Pernilla Andersson bryter verkligen av efter Samir & Viktors yrväder. Det här är behagligt och skönt att lyssna på. Och snyggt att se på.
Det visar sig att artisterna håller koll i bloggen bakom scenen. Så Pernilla Andersson kunde under presskonferensen meddela att hennes trummis faktiskt heter Huxflux på riktigt, det är inte, som Wikipedia antyder, ett artistnamn.
– Det står till och med Huxflux i passet. Ricard Huxflux Nettermalm, intygar hon.
Som vanligt så måste inte artisterna repa i scenkläderna på torsdagen. Men däremot så måste ljusteknikerna få möjlighet att kolla färger på tyg och liknande och därför visas kläderna upp på galge.
Här håller evige studiomannen Henric von Zweigbergk upp Pernilla Anderssons outfit, en klänning i spets.
Ganska genomskinligt…
Men vilken färg är det där? Brun? Vi spekulerar här på parkett om vad modeexperterna skulle kalla det: Jordig purpurfärg? Maroon? Tegel? Bourgogne? Jag kör på brun tror jag.
Foto: Peter Wixtröm
Pernilla kör på en svensk vintage-gitarr. En Hagström Viking som tillverkades mellan 65 och 79. Enligt gitarrnörden intill mig är den här högst ovanlig eftersom den dessutom är vänsterhänt.
Foto: Peter Wixtröm
Japp, han creddas faktiskt så av SVT. Huxflux Nettermalm, som sitter vid trumsetet i Pernilla Anderssons nummer. Veckans utan tvekan coolaste namn.
En liten googling antydde att det är ett artistnamn, men nu har Pernilla intygat att han faktiskt heter Huxflux.
– Det står i passet, Ricard Huxflux Nettermalm, säger hon.
Veckans coolaste namn har i alla fall tidigare spelat i bland annat Infinite Mass.
Nu håller han vännen Pernilla Andersson sällskap på scenen och luft-trummar i hennes nummer.
Alltså Pernilla Andersson.
Det här som jag i stort sett bara gäspade över vid uppspelningen. Men att höra henne live är verkligen en njutning. Trots att det bara är första genomsjungningen.
Låten Mitt guld är en liten visa som kommer tilltala dem som stånkar och stönar över Samir & Viktors plojande.
Pernilla har med sig lite musikerkompisar upp på scenen som spelar harpa, trummor, gitarr och bas. Och hon spelar själv gitarr också.
Nu sänks det ner en gigantisk tavla från taket. Jag skulle gissa att den är 2,5 gånger 4 meter på ett ungefär. Det är tydligen en kopia av Pernilla Anderssons privata tavla Tiggrinnan. Vi zommar in, men har svårt att uttyda signaturen. Möjligen kan det vara en AK von Malmborg.
Harpan som hörs så tydligt i inledningen är också med på scenen.
Inga instrument spelas ju live i Melodifestivalen så det är bara för att det ska se snyggt ut så klart.
Foto: Peter Wixtröm
Samir & Viktors Bada nakna har veckans absolut tydligaste refräng, med för dem typisk prod. Det här kommer vara spralligt och kul. Och eftersom grabbarna inte är så duktiga på sången så har det anpassats, plus att man självklart har förstärkning bakom kulissen så att woohoo-ramsan låter bra för publiken.
Pernilla Anderssons Mitt guld kommer vara veckans ”seriösa” inslag. För dem som stånkar och pustar och bara avskyr Samir & Viktors skoj, kommer Pernilla Andersson komma som en liten lisa för själen, komplett med harpa och allt. Det här är fint. Kanske för pretentiöst för min smak. Nån sa att inledningen kändes som ”du ska inte tro det blir sommar”.
Mimi Werner kör sin Ain’t no good efter Pernilla Andersson och penntrollen. Hon kommer inte kunna mesa på scenen om hon vill gå vidare. Den här countryrocken lämnar få intryck hos mig även efter andra genomlyssningen. Det är lite för skränigt och lite för brötigt. Men om hon lyckas leverera så finns det absolut potential att charma över mig på bättre humör. Jag brukar ju ändra mig under veckan. Och slutet lyfter faktiskt lite, med handklapp-parti, lugnare fras och sen en avslutande refräng.
Albin & Mattias Rik då. Jo, det här är väldigt mycket just det soundet som Mattias Andréasson tidigare producerat åt Albin. Texten är tre mil lång, men sånt har förhoppningsvis Albin koll på. Och Mattias röst är skön, jag har gillat den sen Idol. Dessutom gillar jag hans woo-partier som känns lite Michael Jackson.
Alltså Anna Book. Det här är ju veckans tydligaste hook vid sidan av Samir & Viktor. Men räcker det med en refräng man kommer ihåg? Det finns risk att publiken tycker att Himmel gjord för två är alldeles för mossigt, med sin plastiga 80-talskeyboard, och ett rejält dansbandskomp. Dessutom låter den som minst 14 andra schlagers. Men det är ju också charmen, igenkänningen. Och det går ju inte att göra annat än älska Annas hängivenhet och charm på scenen. Ska bli väldigt intressant att se det här på scenen. OCH DÄR KOM HÖJNINGEN!
Om Robin Bengtsson gör ett snyggt nummer av Contellation prize kan den absolut bli farlig. Den här kommer jag garanterat lägga till på min spellista så snart den släpps. Tänk Måns Zelmerlöws Should have gone home och lägg på munspel så är ni ganska nära i stilen.
Nu ska vi se Ace Wilder en andra genomlyssning då. Visst kan det här bli en barnfavorit som förra låten. Men det här känns mer nån form av italohouse-mix mellan flera olika låtar, med lite för otydlig hook. Men alltså, ni får inte lyssna för mycket på vad jag skriver. Jag fattade ju inte ett dugg av Busy doin nothin de första gångerna jag hörde den. Jag kan ha tokfel igen.
Pernilla Anderssons Mitt guld bryter definitivt av efter Samir & Viktor med ett öppnande harpljud blir det här definitionen av ”seriös musik” efter penntrollens studentflaks-allsång.
Självklart plinkar Pernilla på gitarren och det är kul att höra henne på svenska i den här visan. Men startnummer två bådar inte gott. Jag är osäker på om hon kan gripa tag tillräckligt starkt med den här låten.
Hook? Nja.
Refräng? Nej.
Det här fastnar inte hos mig vid en första lyssning. Men så kallade musikexperter gillar säkert.
under presskonferensen leddes Dregen fram till Pernilla Andersson. Han hade väntat på att få krama om henne. Men inför kamerorna pratade han mest om hur stolt han var över henne.
