Jag tror att Matiaz till och med är längre än Conny i sina pjucks.
Matias Garzon var så där nöjd med sista genomsjungningen.
– Snyggast etuppen ever! skrattade han i micken efter genomsjungningen, innan hela gänget försvann av scenen.
Om någon undrat så är det så klart Masen som ansvarar för fläktarna som alltid. Inga Carola-fläktar utan Masen närvarande.
Och Pink Pistols behöver så klart lite fläkt i perukerna.
Tredje genomsjungningen inser jag plötsligt varför Micke Landby och Matias Garzon ser lika långa ut och varför Conny Bäckström och Dennis Bröchner inte sticker iväg i längd över pojkarna och framför allt Matias.
Matias har nämligen fått på sig ett par stövlar som glittrar av tusan och har plattformar högre än ett normalhögt trappsteg.
Mellan genomsjungningarna går Tine Matulessy igenom kameramanus med Pink Pistols.
Svart, lack och läder tycks vara stilen när Pink Pistols outfits visas upp på scenen på galge av artistvärden Carl-Philip. Jag hoppas att ni kastar in en jäkla massa glitter i det här också pojkar, annars blir jag lite ledsen. Hade förväntat mig lite pink. Eller ganska mycket pink!
Japp, jag sitter med ett leende på läpparna, skrattar, sjunger med nästan hela låten och kommer garanterat röja till den här så fort den får spelas på dansgolven.
Inte riktigt Alcazar-klass på dansen, men så har de här fyra bara jobbat ihop sedan i höstas så det kan man väl förlåta.
Numret börjar i de svarta tronerna, men sen dansar alla fyra på scengolvet och sjunger. Andra genomsjungningen hörs solosången betydligt bättre.
Det jag saknade under uppspelningen av Pink Pistols låt kommer nu på scenen. Det här är ett urcoolt klubbnummer som känns lika delar Las Vegas och gayklubb.
Men solopartierna hörs väldigt dåligt. Bara när alla fyra sjunger tillsammans hörs texten under första genomsjungningen.
Jag fullständigt älskar det här. Så därför tror jag att det tyvärr inte går till final.
Den mörka elektro-poprocken lyfter på scenen med betydligt mer glädje från Pink Pistols än vad som känns i låten.
Sykroniserad dans får väldigt ofta igång mig. Speciellt när det känns disco.
Nu riggas för Pink Pistols. Det här ser ut att kunna bli ett fullständigt galet nummer. Fyra svartglittriga troner har rullats in på scenen. Får mig att tänka Las Vegas.
Pink Pistols I am somebody är mörk och nästan lite deppig elektropop med gitarrer i en genre som sällan funkar i Melodifestivalen. Det är inte samma glädje som Alcazar eller humor som After Dark. Och som inlägg i Rysslands-debatten är jag osäker på om den kan få så stort genomslag.
Micke och Matias har tidigare haft duon Straight Up som gjort liknande lite svartare elektropop. Urskönt på dansgolvet, garanterat röj på gayklubbarna. Men det här behöver ett sjuhelsikes nummer på scenen för att funka i Melodifestivalen.
