Huskörens Lars Hägglund var på scenen på Vickan igår och fick stående ovationer från retsamma stamgäster som jublade över att han äntligen fick till en textrad som han tydligen haft problem med under en längre tid.

Jag tänkte inte så mycket på texten som på Lars jacka. Den ingår troligen i Schlagerfebers scengarderob. Och har nog gjort det sen 2006.

Det här är jackan som man trodde att man var ensam om. Eller jag i alla fall. Tills Kikki Danielssons kör hade den vita versionen på scenen. Tills en i The Poodles hade en pimpat till sin svarta och showade loss till One night of passion i Karlskrona. Tills Martin Kagemark suckade över att han skaffat både en vit och en svart.

Jag använde i alla fall min på finalfesten i Globen. Då kom även Martin Rolinski fram och berömde mig för min snygga jacka. Med tillägget:
– Jag har en likadan, den får hänga kvar i garderoben. Jag kommer aldrig använda den.

Så Lars, om din går sönder, kan du alltid prata med mig eller Rolinski, så kan vi kanske elta fram våra gamla i reserv.

Man kan ju inte tacka nej när man har chansen att posera med snygga tjejer, eller vad säger ni? Här är det Lina Eriksson som skrivits Nordmans låt. Nej, jag tänker inte skriva att du är varken lurifax, eller filofax.)

Bengtzingen gillar att se ut som en lipsill.

Här har hon sparkat av sig skorna och dansat runt med mig till I will survive, inte en perfekt bugglåt, men vi gick lite åt sidan och röjde ändå.

Halvknepigt när Lindas tävlingsdansande mello-dansare Koivonen kom fram och studerade oss. Inte direkt högsta poäng, tror jag.

Och så pudel-Kicken så klart. Lika het som Lina och Linda. Här också tillsammans med Kickens flickvän.

Allt är Tess Merkels fel. Jag lovar. Någonstans mitt i natten med en illgrön shot från helvetet började allt. Sen fortsatte det med tequila (i och för sig på mitt initiativ) en vild bugg och fler drinkar. Sen ska vi nog inte berätta mer. Alls. Över huvud taget. Tyst på mig.

Varför nöja sig med en när man kan få två?
Foto: Oskar Brewitz (som också bjöd på drinken)

Foto: Oskar Brewitz

Precis som Caracola-Emilie lovade när hon gick och la sig så stannade Frida kvar och festade med mig.

Foto: Oskar Brewitz

Och tydligen hade jag förtjänat en puss.

Foto: Oskar Brewitz

Håkan Hemlin och Christer Björkman fick guida mig rätt i dimman.

 I festens början var Caracola allra vildast på dansgolvet. De röjde rejält till sin egen låt, Olas Love in stereo, Anne-Lie Rydés version av Han går som en karl (som de av outgrundlig anledning sjöng för MIG av alla på festen – jag kan lova att jag kände mig smickrad).

På dansgolvet fick tjejerna sällskap av både Ola och pudlarna som var i flirtartagen och Terran Andersson som röjde loss rejält.

Vid två-tiden smet Emilie förbi mig lite lagom lullig och meddelade att det var dags att sova:
– Men Frida och Emma är kvar och festar med dig, lovade hon.

Så här stillastående har numret varit hela veckan. Pudlarna gjorde om sitt nummer sen Göteborg och har flyttat en del eld och pyro, men det ser inte helt eprfekt ut ändå i sändning tycker jag.

Nu sjöng E-Type fel dessutom, och i slutet ser han ut att inte riktigt vilja vara med medan Jacob Samuel går upp i sin falsett.

När Poodles tävlade 2006 hade Sonja Aldén varit med och skrivit der as låt, nu är det E-Type tillsammans med Poodles sångare.

Poodles trummis Kicken brukar helst lira i bar överkropp och under repen sliter han ofta av sig sin t-shirt efter en genomkörning eller två, men ikväll har han sagt att han nog håller kläderna på.

Jag sitter alldeles intill E-Type och The Poodles största fans i Kiruna tror jag. De klappar takten genom hela numret och ett gäng barn dansar i stolarna när de sjunger om i den andra duellomgången.

Jacob Samuel tycks mer igång nu än udner första genomkörningen idag. E-Type fortsätter att leka med kamerorna och Pontus och Pontus headbangar rejält. Med kvällens pyro kan de nog ge Sibel en fajt ikväll.

E-Type och the Poodles har lottats vidare i den första duellen och gänget går över scenen med glas i handen. Det är inte vatten i de glasen. Behövs det öl-återställare idag, eller är det ”äppeljuice”?

Poodles är först ut. Igår kväll frågade Kicken mig om jag inte tyckte att de röjde nog.

jag förklarade att han röjde hårt under gårdagens rep men att de andra blev lite stilla. Det är ju svårt att sparka igång nåt röj när man sitter bakom ett trumset fyra meter längre bak än E-Type och resten av pudlarna.

Nu är den lilla publiken med från början och klapar takten till Line of fire, men Jacob samuel och E-Type skrattar lite för sig själva på scenen och verkar promenera genom det här repet. Knepigt när det inte är så mycket publik.

Pyrot bränns inte heller av på lördagsrepet för att skivbolaget ska spara lite pengar.

E-Type leker med kamerorna och hoppar runt och kliver runt som en clown – nåt måste man ju göra för att ha kul på repet så klart.

På främre parkett ställer sig barn upp på stolarna och dansar med.

Medan Luuk förinspelar ett inslag till ikväll så står Poodles-Kicken och resten av gänget och trycker vid sidan av scenen, i väntan på att gå upp och köra sitt nummer.

– Sorla lite ni, säger Henke von Z medan Luuk spelar in.

Knepigt att sorla när vi bara är en handfull personer känns det som.