Paul Rey öppnar och studsar så där energirikt på scenen idag också. Publiken är med direkt och klappar takten. Royals är verkligen en arenalåt och en perfekt öppning på dagens semi.

Det här är en snygg scenshow där tv-bilderna är genomtänkta och koreografin pssar snyggt med låten och artisten.

Dessutom är Paul otroligt charmig på scenen, det får han leva ut ännu mer nu än han kunnat med de två ballader han tävlat med tidigare.

Efter låtsasomröstning och presskonferens har Melodifestivalklubben, den officiella fanklubben, kommit med sin publikundersökning där de efter genrepet ikväll frågat 692 personer ”Vilken låt var din favorit ikväll?”

Melodifestivalklubben skriver att det var stor spridning i åldersgrupper bland de svarande och att det var en tydlig favorit hos arenapubliken är väldigt tydligt:

1. ”Air” – Marcus & Martinus – 315 (45,5%)

2. ”Royals” – Paul Rey – 134 (19,4%)

3. ”Släpp alla sorger” – Nordman – 74 (10,7%)

4. ”For the show” – Melanie Wehbe – 68 (9,8%)

5. ”Låt hela stan se på” – Ida-Lova – 41 (5,9%)

6. ”Så kommer känslorna tillbaka” – Casanovas – 40 (5,7%)

7. ”Sober” – Laurell – 20 (2,9%)

Paul Rey tar plats på scenen under sitt artistvykort.

Han studsar på scengolvet medan publiken klappar takten. Han tycker att det här är så roligt, det märks.

Jag var lite orolig under dagrepet att Paul Rey skulle bli övertänd med publik i arenan, men jag tycker att han hittar balansen perfekt på rätt sida nu.

Publiken i arenan är med och klappar takten under refrängen, som också verkligen är byggd för att få med sig publiken på det sättet.

Det blir jubel i det falska slutet och till pyroexplosionerna. En tydlig arenalåt som jag också tycker funkar snyggt i tv-bilderna.

Paul Rey får lite vatten innan en andra och sista genomsjungning.

Paul missade klicket och började sjunga första tonen två takter för tidigt, men avbryter sig själv och kommer in rätt.

Det kan finnas risk att han blir övertaggad i det här numret. Det är viktigt att han jobbar med till i morgon kväll.

Bra med mycket energi och han flyter ihop snyggt med dansarna, men taggar han till för mycket så kan det gå överstyr.

Annars växer verkligen den här låten med Paul Reys scenustrålning på scenen och scenshowen.

Av parfymmissen märks inget när Paul Rey kör sin första genomsjungning.

Han har bra energi på scenen och ett skönt och avslappnat scenspråk som gifter sig snyggt med dansarna och koreografin.

Det känns som att han har roligt på scenen i det här numret. Paul har ju tävlat med två ballader tidigare, så ett nummer med dansare sätter honom på en ny plats i Melodifestivalen.

Paul Rey är först ut att repa och han har en liten ritual där han alltid sprutar lite parfym på sig innan han går ut på scenen.

Nu får jag höra att hans fru Dalia, som är med här i Lidköping, skulle hjälpa honom med det bakom scenen. Men lyckades spraya honom rakt i ögonen.

Aj aj aj.

Vi får se om han ser ut att gråta sig genom repet nu när det ska börja.

Paul Rey har en ursnygg jacka på sig på presskonferensen, som jag absolut kommer försöka stjäla.

Det värsta är att han säger att den är bekväm dessutom. Hur avundsjuk blir man inte?

Melanie Wehbe har också en häftig jacka på sig. Jag har inte riktigt fattat hur den hänger ihop, men kavajen har alltså bara armar och ärmarna hängande löst.

Laurell Barker vill inte vara sämre. Hon har en supermysig tröja som lite grann ser ut som ett lapptäcke av grylappar. Både cool och härlig på samma gång. Och flummig.

Min fina kollega Natalie Demirian förser mig och er med lite bloggmaterial från sina snack med deltagarna som hon gör i Lidköping (Och Peter Wix också så klart, med sina bilder).

Paul Rey säger att han känner sig lite bortkommen på scenen i år eftersom han inte är van vid att ha dansare och pyro och allt som händer på ledskärmarna.

– Jag är ovan vid att ta in alla intryck, jag blir fortfarande lite överväldigad. Men jag tycker att det känns skitbra.

Han tycker att det är roligt att tävla med något som sticker ut från det han tidigare gjort i Melodifestivalen med ballader och powerballader:

– Nu är det full on arena-majestätiskt stor låt. Det är skitkul och jag gillar att röra på mig mycket på scenen och vara energisk.”

Som den sucker för tonartshöjningar som jag är så gillar jag hur Paul Reys låt växer i slutet.

Och här får vi (möjligen) en väldig massa pyro i sista refrängen. Sånt gillar jag. Men där får de jobba lite med tv-bilderna så man faktiskt får se det i rutan, för i det klipp vi får nu anar man bara pyrot i utkanten och en massa rök när det bränt klart.

I refrängen skissas orden ”royals” och ”rebels” på ledskärmen bakom Paul Rey som om det vore svarta tavlan i skolan (finns det fortfarande skolor som använder svarta tavlan och kritor? Trodde nog att white board och färgpennor var allenarådande standard nu för tiden).

Kläderna i svart, silver och vitt glider nästan sömlöst ihop med svarta tavlan-grafiken på led-skärmarna, det är som att Paul Rey och dansarna nästan också är skissade på svarta tavlan.