfekt.

Utanför artisthotellet i Malmö är det parkeringsförbud. Ja, stoppförbud till och med.

  Men det stoppade inte den här bilen sent igår. Hmm undrar vem den tillhör?
  Nämen titta! Det var inte så svårt att lista ut…
Fulparkering. Patrik, Uno, Tommy! Så får man väl inte göra?

Till Uno, Tommy och Patrik har SVT bett publiken att tända sina mobiltelefoner för att ordna ett gratis tifo inne i arenan. Snyggt!

Hon hinner också kalla Tommy Nilsson, Patrik Isaksson och Uno Svenningsson för mammagodis.

Alla tycks tycka att det är roligt att retas med ”gubbtrion”.

Studiomannen Henric von Zweigbergk retas med Uno-Patrik-Tommy och säger från scenen att de är jättegamla.

Patrik Isaksson svarar genom att skrika från greenroom:

– Du är äldre än mig?

Men Zweigbergk får en fullträff med:

– Inte en chans, när jag var liten lyssnade jag på din musik.

Publiken jublar.

Lämnar trion repet som brutna män? Nej, snarare fulla i skratt. Sången sätter de ju utan problem. Men lite till behöver det repas på kamerapositioner och blickvinklar.