Patriks lättnad
avPatrik är alldeles lättad efter andra genomsjungningen.
– Jag satte det nästan, säger han först till Uno och Tommy.
Sen ropar han det igen:
– JAG SATTE DET NÄSTAN!
Och ja, jag tror faktiskt att han gjorde det.
Patrik är alldeles lättad efter andra genomsjungningen.
– Jag satte det nästan, säger han först till Uno och Tommy.
Sen ropar han det igen:
– JAG SATTE DET NÄSTAN!
Och ja, jag tror faktiskt att han gjorde det.
Patrik fortsätter att plugga sitt kameramanus mellan genomsjungningarna. Samtidigt går nummeransvariga Mari Ryberger igenom kameravinklar med Uno Svenningsson.
I olika mörka nynaser kavajer, byxor, gubbkeps på Patrik och vitprickig svart skjorta under Unos stängda kavaj.
Jag gillar prickigt.
Och de ser ut precis som man förväntar sgi att de ska göra.
Patrik Isaksson hade stora problem med kamerorna och sina positioner på scenen igår. Nu går han igenom allt med ett kameramanus på scenen innan de börjar sjunga sin låt.
Krista Siegfrids fortsätter att klä sig i rött, det är nog hennes färg den här veckan. Och intill stod Victor & Natten och poserade för kamerorna.
Och så yngst och äldst i tävlingen, Isa Tengblad och Tommy, Uno, Patrik.
Här står man i godan ro och lyssnar på en Malmö-höjdare som hälsar oss välkomna. När Patrik Isaksson glider in och nyper mig i rumpan.
Sista genomsjungningen singlar det finklippt silverkonfetti över grabbarna i sista refrängen framme vid scenen. En bra avslutning.
Det går så där för grabbarna. Främst för Patrik som inte riktigt hittar rätt på scenen. Han gapskrattar själv åt det, knappast något de oroar sig för.
Det här ser snyggt ut på skärmarna, enkelt och tydligt. Men Tommy hamnar lite fel i vissa bilder och ser märklig ut långt i bakgrunden bakom Uno.
Patrik tappar också lite positioner och i slutet en hel kamera:
– Var är min högra kamera? utbrister han när tonerna inte ens ebbat ut och han hamnat tre steg för långt ut på scenkanten.
Mari Ryberger som är nummeransvarig gör sitt bästa för att få honom på rätt plats på scenen.
Stagingen är precis rätt för den här trion. Det är tre män. Tre röster. Och allt fokus ligger där. Inga konstigheter.
Jag måste håll koll på skärmarna för att se, för ibland kändes det som att de hamnade lite skevt på scenen, men det är precis så enkelt som en sån här låt och såna här artister ska ha det på scenen.