I sista genomsjungningen kopplas glittret in. det singlar ner över publiken på främre parkett under slutet av låten.

Och Tommy kan inte låta bli att skratta till i micken när han står mitt i glittret.

– Ska det regna så in i helvete? frågar han efteråt i micken.

Här får ni lite av de här herrarnas avancerade koreografi.

Nu visas scenkläderna upp på galge. Tydligen ska det komma en kavaj också i samma färg som byxorna.

Andra genomsjungningen tappar de texten och Johan Rabaeus kommer fel i koreografin. Men det bekommer inte de här herrarna.

De tycks repa efter devisen att kamerorna väl får hitta dem där de är istället för tvärt om.

Det är svårt att inte le åt de här veteranerna som givetvis inte är med för att vinna, men mycket väl kan ta sig till final med den här tjatiga, men klistriga refrängen.

– Ja, där satt den! ropar nån av grabbarna från scenen.

Nej, det gjorde det verkligen inte!

Koreografen Vera Prada försöker smått desperat få lite uppmärksamhet mellan genomsjungningarna. Det är svårt att få gehör bland de här, men till slut vänder de sig mot henne och lyssnar.

De fyra männen står på rad. Tommy Körberg kör första versen. Johan Rabaeus den andra. den senare tycks ha vissa problem med den mycket mycket enkla koreografin.

Sen in med Claes Malmberg som får skrika efter ett tonartsbyte innan Tommy Körberg tar vid igen följt av Mats Ronander.

Rabaeus ligger ständigt en halv takt efter i koreografin. Men det verkar vara han som har roligast på scenen. Efter första genomsjungningen skrattar han rakt ut på scenen.

Om någon av dem sätter några kameror i första genomsjungningen? det tror jag inte.

Nu är gubbarna på scenen. De soundcheckar direkt på scenen och inte vid sidan av som man brukar göra. Det beror på att de använder monitorer, högtalare riktade mot scenen, istället för medhörning i öronsnäckor.

Nu har svt:s personal avtalsenlig fikarast. Så nu får vi vänta lite på Ravaillacs.

Ravaillacs, Tommy Körbergs gubbar gör en stompig tysk marsch-låt som hämtad ur en musikal. Men inte någon showstoppern utan snarare trallen som ska leda handlingen framåt utan att ta plats.

Texten som känns som en sämre version av Markoolios och Linda Bengtzings Värsta schlagern. Hur lång tid har Henrik Dorsin egentligen lagt ner på den här texten? Fem minuter? Hoppas han tog bra betalt för att sätta sitt namn på den.

Refräng rimmas med däng, och textraden ”rösta på oss, ge oss er poäng”. Nej tack.