Vänta lite. Vi måste titta lite närmare på de där bilderna.

Det kanske inte var Robin och Benji som vår fotograf egentligen fokuserade på.

För där bakom. Ser ni?

Jajamensan! FO&O-Oscar Enestad och flickvännen Cecilia sitter ju där bakom och myser.

De är inte så duktiga på att hålla förhållandet hemligt med tanke på att Cecilia varit med Oscar på ALLA efterfester som FO&O varit på.

Robin Bengtsson hade en gigantisk skumpaflaska. Han fick den redan strax efter midnatt.

Hur han kunde ha droppar kvar i flaskan vid 03:26 är för mig ett gigantiskt frågetecken. Men tydligen var han inte särskilt sugen på champagne. Men det kom i alla fall Benjamin Ingrosso till godo. Skål pojkar!

Det som inte hamnade över hela Benjamins, arm vill säga.

Två vinnare. Tävlingens. Och folkets.

Alla vill ha en bit av Robin Bengtsson. Jag sitter intill festlokalen och skriver just nu och hör folk skrika efter honom här utanför.

och Andreas Lundstedt ville också kramas så klart. Och få en selfie. Det gäller att få till rätt pose, bara…

David Lindgren kramade om Robin rejält nyss på festen. Förra rået kom David sist i Melodifestivalen. Men i år är han en vinnare ändå, eller hur? Han har ju kommit undan med äran i behåll från programledarsidan.

Robin Bengtsson myser så klart med flickvännen Jennie Salte. Om hon var stolt över honom?

– Jag är så jävla stolt över honom! sa hon till mig.

Robin Bengtsson fick till ett rejält snyggt sprut när han kom till festen strax efter midnatt.

Det var inte många av oss runt omkring som förblev torra. Speciellt inte jag.

Just när Robin ska dra handen genom håret känns han så där stel igen som han inte ska vara. Men annars gör han ett grymt framträdande. Det här är ett snyggt och Eurovision-värdigt nummer.

Robin Bengtsson får igång publiken i arenan. Det vibrerar faktiskt och det är svårt att få den känslan i Friends eftersom arenan är så enorm och avstånden för stora. Ja, varför itne. Det här numret skulle funka bra i Eurovision.

Clara Henry påar Robin Bengtsson med orden:

– Här är han, mannen som går och går men aldrig kommer till dörren.

Det är ganska fyndigt.

Robin gör en säker repetition. Han har med sig publiken och det är första gången ikväll som jag känner av publiken här inne i usla Friends arena där avstånden är så stora så det är omöjligt att få nån känsla.