Det här är drygt tre mycket obekväma minuter. Jag tycker själv att det är jobbigt att titta på. Men det var viktiga frågor att ställa. Även om jag inte fick några riktiga svar.
De fick andra frågor under intervjun också. Men så funkar intervjuer, man pratar om många olika saker och sen väljer jag som journalist vad en artikel ska fokusera på. Och i det här fallet var det aldrig någon tvekan.
Det fortsätter att vara väldigt mörkt i Mustaschs nummer, så man inte riktigt ser Ralf Gyllenhammar. Jag tror att de förlorar på det.
Annars är scenshowen som en filmad rockkonsert och de är väldigt samkörda det här gänget.
Jag funderar alltid på vad musiker som det här gänget tänker kring att musiken inte får vara live i Melodifestivalen. Hur det känns att så att säga låtsasspela.
Mustasch hinner med tre genomsjungningar. Det finns speciellt ett parti där det plötsligt kommer in en symfonisk orgel i låten som jag gillar. Jag tror att många kommer gå igång på Mustasch i morgon. De gör precis det som de brukar göra som band.
Scenframträdandet består av bandsättning, tre stora industrifläktar och även pyro på led-skärmarna bakom bandet.
Det är snabba klipp och en kulsprutehook tillsammans med Ralf Gyllenhammars starka rockröst.
Det är lite som att se en filmad rockkonsert, där bandet och sångaren inte bryr sig om tv-kamerorna så mycket. Det är snyggt, men blir lite opersonligt och kallt. Mustasch skulle vinna på mer kontakt med tv-tittarna, tror jag.
Det är en stark låt som inte kompromissar med sin genre men ändå lyckas få till en melodiös Mello-refräng.
Mustaschs scenframträdande känns lite mörkt. Det är som att Ralf Gyllenhammar försvinner på scenen och det vinner de inte på.
Det här ska så klart kännas som ett riktigt rocknummer, det har varit viktigt för bandet, men för tv-tittarnas skull är det nog viktigt att allt går fram. Och när Ralf blir för mörk så känns det inte så välkomnande och inbjudande. Det behöver de fixa till i morgon kväll.
Mustasch har massor av detaljer som kanske inte direkt kommer synas i sändningen beroende på vilka närbilder som väljs, men som ändå finns där.
Ralf Gyllenhammars mickstativ lär nog synas dock. Lite förschlagrat i glitterguld. Och prytt med bandets M-logga.
Mer osäkert däremot om döskallen på hans gitarr kommer att synas.
David Johannessons gitarr har också en liten märkning, men av annan typ.
Vi zoomar in. Jo men, visst är det en cigarrökande ilsk liten typ som pryder intrumentet.
Robban Käcks trumset är däremot av det mer nedtonade slaget. Helt i svart. Det är effektfullt i sig med tanke på att så många band brukar pryda baskaggar med stora blaffiga bandloggor.
Och Mats ”Stam” Johansson kör med den nedslitna och välanvända looken på basen.
Båda bor i Vallentuna och eftersom jag kommer därifrån är det värt att nämna.
Oj, nu har de kastat om i showen. Här skulle det där moderna dansnumret komma, det som fick mig att känna att det antagligen gått en säkring hos den som kom med den idén.
Men istället lägger de in Hasse Anderssons och Ralf Gyllenhammars mellanakt med metal-versionen av Änglahund, som inleds med en fejkad dokumentär om hur Hasse Andersson varit metal-artist på 80-talet och avslutas med liveversionen där Hasse Andersson briljerar i läderoutfit.
Det här måste de ha ändrat i natt efter att ha förstått hur fel mellanakten med modern dans kom i showen. Smart gjort. Hasses lädershow kom igår kväll nästan sist i programmet.
Hasse hårdrocksvrålar och showar loss. Istället för att få folk att somna och sluta bry sig om resultatet kommer de stanna kvar vid tv-apparaterna.
Givetvis avslutas det med att Ralf Gyllenhammar intar scenen med en metal-version av Får man ta hunden med sig in i himlen.
När Hasse Andersson kommer in i fullt skinnställ jublar publiken.
Det här räddar hela kvällen från att bara vara katastrof. Snygg upphämtning, allt är förlåtet!
Och solklart högsta jublet ikväll!
Andra mellanakten är förinspelad och det här kan vara behållningen av kvällens program förutom de tävlande låtarna.
Det är en fejk-dokumentär om Hasse Anderssons förflutna som heavy metal-stjärna.
Ralf Gyllenhammar är med som sviken och övergiven före detta bandmedlem.
Här en bild på bandets Queensbösks turnébuss.
