Paul Rey har med sig en stor radio/studio/podcast-mikrofon som han sjunger i på scenen som liksom hänger ner från taket. Den använder han genom första versen och refrängen innan han byter till en handhållen mikrofon.

Han har ett eget scenrum på scenen, med golv och väggar som han låtar sig mot och som gör att numret skiljer ut sig när han inte använder led-väggar och -golv. Även om leden används en gång när ett porträtt av Paul splittras in i tusen pusselbitar.

De verkar inte göra en så tydlig grej av ”The missing piece” som det såg ut som på de första bilderna, där hans scengolv såg ut att ha en saknad pusselbit som skulle passas in. Det är inte en stor grej i scenshowen att döma av det klipp vi får se nu.

Han sjunger tryggt och stabilt och känns säker på scenen. Det här är en smygande låt, inte lika omedelbar som förra året, men som samtidigt växer genom låten.

Det här startfältet är verkligen otroligt svårt att tippa.

Det var hela startfältet. Men nu kommer vi få höra alla låtar en gång till. Jag kommer sammanfatta ett andra intryck om varje låt i det här blogginlägget.

Kadiatou gör modern pop som lutar ganska långt åt Ariana Grande-hållet. Det är snyggt med en suggestiv öppning som bygger genom hela låten och kan bjuda på snygg dansshow. Men det är ett starkt startfält den här veckan. Kadiatou får inte göra några snedsteg om hon ska ta sig vidare. Nananono-partierna är effektiva, men det kommer effektivare refränger.

Lillasysters ambivalenta (för att inte säga scizofrena) Pretender är alltså först Mello-gitarrock, som plötsligt exploderar i brölig numetal för att sen helt ändra genre igen och bli handklapps-längtande arenarock åt Coldplay-hållet.

Jessica Andersson sjunger Horizon och även vid en andra genomlyssning är den möjligen lite för generisk. Hon kommer behöva lägga in hela sin personlighet i framträdandet, och det vet Jessica hur man gör. Jag gillar refrängen, men den är långt från lika effektiv som Party voice. Men man kan aldrig räkna bort Jessica. Hon har tagit sig till final med betydligt sämre låtar. Jag hade bara önskat mig mer av en monsterrefräng.

Paul Rey och The missing piece. Det här är snyggt. Fint. Lite tillbakalutat utan att bli för avslappnat. Pauls låt ger honom möjlighet att trycka till med rösten och den växer till sig.

Arvingarnas Tänker inte alls gå hem är precis så barnsligt enkel som de gör allra bäst och passar dem perfekt. Första stroferna i versen skrattar jag över, men så kommer den där supereffektiva refrängen som tar över allt.

Nathalie Brydolf gör en väldigt fin ballad med effektiva upprepande partier som gör att den inte glöms bort. Men hon kommer behöva göra sitt livs framträdande i det här starka startfältet. Det skulle vara häftigt med ett sånt genombrott och skulle också innebära en enorm skräll på lördag.

Danny Saucedo sticker ut med sin Dandi dansa. Det här är funk och soul och effektivt ”skönt” med massor av glädje som kan bli härlig fest. Kanske är det lite för ”skönt” och funkigt för att vara min kopp te hela vägen, men det här är snyggt producerat och kommer vara härligt och charmigt på scenen och svårt att motstå. Men vad betyder det egentligen när han sjunger ”Jag säger dansa, du vet vad jag menar”?

Nu ska jag och Markus spela in tv så ni får veta vad vi båda tycker, håll utkik på sajten så dyker det upp så småningom.

Paul Rey gör låten The missing piece och den är en tydlig uppföljare till förra årets låt, men med en text som handlar om att han blivit pappa.

Det här är i samma fåra av Ed Sheeran-pop, med en snygg refräng, som kanske är lite för snygg. Möjligen griper den inte tag lika omedelbart som förra årets låt gjorde och det kan vara farligt i ett så här starkt startfält.

Jag tycker också att det är knepigt när låttiteln avslutar en melodirad. Det gör att den kan bli lite svårare att ta till sig.

Paul Reys låt heter The missing piece och att döma av bilderna från gårdagens torr-rep har han med sig den saknade pusselbiten i scenbygget. Rey har ett eget scenrum placerat ovanpå scenen.

Inte förrän i morgon kommer jag, förhoppningsvis, kunna säga någon om hur det funkar.

Ja, alltså mikrofonattrapper under torr-repet. I vanliga fall brukar artisterna kunna få en  gammal avlagd mikrofon i händerna under torr-repen, men på grund av risken för smittspridning har SVT satt stopp för det. Under gårdagens torr-rep fick artisterna alltså ta till vara på vad de hade till buds.

I Lillasysters fall visade det sig vara precis inget alls, så sångaren sjöng rakt i handen.

Medan Nathalie Brydolf och Paul Rey sjöng i vad som ser ut att vara ihoprullade pappersscheman.

Det ser lite extra lustigt ut när Paul Rey också använder sig av ett mickstativ, men inte får någon mick att fästa i det, utan trycker ner sina ihoprullade papper.

dansgolvet svängde igång rejält när klockan passerat 02:30, här Mohombi med sin fru Pearl, alltså vilka stjärnor!

Paul Rey fick sällskap på dansgolvet.

Och röjde med sina vänner.

Precis som Anna Bergendahl.

Paul Rey dansar me disn Dalia och vännerna. Och Andreas Wijk flirtar med kameran.

Paul Rey fortsätter att leverera. Det skulle inte förvåna mig om han blir bästa kille ikväll. Han förtjänar det i så fall.

Och här kan Paul tacka hela arenan för hjälp också när alla faktiskt lyfter sina mobiltelefoner samtidigt.

Paul Rey fortsätter att leverera ett supersäkert rep. Han har varit trygg från start och verkar inte ha några nerver.

Det här är också den låt som det verkar som att flest har tagit till sig efter andra chansen och som verkligen växt som en raket på listorna. Anis Don Demina hade ju fart redan före Andra chansen, men den här växte till sig efter.

Och det kan också ge honom skjuts ikväll. Skulle inte förvåna mig om Paul Rey gör bra ifrån sig både hos jury och tittare och blir bästa kille ikväll.

Paul Rey gör ett snyggt rep. Effekten när publiken tänder mobilen på en given signal får nu instruktioner på de stora skärmarna här inne så nu funkar det väldigt snyggt.

Och Paul sjunger felfritt och har bra energi på scenen.