Det här blev plötsligt lite väl amerikanskt. Jag gillar ju grabben skarpt, egentligen.
Praktiskt med fickor på scenen.
Speciellt när fickorna är så stora att man kan stoppa mikrofonen i dem mellan genomsjungningarna.
Eller vad säger du, Paul Rey?
Han sätter tredje genomsjungningen snyggt.
Nu tycker jag att han hittar rätt energinivå för att också kunna ta in publiken på fredag och lördag utan att bli övertänd.
Paul Rey gör sin andra genomsjungning och han känns väldigt laddad på scenen. Här kan det finnas en risk för övertändning på lördag, för det är precis här han ska ligga i energin, det får inte stöka till mer än så här.
Paul Rey går ut tvåa på lördag. Det brukar vara ett tufft startnummer. Men Paul har bra energi på scenen redan i första genomsjungningen.
Efter genomsjungningen pratar Paul Rey igenom numret tillsammans med SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste medan en ljudtekniker kollar hans medhörning.
Det blev ju lite dans på välkomstfesten på Berns. QX:s Ronny Larsson stod för musiken och det fick gästerna att skaka loss lite.
Men det är ju också jobbdag i morgon, så efter att Paul Rey och Alvaro Estrella viftat med servetter i Vamos Amigos blev det snart dags för de flesta att gå hem.
När undertecknad också kastade in handduken 23:30 för att få lite sömn inför torsdagens långlånga repetitionsdag som inte är slut förrän 21:30 på kvällen hade de allra flesta artister gått hem.
Victor Crone stod med jackan på. Anis Don Demina kan möjligen ha gått ut för lite frisk luft eller så var han också på väg hem. Och Dotter satt i ett samtal precis vid entrén.
Nu är det välkomstfest i Stockholm. Här sker den ju redan på onsdagen eftersom det är repetitioner till sent i morgon.
Paul Rey.
Anis Don Demina.
Victor Crone.
Mariette Hansson.
Anna Bergendahl.
Hanna Ferm och Robin Bengtsson.
Robin Bengtsson (Och Hanna Ferm i bakgrunden den här gången).
Nu är vi tillbaka hos Paul Reys schlagerälskande kompis Mello-Markus.
Nej, det här är inte en bild på honom. Det här är en bild av Paul Rey, som skrattade så mycket så att han sjönk ihop i en hög på golvet. Han pekade och gapskrattade.
För Markus och jag sjöng med i varje textrad av festens sista låt, Stad i ljus.Och oj, vad vi levde oss in i texten.
Markus kunde den dessutom bättre än jag.
Och Paul bara fortsatte att skratta.
Det var mycket skönt att Paul Rey självmant satt på sig ett koppel, för då kunde man ta med honom till baren när helst man ville.
Så länge Dalia var med på noterna så klart.
– Det är för dig, Tobbe, sa Paul Rey och jag tror faktiskt att han menade det efter förra efterfesten i Göteborg.
Paul rey höll igång i natt tillsammans med sitt gäng, inklusive Dalia i bakgrunden som inte dricker shots.
Och längst till höger i bild: Mello-Markus. Han heter numera så efter att i över tio års tid ha dolt sitt Melodifestival-intresse från sin flickvän, men nu blommat ut på Melodifestivalens efterfester genom att briljera i texter som ”Alla flickor”, ”Bra vibrationer” och inte minst ”Stad i ljus”. Han har äntligen vågat komma ut som schlagerälskare. Fint ändå.
Paul Rey är en lurig rackare. Här stod han länge länge i förtroligt samtal med tävlingsproducenten Karin Gunnarsson när klockan var 02:28.
Det var det andra förtroliga samtalet jag såg honom försjunken i i natt.
Kanske säkrade han upp en plats i nästa års tävling. Eller ställde Karin mot väggen när det gäller startnummer 2. Det nesliga aldrig-vinnande startnumret i finalen. Vad vet jag.